10åring vill inte träffa sin förälder
Hur får man en 10åring att gå med den andra föräldern på umgängestiden, när barnet inte vill ens prata på telefon?
Säger rakt ut, ja vill inte träffa den föräldern
Inlägg från: Anonym (Vilsen)
|
-
-
Svar på tråden 10åring vill inte träffa sin förälder
-
Både soc o bup o ännu fler är redan inblandade.
De tycker ändå att de ska fortsätta ses...
Ja förstår bara inte hur det ska funka? -
Blivit sviken så många gånger så barnet kan inte lita på föräldern.
Föräldern ljuger framför barnet, -nä det har ja inte sagt/gjort osv. Vet detta,då ja också hört föräldern säga saker o sen när barnet berätta det för någon så förnekas det. -
Vi försöker uppmuntra hela tiden.
(Det gäller min bonus) det slutade med nu att barnet ringde till den föräldern o sa -ja vill inte träffa dig, du ljuger, lyssnar inte o pratar skit om min andra förälder.
Är separerad bioförälder oxå, där har det aldrig varit nåt problem så man blir helt ställd med detta. -
Vi har inte kommit så långt som TR än. Det är ju skrämmande att barn ska tvingas till nåt som dom mår så dåligt så att dom får ont i magen, kräks, huvudvärk. O sen ingen lyssnar.
Här är det så att det är en kväll i veckan numer, efter annat som hänt. Barnet vill inte ens det. -
Fy så hemskt!Anonym (Nästan samma) skrev 2013-12-26 15:51:22 följande:
Nästan samma här men bonusar åker eftersom vi annars måste plikta med böter genom verkställandedom. Sjukt att inte lyssna på barnen trots att de är ganska stora nu. Barnen vill träffa sin UG-förälder men inte så mycket som TR, soc plus päron kommit fram till för några år sedan.
Detta trots att soc begärts att göra nya utredningar av päron men TR beslutar och behöver inte invänta/begära soc utredning.
Längtar enormt efter att de är myndiga!
Hur gamla är barnen? När börjar de lyssna på barnen? -
Det finns två sidor till allt, den andra föräldern "vet ju" att vi lägger ord i munnen på barnet. Det är vi som gör att det är såhär, inget med fakta som soc/bup o alla andra sett själva att föräldern inte mår bra, inte kan ta hand om barnet.
Det finns ju anledning till varför det gått från vv till heltid, på inrådan av soc.
Att upprepade gånger säga till barnet ja orkar inte med dig, sen vara barnvakt till andra barn o tala om det för barnet är kanske inte kanon. Barnet påpekar detta flera gånger, köpa barnet saker varje gång o ändå inte få barnet att vilja träffas.
Det är jättesynd om barnet som ikväll blev jätteorolig om va ska hända- konsekvenser av samtalet att de inte skulle ses idag. -
Vet inte om det va svar till nån annan, men det är där vi är.Anonym (stora) skrev 2013-12-26 23:35:17 följande:
Barnen är så pass stora nu att de borde bli lyssnade på. Kanske är enda utvägen att barnet själv pratar med skolkurator och ber om hjälp att få en advokat och själv stämma sin förälder som den inte vill träffa. Vet inte om det år i praktiken, men ett försök kan det väl vara värt iaf.
Kanske kan barnen och den andra föräldern ses på middag, gå på bio någon gång osv, men sen åka hem igen? (Alltså, det kan vara det barnet vill få fram avtal om)
Att de hittar på nåt en kväll i veckan bio, ute o leka eller liknande. Men barnet vill inte ens det. -
Stödperson håller soc på att fixa till utökade träffar, släkten bor långt bort o andra sidan av släkten har "hjälpt till" med problemen genom att stödja föräldern framför barnet, vilket gör att barnet inte litar på de heller.
Min familj har uttryckligen påpekats att de inte har med saken att göra, så tyvärr finns ingen som kan va med, då föräldern vägrar att jag eller min sambo får va med.
Det som har skett har varit både fysik och psykisk misshandel en längre period.
Ja håller med om att barn absolut inte ska bestämma i allt, tror att det är lite där problemen började då barnet alltid fått bestämma allt där. Det handlar inte om lathet, när barnet får ont i magen o springer o spyr samt hellre går o lägger sig än att åka... Det skulle va brist i föräldraskap att inte lyssna på barnet då. -
Ja skulle aldrig vilja tvinga iväg något barn, men hur rent praktisk blev du/ni tvingade?Anonym (fel att tvinga) skrev 2013-12-31 12:02:30 följande:Jag skulle absolut inte tvinga mitt barn att träffa pappan om denne inte vill. När jag var liten blev jag tvingad till att träffa min pappa trots att jag absolut inte ville och hatade hans nya familj. De gjorde det klart för mig och min syster att vi inte hörde till och vi skulle bara vara där som pappas ''troféer''.
Prata med ungen och försök att prata om varför h*n inte vill. Tycker inte att man ska tvinga barn till sånt.
Sa ni att ni inte ville o sen åkte ändå? För här är läget så att barnet går inte ut i bilen, ställer sig på skolan o skriker o vägrar gå med, när det är den föräldern som ska hämta.
Så hemskt för övrigt att bli tvingad! Gissar att er relation idag inte är den bästa?
Vi vill ju att de två ska kunna ha en relation på nåt sätt. Om man kunde vänta en period o se om det blir lugnare? -
Usch va hemsk!!Anonym (fel att tvinga) skrev 2014-01-01 15:35:06 följande:Både jag och syster skrek, grät och vägrade men blev tvingade i alla fall för att "Så skulle det vara" och att "pappa skulle bli ledsen.". senare år när hans numera f.d. flickvän kom in i bilden så ljög hon massor och sa att mamma sagt saker som inte var sant, t.ex. att när vi väl var där så skulle vi stanna upp till 2 veckor längre för att det var vad pappa ville (men hon sa att det var mamma som sa så) och att vi var så jobbiga att mamma behövde en paus och "vuxentid." Både jag och min syster älskar vår mamma högt så då blev vi "guilt-trippade" till att åka dit och stanna där.
Idag har vi nästan ingen kontakt med pappa. Ingen av oss vill.
Jag tror nog att hurvida det lugnar ner sig, det här med illviljan att åka dit, så beror nog det på anledningen till varför de inte vill åka dit. Om barnet känner sig otryggt eller om föräldern inte mår bra så är det nog bättre att träffas under kontrollerade förhållanden, kanske nått enkelt som att gå ut och äta eller ta en fika (vilket för övrigt är vad jag gör med min bio-pappa idag)
Det kan också bli lite som en låsning om barnet inte vill och blir tvingat så ser de inget annat än att de inte vill men blir tvingade. Kanske finns det nått med föräldern de tycker är kul som dom skulle kunna göra ihop utan att ha den där pressen med att behöva vara där en längre tid. :)
Det är just det vi inte vill göra, tror precis som du skriver att det kan bli värre i deras relation i framtiden.
De träffas några timmar en gång i veckan som det är nu o barnet vill inte ens det.
Nu har det gått en vecka till o barnet kräktes just i sängen efter att de pratat om att träffas imorgon... Går inte att få den andra föräldern att förstå att det inte är vi som säger nej utan barnet som har fått nog. -
Det första dom föreslår är att de hittar på nåt kul, tex bio eller annat kul några timmar en dag i veckan.Anonym (lite samma) skrev 2014-01-04 12:00:45 följande:
Men något måste ju ha skurit sig ganska rejält mellan far och son här? Jag önskar för mitt eget barns skull att BUP kan hjälpa till och medla, annars lär hon få växa ut utan sin far. Någon form av hjälp borde väl gå att få?!
Efter tre såna möten måste nåt ha hänt, för sen ringde barnet självt till föräldern o sa - ja vill inte träffa dig!
Trots att föräldern (i mina ögon) mutat, barnet har alla de gångerna haft med sig pengar (stora summor) o nya leksaker... så vill barnet inte träffas.
BUP, Råd&Stöd, andra kan säkert komma med idéer, hoppas att ni kan få hjälp, men det behövs att båda föräldrarna vill inse problemet o erkänna vad det beror på annars är det ingen mening. -
Kanske är trött i huvudet, men vad menas med "bli utsatt för verkställighet av myndighet"?en glad skrev 2014-01-05 00:38:53 följande:Barn har inte rätt att neka vid någon exakt åldersgräns. Det handlar om en helhetsbedömning av vuxna betr vad som är barnets bästa och barnets mognad i sin utsaga. Barn över 12 år får dock inte, mot sin vilja, bli utsatt för verkställighet av myndigheter för att umgänget skall bli av.
Nu har vi några år kvar till 12 , hoppas ju att situationen löst sig tills dess, men ser ingen chans till det. -
Så när barnet är 12 år så kan det inte beslutas i tingsrätt att barnet måste träffa umgängesföräldern om barnet inte vill? Har ja fattat rätt?en glad skrev 2014-01-05 00:54:03 följande:Verkställighet innebär att bli tvingad av sin boförälder att åka till den andra för att denne skall slippa betala vite, ofta i 10 000 kronors klassen .... alt hämtas med polis.
- annars om det beslutas umgänge o boföräldern inte tvingar iväg barnet så måste man väl betala vite.
För övrigt helt sjukt, finns väl ingen som har möjlighet att betala det? Samtidigt som man inte kan/vill lyfta ut ett större barn för att "tvångsträffa" umgängesföräldern om barnet inte vill, men ja vet att det är så. -
Okej, ja det är ju skönt att veta när den dagen kommer om relationen fortfarande inte är bättre.en glad skrev 2014-01-05 03:36:26 följande:Jo, om det anses vara barnets bästa att ha kontakt med sin umgängesförälder så kan domstolen bestämma om umgänge mot barnets vilja men den domen kommer aldrig att kunna verkställas om barnet vidhåller sin åsikt.
Klart vi hoppas att det ska lösa sig innan men det verkar ju tyvärr gå åt andra hållet istället sen två år. Nu är det ju värre än nånsin innan.
Föräldern mår inte bra o behöver hjälp men vägrar inse att det är så. Säger att det är tvärtom, det är min sambo som behöver hjälp o att sambon pratar skit så att barnet inte vill träffa den andra föräldern, trots att soc va där o hämtade barnet för de ansåg inte att det va en trygg situation.