någon som sagt ifrån sig umgänge?

Jag har haft flera vårdnadstvister, kontakt med sociala, advokater, utredningar, samarbetssamtal, det dimper ner nya anmälningar mot mamman från skolan, de är bup kontakt och kuratorer och detta har pågått år efter år efter år.
Mina barn far illa hos sin mamma både psykiskt, fysiskt och i uppfostran osv.
Trotts detta är barnen kvar där, och här står jag och granskas som den dåliga och vågar inte ens ta en öl en fredagskväll.

Allt kretsar runt detta och barnen slits mellan oss hela tiden, jag har barnen varannan helg och helgerna består av gråt och gråt, gnäll och berättelser om hur det är hos mamman. Helt ärligt orkar jag inte höra längre om allt för jag har gjort allt jag kan men inget hjälper.

Ofta tänker jag att de bästa skulle vara om barnen inte träffade mig och min sambo alls eller väldigt lite så dom får uppslukas av det livet å inte veta om nått annat, jag står inte ut längre. De är som främmande barn då dom är uppfostrade efter en totalt vriden syn och jag står inte ut. Jag vill leva mitt liv oxå.

Vad ska jag göra?