Blivit lämnade för en annan, hur överleva?
Lider med dig ts, den smärtan vill man inte att sin värsta fiende ska erfara.
Nu var det inga barn med i bilden men min fd sambo bedrog mig under ett par månader. Allt uppdagades då jag inte fick något vettigt svar om varför han ville att det skulle vara slut när han under den senaste tiden varit supergullig emot mig (nu vet jag, dåligt samvete). Kvällen innan jag skulle flytta tog jag helt enkelt och läste hans sms på telefonen han "glömt" hemma. Käftsmäll och med den käftsmällen följde månader av extrem sorg. Jag kände även på mig att det fanns andra bevis, så jag läste hans mail. Där
Stod det utförliga saker om mig och vår relation till tjejen han bedrog mig med. Samtidigt som han bedyrade sin kärlek så öppet till henne.
Hur gick jag vidare? Jag gick ner mig fullständigt. Panikångest om nätterna så när jag väl somnat vaknade jag av ren panik. Ångest dagtid, självmordstankar, drack mig full flera ggr i veckan, fixade inte jobb och studier.. En festkväll kände jag redan på morgonen att kroppen inte orkade mer, på kvällen när alkoholen slog till förlorade jag medvetandet i en ångestattack så blev körd till psykakuten då jag blev inlagd under natten. Sen rullade det på fort med psykolog, medicin och orden "du är inte deprimerad, du lider av djup och svår ångest".
Det tog tre år innan jag gick vidare, vilket jag gjorde då jag träffade min nv sambo som jag väntar barn med. Men varje år då det närmar sig årsdagen blir jag ledsen, inte så ledsen att jag faller samman, men så ledsen att jag tycker synd om den tjejen som gick igenom den prövningen för det gjorde så jävla ont i varenda del i kroppen.
Mitt tips till dig är att låta tiden ha sin gång och gråt för all del i världen. Gråt i duschen, gråt ut bland vänner/familj och håll inte dina känslor för dig själv. Efter att jag hamnade på psyk den där natten berättade jag allt för mitt ex och han blev nog chockad. Jag levde på med en lycklig fasad inför honom, "det gjorde inget att du bedrog mig bara du blir lycklig" (bullshit). Sanningen gör ont för dom att veta men fan så mycket ondare för oss att bära på. Med det inte sagt att man ska lägga allt på dom, men man kan ändå vara tydlig med att man blivit sårad.
Tänker på dig, och sörj.. Det är viktigt.