Ju mer pengar desto bättre tonårsförälder?

Nja, det tror jag inte riktigt på. Nu är mina barn inte tonåringar än, men jag har svårt att se att vi endast kommer att ha roligt under resor, spavistelser etc. Mina föräldrar hade det VÄLDIGT bra ställt när jag växte upp och vi reste mycket, men jag har inte alls något nära förhållande med dem. Inte alls.

Har inte tänkt på det men inser när jag läser ditt inlägg hur rätt du har i det du skriver. Tyvärr.

I mitt fall är jag ensamstående mamma med en son. Vi har inga som helst naturliga gemensamma intressen att träffas och umgås över. Och det är med nöd och näppe han hinner äta vardagsmiddagar med mig. Men tack och lov har jag en riktigt bra ekonomi så inser att vi bondar främst över sånt som kostar.

Visst gör vi "gratis" grejjer också som bakar pepparkakor tillsammans, men det är inte mycket sånt man kan locka en tonårsson med. Så det är bio, äta ute och gemensamma resor som vi gör som för oss närmare. När han var liten lades grunden och vi umgicks och hade roligt tillsammans över gratis grejjer som pulkaåkning, picknick, tältövernattningar ute på gården. Så ännu iallafall har vi ett nära och stabilt mor och son förhållande. 

Vist har vi god ekonomi men den kommer ju liksom inte av sig själv utan är pga av bra jobb som också kräver mycket tid.
Det är lätt att se att vi kan åka till Thailand och gå på bio åka på spa osv men det är ju ändå så att vi har lite tid i vardagen något som någon som arbetar mindre - tjänar mindre har.
Jag vet inte om det ena är bättre än det andra men jag tror ändå att man skall finna tid i vardagen för sina tonåringar. Jag tex hämtar alltid från träningen vilket gör en bilresa på 20 min med prat vilket är viktigt för mig.

Jaha? Så då hämtar och lämnar man inte på träningar eller gör roliga saker under ledigheter, eller vad menar du?

Man ska ju komma ihåg att barn är olika. Förutsättningar är olika och vänkretsar är olika. 
I grund och botten håller jag med om att en god relation inte bygger på pengar, utan på helt andra saker. Tid, intresse, värme. Men jag kan inte förneka att pengar förenklar och det är synd om inte alla kan erkänna det utan istället måste antyda att andra köper sina barn. Det är ju knappast så att den pappan som bjuder sin tonåring på restaurang inte erbjuder skogspromenader OCKSÅ. Även en familj med pengar kan umgås på gratis grunder. 

För att alls få till den där tiden med barnet som är så viktig, så kan det behöva lockas med något. Alla barn vill inte sitta i timmar vid middagsbordet och prata världsfrågor med mamma och pappa. Alla har inte en träning att bli upplockad från och då försvinner den möjligheten till samtal. Träningen i sig kostar ju också pengar, för övrigt. Har man barn som av någon anledning passerar en fas då man INTE vill dela vardagsmiddagen med familjen, då kanske ett restaurangbesök kan locka och ge ändå en gemensam middag per vecka i familjen. Inte hållbart i längden kanske, men ett sätt att ändå tillbringa den viktiga tiden tillsammans under en fas på ett par månader. Eller tonåringen som förvisso gärna äter med familjen, men behöver äta direkt efter träningen som slutar 19.30 en halvtimme bort. Istället för att skicka med tonåringen en hög mackor som h*n kan äta på bussen kanske man kan köra och möta och äta tillsammans på lokala hamburgerkedjan. 

En del barn går gärna på gratismuseum eftersom de har ett t.ex. historiskt intresse. Då är det lätt att vara "relationen-är-gratis-förälder", följa med och slå sig för bröstet. Andra barn går hellre på fotbollsmatcher. Ungefär likvärdig upplevelse att dela med förälder, men olika intressen ger olika prislapp. En del barn går gärna gratis långpromenader med sina föräldrar. Andra tycker verkligen att det är trist, men älskar att simma och går gärna med mamma till badhuset. Rätt billigt det också, men inte alls gratis. En del barn är stillsamma, bakar gärna och är intresserade av matlagning och kan titta på TV en hel förmiddag och då är det lätt att få till massvis med tid helt gratis. Andra får myror i baken efter en kvart och vill ut och cykla, bada, åka skridskor, skidor eller bara titta på folk. Vill man få samma tid där är det bara att hänga på - skjutsa, erbjuda sällskap på stan, följa med i skidbacken osv. Även om naturen är gratis måste man då betala både bensin, utrustning och kanske inträden. 

Sen tänker jag också att det är roligt inte bara för tonåringar utan för ALLA om ens nära visar intresse för det man gör. Och visst är det viktigt att prata och fråga, man kan visa bilder filmklipp. Men att följa med sitt barn på bio (dubbel biljettkostnad) och visa att man VILL lära sig om barnets filmsmak eller vad det nu är, det känns också gott inuti för båda parter. Det känns bättre om mamma och pappa kan betala biljetterna till körens konsert, och komma och lyssna på riktigt istället för att man själv ska berätta i efterhand. Sommarjobbar man hos faster på Öland ÄR det skönt om mamma och pappa kan komma förbi på besök (dyra bensinpengar) en helg. Att bli överraskad med den där nyutkomna boken man längtat efter är inte främst en ekonomisk gåva, utan ett tecken på att pappa tänkt på en och vet vad man tycker om.