Måste umgänget ske i mitt hem?

Jag har varit i precis samma situation som ts med en karl som blev helt förändrad så fort jag blev gravid - trots att han ville ha barn. Han blev självisk, empatilös etc. Jag kan absolut förstå att man skaffar barn med någon som inte sen klarar att leva upp till en i grunden så enkel uppgift som att vara förälder.

Nej. Jag vet att han inte är skyldig att berätta allt. Men när det gång på gång uppdagas att han ljuger om allt möjligt som inte är nåt att ljuga om så känner jag att jag inte kan lita på honom i andra avseenden heller, t ex rörande sonen. Jag kan inte se hur ett samarbete om något så stort som ett barn ska kunna fungera om han ska vara en total främling. Därmed inte sagt att jag menar att jag ska veta vad han gör hela tiden, vem han träffar eller vad han åt till frukost. Men då förutsätter jag att jag har samma rätt att vara hemlig om mitt liv, att jag kan åka iväg en vecka med sonen utan att berätta var jag ska. Känns jäkligt orättvist om jag ska behöva blotta hela mitt liv för honom men jag ska inte veta nåt om honom. Sen var det ju inte lögnerna i sig som var problemet, utan att jag frågade varför han ljög varpå han stack och har gjort sig okontaktbar i en vecka och skickat sms där han beskyller mig för allt möjligt.

Fast det går att ha ett fungerande samarbete runt barnen även om man inte vet vad den andre gör på sin barnfria tid. Det är ett krig som inte är värt att ta. Du har faktiskt ingen rätt att veta vad han gör när han inte har barnet. Du har ingen rätt att veta vad han gör när han har barnet heller egentligen, men det kan ju vara bra att ha snabb överlämningsinfo om mat, sömn eller andra "stora" saker,

Däremot så ska han ju förstås dyka upp om ni har avtalat det. Be om ett nytt möte på FR och gör klart att du vill ha ett umgängesschema som funkar för er båda. Avtala att alla umgängen sker utanför ditt hem. Att all kontakt er emellan skall vara via mail, eller i akuta fall, sms.

Försök hitta ett förhållningssätt till honom där du "kopplar" bort honom som din fd och enbart försöker se honom som pappa till ditt barn. Försök släppa allt runt honom som rör dig, och fokusera på det som rör ert barn. Och spara självklart alla sms om hot om självmord etc, och ta med det till FR och fråga - vad ska jag göra med den här informationen? Vad menar du med det? Ska jag vara orolig att du tar livet av dig när du har vårt barn? För då får du inte se henne/honom tills du mår bättre. Om du inte går med på att ha en kontaktperson närvarande.

Lycka till. Jag hoppas ni hittar en nivå att lägga ert samarbete och kommunikation på som inte dränerar dig.

Nej jag vet att jag inte har rätt att veta nånting om honom. Men han måste ju ändå vara i mitt hem, 3-4 timmar per gång, i snitt 4-5 gånger per vecka. Jag orkar inte ha en människa så tätt inpå som jag inte vet ett dugg om. Visst är han där för sonens skull, men vad gör det om man kan hålla en viss vänskaplig nivå? Hur ska det fungera och kännas okej om han t ex frågar "vad gjorde ni igår" och jag svarar "det har du inte med att göra" hela tiden? Även om man inte är skyldig att dela med sig av allt, är det att offra sig så mycket att kunna dela med sig lite av sin vardag för att den här situationen ska kännas mer naturlig. Jag kan offra det mesta för sonens skull, men att ha en total främling i mitt hem större delen av tiden känns nästan omöjligt. Han kommer ju fråga mig vad jag/vi har gjort när han varir borta. Ska jag då svara "det har du inte med att göra". Känns inte som en bra grund för ett samarbete även om man inte är skyldig att berätta något.

Men visst. I så fall får vi dra ner på antalet besökstillfällen, vilket jag tycker är tråkigt. Sen får vi göra dom kortare så att jag kan vara iväg större delen av tiden. I så fall behöver jag inte umgås med honom och då kan vi avstå småpratet som automatiskt uppstår när vi sitter i samma rum.

Fast huvudproblemet här kan du ju lösa genom att inte ha umgänget i ditt hem. Och det är ju prio ett. Och ta återigen kontakt med FR och förklara att det här med umgänge hemma inte känns bra, och kan n gemensamt komma fram till en annan lösning?
Har pappan familj? Kan ni vara hemma hos hans familj ett par timmar? Eller kan du lämna barnet nån timme ensam med pappan i din eller hans lägenhet. Kan du prata med honom och förklara att eftersom du inte vill att jag ska ha någon insyn i ditt liv, så får du också respektera att du inte får någon insyn i mitt. Jag har ingen lust att dela med dig vad jag gjorde igår, och det får du respektera.

Jo det kan ju fungera att säga det så. Har kontaktat FR och fått en tid. Kanske bra att vi kommer överrens om dom riktlinjerna där så man har något att hänvisa till. Nä, hans föräldrar bor inte här och dessutom känner jag inte att han och sonen har den relationen i dagsläget att jag vill lämna iväg honom i flera timmar. FR rekommenderade att umgänget ska ske i den miljö han är van vid när han är så liten. Dessutom är jag rädd för att dom anser att jag är roten till problemen om jag nekar honom umgänge i mitt hem, eftersom jag då inte ser till sonens bästa. Problemet är att jag egentligen inte har problem med att umgås med honom ett par gånger i veckan för sonens skull, utan att han föraktar mig så mycket. Jag känner mig väldigt obekväm med att ha någon i mitt hem som jag inte kan tilltala. Vad ska man prata om?

Eftersom vi bor så nära skulle ett alternativ kunna vara att jag är i hans bostad medans han är med sonen i min. Då slipper jag kuska runt och hemsöka folk flera gånger i veckan.

Men du måste inte prata med honom. Sätt dig i ett annat rum och läs eller titta på tv och han får säga till om han behöver hjälp. Det är ju trots allt sonen han är där för att träffa inte dig. Och hemmet är ju bara en temporär lösning om ni inte kan komma överens om annat. Sonen växer och deras relation kommer förbättras snabbt om de träffas ofta. Även om det kanske bara blir två timmar per gång istället för 4-5.

Har han rätt att veta vad jag gör, var jag åker osv när jag har sonen?0