Anonym (Barnlös) skrev 2014-01-09 14:07:57 följande:
Ja men självklart att man gör man vad kan för att öka fertiliteten om man vill ha barn men nu tänkte jag mer på kvinnor som försökt få barn i under ett års tid och inte ens varit på utredning. Som sitter och anklagar sin egen kropp för att det inte blir någon graviditet. Trycker i sig dessa kosttillskott för att de tror att något är fel på kroppen. Om båda två åt kosttillskott (vilket naturligtvis också händer) så är det en annan sak.
Jag undrar också varför man inte går på utredning! Din syster kunde ju ha fått barn för länge sen med lite hjälp kanske, sex år är ju galet länge!
Ok då förstår jag. Där håller jag med såklart, man ska ju gå och ta reda på vad felet är istället för att ta för givet att det är kvinnan.
Nej precis, jag fattar inte varför man inte gör en utredning, och det känns bara sorgligt att dom är barnlösa och mår dåligt av det men gör inget åt det. Jag har ju inte varit i den situationen själv, men jag har tänkt att kanske är det så att man är rädd för att få ett besked att man inte kan bli gravid eller att mannen inte har spermier? Så länge man inget vet så kan man ju fortsätta hoppas. Men har svårt att förstå det ändå... För efter 6 år borde man redan blivit inställd på att det kanske aldrig blir av och då har man inget att förlora på att göra en utredning.
Känns tråkigt med tanke på att hon är 33 nu, jag är 32 och har två barn, åren bara går och hennes fästman är 50, så dom börjar ju bli för gamla för adoption också. (?) Är inte så insatt men kollat lite och dom flesta länder kollar föräldrarnas snittålder och vissa har maxålder och så. Känner att jag ju inte kan göra så mycket åt saken men tråkigt att dom inte tar tag i det. Vågar ju knappt ta upp samtalsämnet, hur tar man upp det och påpekar att man kan hjälpa med tips osv? Hon är inte typen som sitter vid datorn så jag tror inte hon vet vilka vägar det finns så som fertilitetsbehandling utomlands t ex.
