Varför är livet så hårt?
Har suttit på och letat på nätet efter journr men klarar inte av att ringa. Vet att jag bara kommer gråta om jag ska prata med någon. Vet inte var jag ska börja, har mått dåligt länge, men allting har förvärrats under senaste månaderna.
Bland annat pga att min mamma gått bort. Hon var visserligen gammal och sjuk, men ändå pigg för sin ålder.
Jag hade hoppats att få behålla henne ett par år till, jag var inte redo att förlora henne. Hon betydde oerhört mycket för mig.
Jag firade julafton med två av mina (vuxna) barn och deras respektive. Men dom är som många ungdomar är, tänker mest på sig själva. Dom satt och knappade på telefonerna större delen av kvällen och jag fick fixa med mat och dyl.
Min dotter som är gravid tål inga tillsägelser så det är lugnast att inte säga för mycket.
Juldagen och annandagen har jag suttit hemma själv och ingen har hört av sig, varken barn eller syskon.
Jag har varit sjukskriven i flera år för depression och ångest och ensamheten tär verkligen på mig. Jag är visserligen ensam för det mesta, men på julen gör det extra ont.
Snart har denna dagen också gått och sedan väntar ännu en ensam helg, sen kommer nyår, som jag också brukar tillbringa ensam..Och så här fortsätter det, vecka efter vecka, år efter år.
Jag vet inte hur länge till jag ska orka, jag försöker hålla mig flytande, men det är så svårt...
