han är irriterad på mina barn hela tiden

Det kan inte vara trötthet o depression? Missförstå mig inte - det är INTE ok att vräka ur sig ngt sådant, men har ni nyligen fått barn så händer ganska mkt.. Både i förhållandet men även inom en själv. O även pappor kan få förlossningsdepression..

Sen kan det ju vara lite som många bonusmammor beskriver det - att i början går man "all in" o tror (o vill) att man kan klara av att plötsligt bli förälder. Att plötsligt bli förälder till tre tjejer är antagligen ganska omvälvande... Att sedan dessutom få ett biologiskt barn kan ha varit mer än han psykiskt klarar av...

Jag vet att jag fick en liten chock bär jag fick egna barn - o jag älskar bonusen. Men ändå - kärleken ÄR annorlunda, och den chocken gjorde mig lite rädd. Vad jag förstår har han inte varit med i bilden jättelänge o tro mig - det kan ta ÅR att hitta rätt i sina känslor...

Som sagt, det rättfärdigar inte vad han sa men kan vara en förklaring... Förstår att du reagerar som du gör - man blir som en tigermamma när det gäller barnen, men jag vill råda dig att INTE ta några beslut i ilskan (tvärtemot ovanståendes råd alltså), utan prata igenom det med din sambo - helst utan att "hoppa på". Att försöka se vad som jan ligga bakom - o försöka lösa den biten istället för att ge upp o lämna... Du skriver att han varit fantastisk fram till ni fick det gemensamma barnet - minns det men tänk även på att detta är HANS första o enda biologiska barn. Det är som sagt omvälvande. Minns hur DU reagerade första gången du fick barn. Antagligen förändrades hela världen o allt kretsade kring barnet.. Så är det för honom nu. Det är fortfarande inte ok, men det kanske kan vara en anledning till förändringen.

Kanske räcker värt att ge en chans? Ni HAR ju även ytterligare ett barn att ta hänsyn till nu.. O är han normalt bra med även dina barn sedan tidigare är det ju värt att jobba sig tillbaka till?

Kanske måste ni prata om hans roll till dina barn. På dig låter set som om han tagit på sig en papparoll o tagit fullt ansvar. Helt tydligt fungerar inte det just nu. Kanske aldrig. Det är DINA barn, inte hans, och kanske måste du ta huvudansvaret mer o han släppa. Att han ibland hjälper till men inte att det är självklart. Att du får sköta skola, läxor, tillsägelser, uppfostran osv. Inte han. Att han under en period får koncentrera sig på att vara pappa - för första gången. Han måste få plats att vara det oxå. Du får inte ta den biten ifrån honom. För även om ni i hushållet har fyra barn har han ett. Låter hårt men det ÄR ju så..

Önskar er lycka till o hoppas ni lyckas lösa detta..

Fast den kärleken MÅSTE man få lov att uttrycka...

Brumma skrev ungefär det jag tänkte. Vill bara tillägga att för honom är ni tre plus tre. Att uttrycka sin kärlek för enbart den lilla familjen är ok så länge man visar att de andra oxå spelar in. Men man kanske inte alltid måste uttrycka det samtidigt. Men visst kan man uttrycka just de orden även om fler än närvarande, men då får han ju även visa att de andra oxå tillhör familjen. Kan ju vara så att du läser in mer än vad han menade i det uttalandet. Att det för dig är så viktigt att dina barn sedan tidigare behandlas bra (vilket det naturligtvis är) att du analyserar o "letar" efter fel? Bara en tanke :)

Hej Undrar lite över hur det gått? Flyttade du? Löste ni det?

Hej. Förlåt att det tog tid att svara. Jag har varit "indisponibel" ett tag.. Vad bra att det blivit bättre. Men du skriver bara att han skall ha förståelse och att han har fel.. Jag hoppas (för ert förhållandes skull) att han även får lov att framföra sin åsikt? Får han lov att bara vara förstagångspappa? Har du accepterat att han faktiskt bara är pappa till ett av dina barn, och att han måste få lov att vara det och att uttrycka sina känslor om det? Naturligtvis inte genom att vara elak mot dina barn men jag tro att detta är ngt en bonusförälder måste få lov att göra, annars kommer problemen växa sig större o större och då riskerar ännu en familj att gå sönder... Hur mår din stora tös? Har de börjat hitta en gemensam grund? Lillasyster kanske?