Håller på att bryta ihop- Får sköta ALLT hemma! Ska det vara så??
Jag vet inte vart jag ska börja igentligen...men nu har det gått så långt så att jag håller på att sakta men säkert bryta ihop. Min kropp orkar inte mera snart och inte mitt psyke heller.
Jag och min man har varit tillsammans i snart 9 år. Gifta i 3. Vi köpte ett hus för 5 år sedan. problemet är att det finns inget gemensamt ansvar i detta hem. Jag får göra presis allt!! Och tyvärr är det ingen överdrift med att säga ALLT! Han gör ingenting, han har aldrig någonsin gjort nånting av egen fri vilja. tex dammsugit, diskat, vikt tvätt, bäddat rent i sängen. INGENTING. Han plockar inte upp sina kläder efter sig. Dem får jag plocka undan överallt ifrån tex soffa golv mm. Han lämnar överallt. Han lämnar tomma cigarettpaket efter sig, tömmer aldrig fimpburken. Han ids inte ens stänga socklådan efter sig då han tagit sig ett par strumpor. Han äter alltid framför tv:n och tar aldrig undan tallriken eller den tomma läskflaskan! Om inte jag gör det, så står det där i flera dagar! Till saken hör att jag kan sköta hemmet, med dammtorkning och dammsugning osv, men jag hinner knappt komma till den biten nå mer innan orken är borta för jag ska bara plocka efter han hela tiden. Och det är inte så att han sköter dem tyngre sysslorna heller som att skotta gården, klippa gräs osv. Det gör jag också... Han har inte klippt gräset EN ENDA gång sen vi köpte huset. Han har ALDRIG någonsin gått ut och städat bilen frivilligt. Jag gör allt det också!! Jag får tjata hela tiden om allt....vi kan ha ett släp fullt i sopor osv stående på gården i veckor. Han skulle aldrig komma på att åka och tömma det. Jag måste hela tiden tala om för han vad som ska göras... Om det snöar och jag säger att nu måste vi gå ut och skotta, då säger han bara -näää det kan vi göra nån annan dag!
Jag kan hålla på i timmar och skriva, jag vet inte vart jag vill komma igentligen. Men jag håller på att bryta ihop och totalt tappa orken till allt. Vet inte vad jag ska göra, för han förstår inte heller. Jag har sagt detta till honom...men han tycker bara att jag tjatar och gnäller!!
Är det verkligen såhär det ska vara?
