Passivt aggressiv sambo - erfarenheter?

Hej,

Vem av er är det som tar de stora långsiktiga besluten i er relation? Tar ni beslut utifrån känslor eller utifrån tänkande? Gynnar de beslut ni tar barnet, endast en av er, eller alla? Finns det inslag av att en lägger in sitt veto och lamslår livsstrategin för familjen? Är det någon av er som försöker utnyttja samhällssystemet för att skaffa sig fördelar (dvs är någon av er ondskefull men på ett lagligt sätt?)

...va?

Jag kan nog inte hjälpa dig om du inte förstod frågorna

Jag ställde frågor i TS.
Ser inget svar från din sida någonstans i ditt inlägg faktiskt?

Jag funderade på din fråga "hur blev det så?" och för att kunna ge någon form av svar på den så behövs mer info än det du har skrivit. Därav frågorna.

TS verkar ju ha kommit en bit på vägen med att identifiera sitt problem. Det kanske förhåller sig på det viset att alla här inte greppade frågeställningen om vad passiv agressivitet är att det ingår i psykisk/verbal misshandel.

www.varningstecken.n.nu/passiv-aggressiv

Det är ju en svår fråga att hantera och jag tror att många drabbade upplever det helt obefogat som skamfullt att träda fram. Ta stöd av din omgivning och kanske terapeutiskt stöd för att komma dit du vill. Lycka till TS.

...fast frågorna är för andra som har erfarenheter av att leva med en passivt aggressiv.
Så om du levt med någon sådan, hur blev det så för dig/er?
För egen del har jag ungefärligt svar på när och hur det blev så i min och sambons relation men jag är ute efter fler erfarenheter då detta är rätt nytt för mig.

Ok trodde frågan gällde dig. I mitt fall röt åt och kväste min ex-sambo våra barn dagligen och när jag en gång till slut fattade mod att säga ifrån och hindra henne så ringde hon polisen så att jag därefter aldrig vågade försvara dem igen. Nu har vi separerat och hon har barnen förutom varannan helg. Känns inget vidare att betala underhåll till en barnmisshandlare varje månad.

Tack snälla.
Jag önskar nog sätta begreppet lite på kartan och få andra drabbade att "träda fram", att inse att det inte är skamligt att vara en av de drabbade.
Det är inget man planerar utan det kan hända även den bäste tror jag.
Borde fått med länken du tog med, ska se om jag kan få in den i TS.

Jag känner att jag har bra grepp om det som blivit och har kraft att separera och fortsätta därifrån, en erfarenhet rikare.

Återigen, tack

Skulle nästan haft en annan rubrik på tråden men det funkar nog det här med!

Men fy

En tanke... Det kommer inte vara såhär för evigt. Vill/kan/orkar du inte ta upp kampen gällande barnen så är inte det samma sak som att du aldrig kommer få träffa dem oftare än max varannan helg. Du kommer heller inte behöva betala underhåll hela ditt liv och det är väl också en tröst. Klen tröst, men ändå.
När barnen blir äldre har de större inflytande gällande vem de vill bo hos (även om det inte är dom som bestämmer) så föregå med gott exempel, var en god förälder som ser och hör dem, respekterar och älskar dem så kanske ditt ex själv driver barnen rätt i famnen på dig.

Tack, tänker så ibland.

Barnen har anpassat sig till det hela på sätt och vis genom att ha blivit avtrubbade men det är hjärtskärande.

Du har rätt, man kan alltid göra "sin del" iallafall passivt. Hade gärna försökt driva detta men tror inte att jag skulle ha en chans. Hade väl slutat med att jag fick betala rättegångskostnaderna och även förlorat delat vårdnad.

Ironiskt nog gör allt detta mig just passivt-aggressiv på sätt och vis antar jag.

Jag skulle inte kalla dig begreppet passivt aggressiv.
Läs länken jag lade till i TS (tack anonym passiv)

Tack, har tittat och nä det var inte speciellt träffande.

Det är skrivet i en peppande stil som ju är bra om man verkligen är utsatt men blir samtidigt lätt hjärntvättande, litegrann som ett horoskop där man kan förledas att fokusera på det som stämmer men ignorera det som inte stämmer alls. Speciellt det där i stil med att "kom ihåg att inget av detta är ditt fel, att det inte är något fel på dig". Sätt en sån text i händerna på någon som saknar både självkritik och självinsikt och se vad som händer.

Kan istället tipsa om personlighetstypsjälvtest för att se vem du och din sambo kan tänkas likna mest. Det har varit oerhört givande personligen. MBTI är vanligast, se tex

Humanmetrics.com för test och personalitypage.com för info om de sexton olika varianterna.

Jag är en INFJ