Någon mer som känner att bara åren försvinner?

Jisses sitter här och har ångest över att min älste son blir 18 i morgon.
Vart tog åren vägen?
För 18 år sen kom det en liten palle vante som vägde 2890 o var 49cm lång nu e han den ståtligaste unge man jag känner på ca 186 lång o ja vikten vet jag inte men han e en dröm.
Men vad hjälper det när hans "gamla" mamma sitter här och mår kasst. Jag hinner inte med i åren. Ja kasst mår jag väl inte men ja jag vet inte hur jag ska förklara kanske det är någon där ute som känner som jag.
Jag kan bara vara super stolt över honom. Han har knappt haft någon sjukfrånvaro sen han började skolan för en massa år sen. Ja 14 dagar e allt. Han går på samhäll/idrott i Markaryd och trivs jätte bra kanon betyg har han med så det finns inget att klaga på. Hna hjälper till massor hemma visst det är väl inte lika populärt alltid men det är inget lång tjurande.
Vilken 17åring som han var då stannar hemma och passar sina småsystrar när hans busiga föräldrar åker iväg och föder en liten lillebror som han alltid önskat så efter 3 småsystrar så kommer äntligen lillebror och jag tror inte det finns någon stoltare storebror än han över lillebror ja han är stolt över sina systrar med för den delen men lillebror e bäst.

Bara mina ensamma tankar inför 18 års dagen i morgon.