Cannabisrökande man!

Jag röker också cannabis, ibland gör jag det en gång i veckan och ibland varje dag men även då små mängder (i sådana mängder att bara jag märker påverkan).

Min flickvän har haft stora problem med detta och vi har grälat om detta en del i början av vår relation. Nu gör vi dock inte det längre, hon har större förståelse för mig - och vice versa. Vi trivs idag väldigt bra tillsammans och jag är väldigt glad att vi uthärdade den lite stormiga tiden - även ifall det aldrig blev så stort att vi var nära att lämna varandra.

För att svara på din fråga: Hade min flickvän ställt ett ultimatum hade jag nog gått. Men detta är också baserat på min bakgrund, jag har inga missbruksproblem och jag trivs väldigt bra med mitt rökande. Inte heller låter jag mitt rökande gå ut över henne eller andra relationer och faktum är att hon knappt märker mitt kvällsrökande även de perioder då jag röker oftare. På dessa grunder tycker jag att det skulle vara orättvist att bättra mig efter någon annans principer på samma sätt som att jag inte skulle sluta umgås med mina vänner av det motsatta könet ifall min sambo tyckte att det var "fel" (vilket hon inte gör lyckligtvis, ville bara förtydliga min hållning med en ickedrog-jämförelse!).

Skulle jag däremot i mitt rökande bli irritabel, prioritera bort min flickvän, slösa mer pengar än jag har osv, då skulle jag medge att mitt rökande var problematiskt för vårt förhållande och sluta eller i varje fall skära ner drastiskt - men detta skulle ju faktiskt vara mer för min skull än hennes vilket jag tycker är centralt i denna fråga.

Om vi ponerar att din sambo röker för att han har tidigare missbruksproblem, kan inte det tänkas vara positivt då? Att han kanske har en grundläggande tristess (som bevisats vara en viktig komponent i drogmissbruk) som han behövt fylla med något. Nu kanske han faktiskt har hittat något som kan hjälpa med detta? Dessa om är såklart enbart giltiga ifall hans gräsrökande inte påverkar honom negativt. Vilket leder till den viktigaste punkten:

Hur påverkar det här er relation, på ett konkret plan? Det är lätt att ha starka åsikter om den här typen av situation. Att begreppsmässigt väga nackdelar men enbart på ett abstrakt plan. Dvs "är det "fel"?!", "är han missbrukare?!", osv. Dessa abstraktare frågor kan man väldigt enkelt med egen retorik svara både ja eller nej på - att han är missbrukare eftersom att det är knark och det är fel eftersom knark är fel. Emellertid har denna lek med ord absolut ingen relevans för den verkliga situationen. Faktum kvarstår att hans rökande har någon slags effekt på hans liv, men den effekten skulle ju lika gärna kunna vara positiv. Hans rökande kan, och kan inte ha en effekt på ert förhållande, har hans rökande det? Annat än din rent subjektiva upplevelse, tycker du att han är otrevlig eller jobbig att vara med när han är bäng - eller märker du det inte ens?

Vill du leva med denna mannen är det viktigt att inte stanna kvar i din egna subjektiva upplevelse och likaså för honom. Försök leva er in i varandras ställen, uppskatta era olikheter, diskutera inte aggressivt och undvik defensiven eller retoriska ekorrhjul - utan demonstrera inkännande och medlidande. Kompromiss är viktigt i förhållande, förr eller senare inser man att ens partner inte har exakt likadana värderingar som en själv - och det gäller alla. Låter man dessa olikheter förvandlas till bitterhet eller oro har man inte kommit långt med att ens förstå varandra och ännu längre är man ifrån att känna acceptans.

Jag hoppas att mitt inlägg kan vara av någon hjälp!
Kram

Men han vill väl inte? Han trivs väl med vad han gör?

Om DU inte trivs med honom, vad han gör - så är det DU som väljer bort honom inte han som väljer bort dig. Kan det vara så svårt att förstå?

Sedan har du all rätt att välja bort honom, du är själv ansvarig för vilka relationer du har i ditt liv och vilka du blir lycklig av. Men problemet är att det verkar som att du väljer bort honom enbart av vetskapen att han röker på, då detta inte var ett problem när du inte visst om det.

Min flickvän pratade också i termer kring att hon ansåg mitt val att röka cannabis var ett sätt att prioritera bort hennes vilja. Ja, det är klart att det stämmer. Jag prioriterade MIN vilja att göra mina beslut framför HENNES vilja att ändra mina beslut. Hur skulle det se ut om jag trivdes skitbra med mitt jobb som städare och min flickvän kom och snackade om att det var smutsigt och lågt - och faktumet att jag väljer att jobba kvar är en demonstration av att välja bort henne? Nej, vi äger alla våra livsval. Ibland gör man fel och då står man för det och kan behöva hjälp, och det är ett uttryck av kärlek att hjälpa någon som öppnar sig och ber om det. Det är inte ett uttryck av kärlek att försöka påtvinga någon sina idéer om vilka val i livet som är bra kontra dåliga.

Så ta dig en funderare. Vill du leva med denna mannen? Varför/varför inte? Om du älskar honom så tycker jag att du borde seriöst försöka förstå hans sätt att tänka, för det är inte han som försöker få dig att förändra på ditt sätt att vara och leva ditt liv - det är du som är den pådrivande kraften i den är konflikten. Han skulle antagligen välja framförallt din acceptans och att ni kunde gå tillbaka till ert vanliga liv, som jag uppfattat att du trivs med?! Jag står inte bakom alla val som min flickvän gör och jag tycker inte alltid om hennes prioriteringar. Men jag respekterar dem och jag hjälper henne ändå. Och eftersom att jag älskar henne gör jag mitt bästa för att förstå i synnerhet det som jag inte gillar i de beslut hon tar, aldrig försöker jag påtvinga henne min vilja att vara mer lik mig själv även om jag anser det naturligt att man vill matcha sina medmänniskor med ens eget sätt att tänka.

Det där är ett sjukt bullshit argument. I ett land där det är lag på att täcka håret för kvinnor, är det därmed fel att bryta mot den lagen - för att det är lag?

Folk gör saker ändå, som är olagliga. Bara för att det finns en lag mot att döda gör detta det inte "mer fel" att döda, eller hur?

Folk kan tycka att det är fel att bryta mot lagen, men faktum kvarstår att det är ett individuellt val. Mitt långa inlägg rubbas inte ett dugg av sådana iakttagelser. Faktum kvarstår fortfarande att ts inte är nöjd med sin pojkvän och anser att det är HANS fel att hon inte är nöjd med honom.