Bonusfarmor gör skillnad på barnen.

Fast oavsett så gör man väl inte skillnad på barn så barnen märker av det? Även om man känner mer för det ena barnet. Vill farmor dyrka sitt enda barnbarn och överösa med saker så visst- men inte när det andra barnet är med...

Min personliga åsikt är att bonusfarmorn inte kan överkompensera och ge bonusbarnet gåvor bara för att hennes barnbarn ska få.
Bobusbarnet får säkert massor av uppmärksamhet och saker när han är hos sin pappa.

Självklart har han en farmor och farfar som finns där för honom och ger honom saker. Men det är inte problemet. Jag kan inte begära att de ska älska honom som om det var deras barnbarn, men att första julen överösa honom med leksaker och uppmärksamhet för att sen så fort lillebror är född behandla honom som gårdagens nyhet? Då kan man åtminstonde vara konsekvent, det här är ju bara förvirrande. Jag skiter väl i presenterna (de nämnde jag bara för att det var lätt att jämföra), men att göra skillnad i hur man bemöter och pratar med barnen, det är fel. Jag begär inte att de ska älska honom som om han vore deras eget barnbarn, men att respektera att han finns, hans person och behandla honom därefter är väl inte omöjligt?

Jag tycker inte man ska behöva finna sig i det, min mamma hade då rakt inte gått med på att min bonusfarmor behandlat mig annorlunda (vilket hon aldrig hade fallit sig in att göra). Jag vill och kan inte begära att de ska ge lika många presenter eller lika mycket tid osv, men när sonen ledset ser på när lillebror som inte ens bryr sig om paket får 7 stycken och han får ett, då värker mammahjärtat. Och då pratar vi inte födelsedagar eller liknande, utan vanliga veckor på året. 

Men de förstår väl inte bättre heller, kommer från kärnfamiljer och maken är den första som introducerar ett bonusbarn till familjen. Hennes ovilja att förstå gör ju att alla andra får överkompensera. De veckor de är här så är A omöjlig eftersom han blir trött på att det är lillebror som är i fokus 24 timmar av dygnet, han vill hellre vara hos mormor då och går inte det så måste jag ha 110% fokus på honom hela tiden. Och detta är från början ett tryggt barn. 

Så om jag nu inte kan ändra på farmorn, finns det åtminstionde något jag som mamma kan göra för att underlätta? Ska jag köpa presenter i förväg till A som de får ge när de kommer? När jag blev avvisad av min bonusmormor var jag såpass gammal att jag klarade av det, sonen är inte i den åldern än och blir otroligt osäker. Och så kan det inte vara, i så fall kommer det ju få sluta med att de bara får komma när han är hos sin pappa eller att maken och B får åka ned ensamma och hälsa på. 

Du skulle ju, om du inte vill ge dig in i långa diskussioner med henne, säga åt henne att sluta upp med presenterna eller tona ner dem rejält under de veckor som du har ditt barn hos dig. Och säga att det inte är roligt för honom att se att lillebror får så mycket när han bara får en present. 
Du kanske inte ens behöver utveckla det. 
Det är ju dina barn, dina regler. 
Och berätta för sambon, så odramatiskt som möjligt. 
(det är ju ingen himlastormande grej direkt, i slutändan, att hon avstår från att överösa endast det ena barnet med gåvor, varannan vecka.)

Be farmor att bara ge paket och saker när ditt barn sen tidigare är hos pappa.

Fast som förälder måste man våga prata med barnen. Barn förstår så mycket bättre än vad vi vill tro. Ditt stora barn vet mycket väl att hon/han har en egen farmor så varför ska inte lillebrors/systers farmor bara få vara farmor åt sitt barnbarn. Att säga att det lilla syskonets farmor är det stora syskonens bonusfarmor blir fel om inte tanten vill vara det. Det största felet en annan vuxen människa kan göra är att sätta en etikett som inte den andra vuxna vill ha eller har bett om. Allt måste inte vara bonus i absurdum. Det räcker med bonuspappa. Skippa resten med bonusfarmor, bonusfarfar bonusfastrar bonusfarbröder för er egen skull. Lär ditt äldsta barn att hon/han redan har en farmor.

Dina svärföräldrar bor 40+ mil från er. Klart de vill umgås extra mycket med sitt barnbarn när de träffar det.

Köper ditt äldsta barns farföräldra presenter även till det yngsta.

Jag tror att ditt äldsta barn mår bäst i längden av att han inser att hans och hans bror har två olika farmödrar, där den ena är en trevlig tant för en bror och farmor till den andra brodern.(Jag antar helt fritt här att äldsta sonens farmor mest överöser äldre sonen med presenter när han är hos sin pappa och att yngste sonen därmed inte kommer att sitta och undra varför han inte får presenter av äldre sonens farmor, om det inte stämmer utan yngste sonen kommer att råka ut för samma sak föreslår jag att du ser till att bägge farmödrar i framtiden hälsar på samtidigt och uppmärksammar vardera barnbarn).

Jag tror, jag hoppas att du inte tar detta på fel sätt, att detta problem egentligen är ditt och inte sonens. Sonen har vad jag förstår två fungerande familjer, varav du är del av den ena. Helt naturligt vill du att han ska vara lika stor del av det som nu är din familj som ditt yngre barn. Men, han får de saker (jag menar nu känslomässigt) som lillebror får av sin farmor i en familj som du inte längre tillhör. Vilket inte gör dig halv, men kanske får dig att känna dig halv. Eller helt bortse från denna andra familj som är din sons och inte din längre och då försöker överkompensera, rent av till 110% som du själv skriver.

Det är inte bra för barn att bli överkompenserade. Det är inte bra för barn att bli ignorerade heller, naturligtvis är det illa. Men det är inte skadligt för ett barn att inte alltid vara den främste och alltid få lika mycket som någon annan. Det är inte synd om små barn som får syskon och i allmänhet behöver de inte kompenseras, och de behöver inte känna att inget har förändrats, för det har det. Förändringen är för de flesta något som kommer att vara positivt i hela deras liv, ett syskon och att den ena har en farmor som ibland kommer med kläder och ger den andra såpbubblor är bara en liten, liten del av livet. Bor farmor 40 mil bort lär ju detta inte inträffa dagligen heller precis.