Dålig sexlust har förstört äktenskap

Man brukar säga att i förhållande där sexet fungerar utgör det 10% av förhållandet och om det inte fungerar utgör det 90%.

Jag har nu tröttnat på  att ta initiativet och hoppas på lite sex ibland.
Funderar också på att lämna då jag inte vill leva såhär.
Känslan av att inte duga och självkänslan dalar.

Vi har pratat och pratat om detta. Det brukar leda till ca 2 veckors uppsving i sexlivet för att sedan dala igen.
Tråkigt att få upp hoppet gång på gång för att sedan hamna tillbaka på rutan 1 igen.

I veckorna är han för trött, har ont i huvudet m.m
På helgerna så går han upp innan jag hinner vakna och klär på sig snabbt.
Och när jag föreslår att han ska lägga sig igen så hittar han på div ursäkter.

Känner med dig TS att det visst kan vara ett legitimt skäl att lämna någon för bristen av sex.
För vad skulle hända annars jo man blir bitter, tappar självkänslan, känner sig oattraktiv samt risken finns att man är otrogen p ga av bristen på närhet. 

Jag känner igen det här så mycket och nu är jag skild. Det var i mitt fall en mycket bra lösning!

Min exfru ville i stort sett endast ha sex under de senaste 8 åren då vi skulle göra barn. Under graviditeterna inget sex överhuvudtaget (vi har 3 barn) och däremellan väldigt sparsamt ca 1-2 ggr per år. Jag kände mig tvingad till sex inför  sista graviditeten för jag kände mig utnyttjad som en slags avelshingst. Tog upp det men fick svaret att "det är väl bara att ha sex". Men om jag hade sagt så så hade det tagit hus i helvete. Kändes olustigt att ha sex då jag visste jag var till för befruktning enbart. Frånvaro av sexliv var en stor del till beslutet för min del om skilsmässa för det speglade så mycket annat, det var ett tydligt symptom. 

Jag försökte på alla möjliga sätt och vis att underlätta och göra saker lättare för henne för hon gnällde jämt över hur jobbigt allting var, jag gick ner i tid, fixade huset, städade, lagade mat, hämta och lämna, skjutsa, fan jag var ju en privat butler, jag visade uppskattningar i både ord och handling men ingenting, och jag menar verkligen Ingenting, hjälpte. Det enda hon gjorde vara att gnälla, äta godis, glass, titta på tv. Vilken misär det var nu när jag tänker tillbaka.

Till slut så räknade jag antalet gånger hon sa nej innan hon själv tog initativet, dvs jag försökte på olika sätt 5 ggr - sedan tog hon initativ. Sedan försökte jag igen 5 ggr och tröttnade för hon gjorde inget försök själv - dröjde några månader och så om igen. Fortsatte på det sättet att räkna och hamnade till slut på 0 dvs jag orkade inte ens försöka för jag visste redan svaret. Skrev även ner alla ursäkter jag fick, kom fram till 9-10 st olika som hon varvade med. Jag tror hon är frigid på allvar. Hon vill nog även må dåligt och vara missnöjd, jag är helt hundra på det, hon har bara inte sagt de orden rent ut själv. Under tiden dök min självkänsla och mitt humör och jag kom fram till att med denna takten framöver skulle jag få ha sex ungefär 5 gånger till de närmaste 10 åren. Jag hade en period då jag på allvar trodde jag aldrig mer skulle ha sex igen, någonsin. Funderade på alternativet med att vara otrogen också men tog aldrig steget.

Men som sagt, nu är jag skild och jag har haft sex med min flickvän lika många gånger under en dag som jag hade senaste 5 åren tillsammans med min exfru. Totala tiden jag och min flickvän kan ha sex på per gång är mer än den totala tiden jag hade sex med min exfru under senaste 5 åren. Min flickvän kommer varje gång en eller flera gånger och vi har ett grymt skönt sexliv. Kompisar och kollegor tycker jag visar mitt riktiga glada jag igen Skilsmässa var så underbart skönt!!! Nu är livet som det ska vara igen! 

Jag upplever att när jag levde i en sexlös-relation (ofrivilligt) så förstod jag ändå inte vidden av att ha den delen i mitt liv. Jag trodde att det var ok att leva så, att jag kunde kanske avstå ett tag för partnerns skull osv. osv därför gick det ett, två, elva, tretton år....

Men när jag lämnat och fått ny en relation där jag blir sedd på ALLA sätt, det är då den stora dammluckan öppnas och jag förstod att det är så livet ska vara. Så var det i alla fall för mig. Jag förstod först då att jag hade blivit förnekad att visa en stor del av mig. Det borde vara förbjudet att göra så mot någon man sagt sig vilja leva i ett par-förhållande med.

Skulle det ske i min nuvarande relation skulle jag på direkten säga till att vi måste få hjälp. Och är det av bristande lust hos min partner så får den se till att söka hjälp för det. Så jäkla viktigt är det!

Till Skild och glad . Fy sån tråkig tillvaro du varit i .
Hur tog ditt X separationen ?
Har hon någon ny man nu ?

Roligt att du fick det bättre

Synd bara att det ska behöva gå så långt .
Men jag förstår dig !

Ett välfungerande sexliv är avgörande i mitt tycke för att ett förhållande ska hålla, annars kan man lika gärna bara bli vänner, bekanta vad som helst. Just att vara med en speciell person så intimt som bara är den personen förunnat är så viktigt att visa och att känna från sin partner att jag inte skulle vilja vara utan det. Var gift i ett antal år och under det sista året hade vi sex kanske 3ggr sen skilde jag mig. Jag hade frågat såklart allt möjligt, ville till och med hjälpa henne om hon hade några problem osv. men efter att inga frågor fanns kvar att ställa så dog kärleken och den speciella känslan man har för en speciell person. Nu är ju inte sex för mig bara njutningen i sig utan det är ju ett sätt att visa den man älskar allt man har att ge, passionerat och med fokus fullständigt på henne. Det är ett behov jag har och som jag inte kan leva utan. Liksom att känna glädjen, åtrån i hennes ögon när hon är i mina armar. Det är obetalbart. Lever jag utan det i ett förhållande så lever jag hellre själv som jag gör idag men då vet jag åtminstone varför jag inte har sex så ofta. Samtidigt som förhoppningen finns ju, då man är tillgänglig, att man kommer att träffa någon igen som kommer att fylla just det speciella behovet hos mig, dvs. inte bara handlingen i sig.

Kan gärna ta emot tips, om någon har några, på hur man ökar sin sexlust. Skulle verkligen vilja att den var högre än vad den är, för både min egen och min sambos skull. Så jäkla trist att ständigt gå runt och vara "okåt"...

att serva sin fru, göra diverse tjänster som att städa laga mat ...är kanske inte det som hon uppskattar som "kärleksförklarning",  kan vara att ni kommunicerar helt enkelt förbi varandra, som att prata med olika språk, vissa förväntar sig komplimengar, andra förväntar sig olika typer av tjänster (t.ex. ta hand om barn, laga mat, städa), andra nappar mera på presenter/gåvor eller på beröring (kramar, kroppskontakt) eller rentav mera tid med varandra, prata, omgås.

Detta beskrivs mycket bra i "Kärlekens fem språk" av Gary Chapman, tycker det är en lysande bok.
Lycka till.

Jag tror att det som händer när man tappat sin lust är att det blir "normal-läge". Man tror att sex är grädden på moset sas och att det inte är nödvändigt för att bli bekräftad i sin relation. Om det vore ngt annat som var trasigt tex att man plötsligt förlorade talförmågan eller inte kunde gå då skulle man söka hjällp, Då jag numera har en relation där jag har sex, så tycker jag att det faktiskt är jämförbart med en sjukdom att inte ha lust alls. Då måste man söka hjälp. Kanske är det så att man inte älskar den man lever med längre och därför inte vill. Då får det väl vara så, men då vet man i alla fall vad som var fel.

Är både överens om att inte ha sex, fine, men om en vill och den andra inte. Då är det inte ok att bara låta det vara. Det är respektlöst mot relationen och mot den man lever med,