Är så sjukt trött på bonuslivet! Min man har en 12 årig dotter och vi har ett gemensamt!!Jag går nästan hela tiden och önskar att det bara var vi själva utan bonusen. Hemska känslor och det tär på min sambons och min relation. Snälla kan nån erfaren ge lite tips! Orkar snart inte mer och jag vill att allt ska funka i vår familj!
Jo jag försöker prata med min man men det går sådär! Känsligt ämne minst sagt! Problemet är att familjen totalförändras helt beroende på vecka! Det märks så tydligt, det blir så stimmigt i familjen! Det är så konstig känsla!!!' Å ja det trodde jag verklige att min man skulle göra, strunta i sin förstfödde dotter!!! Självklart inte!!! Det tråkiga med detta forum att folk som vågar öppna sina hjärtan och beskriva känslor får alltid sågning!!! Väldigt tråkigt!! De som har nått vettigt att skriva och råd kan skriva, ni andra kan dra.....
Ja ok, hon är 11 och är två veckor i stöten! De veckor som vi är ensamma så flyter allt på! Sen är det som om någon konstig stämning infinner sig! Från att vi var en familj så splittas allt upp! Vårt gemensamma barn blir som igel på bonus och helt plötsligt känns det konstigt! Känns även att övrig släkt går i tycka synd syndromet å det märks så tydligt när vi ses. Frågor ställs till bonus om diverse men inte till vårt gemensamma! Tycket inte om att det ska göras skillnad och tyckas synd om grejen!!!
Ja det gör hon
Tack!!! Jag lämnar tråden nu! Ligger den kvar eller går den att ta bort