någon som sagt ifrån sig umgänge?
Jag kan inte förstå hur dessa pappor kan upplevas så provocerande. Jag kan se i deras beskrivning hur de efter förmåga kämpar och strider för sin rätt till sina barn och barnens rätt till en trygg uppväxt och fungerande relation till båda sina föräldrar. Och ja, ja har och också fajtas med ombud, familjerätt, kurator och annat otyg. Tro inget annat. Jag har inte många råd att komma med men försök att inte ge upp era barn. Försök leva också så att livet blir mer än bara strid. Någonstans måste man ladda energi för att orka, jag kan förstå känslan av att bottna i sina känslor och känna att kraften rinner ur kroppen och att man inte ser så någon framkomlig väg. Ljus, kraft och kärlek till alla som strider för sina barn .