Anonym (uppgiven) skrev 2014-01-09 09:14:06 följande:
Det är lätt att säga när ni får barnen på heltid i princip per automatik. beroende på omständigheter givetvis.
Som sagt så är det en komplicerad situation som jag inte tänker beskriva mer utförligt här men min egen familj och umgängeskrets som känner till hur det ser ut stöttar mig och är faktiskt de som drivit mig till det här. Jag har velat fightas trots att jag mått mycket dåligt av situationen. Nu när jag inte orkar mer så ifrågasätter de hur jag orkade så länge.
Att driva ärenden via TR är inte heller gratis och mina pengar är slut, jag har inte råd att betala mer ombudskostnader, dessutom har alla turer gett absolut ingenting. Det är oerhört lätt för vårdnadshavaren/boendeföräldern att stänga ut den andra föräldern. Man behöver inte vägra att umgängesföräldern får komma men man kan se till att barnet alltid sover under umgängestiden, man kan påstå allergier vilket innebär att umgängesföräldern inte kan ge barnet någon mat, pumpa går absolut inte. Man kan flytta väldigt långt bort från umgängesföräldern, vilket försvårar umgänge. Man kan filma umgängestillfällena och när umgängesföräldern då vill ha enskilt umgänge så vägrar man det. När det ändå kommer till stånd efter många långa månader så är det vinter och umgängesföräldern står då mitt i skogen i kylan, regnet och mörkret och har ingenstans att ta vägen då barnet är allergiskt och behöver mat men ingen mat får ges, så man får snällt gå i cirklar i mörkret i närheten av mammans hem. Det var en kort beskrivning av hur det går till, det finns mycket mer.
Vad har ni för förslag att jag ska göra då?
Vilka vi?
*Är det mer än 10 mil dit brukar det rekomenderas att boendeföräldern hjälper till att betala
*Man kan själv ringa BVC och kolla upp vad barnet har för allergier såvida man inte skrivit under att mamman skall ha enskild vårdnad, varför man nu skulle göra det om man vill ta ansvar för sina barn.
*Är barnet väldigt litet är det rimligt att umgänget sker hos mamman, däremed inte sagt att du måste bli illa behandlad, ta med en kompis eller ansök om en kontaktperson hos soc som kan vara med.
Grejen är ju att du inte ens ber om råd utan bara kinkar över vad HON gör, vad gör du själv? Vilka vägar har du gått? Vad har du försökt med? Vad kan du själv göra i detta läget? Detta vore väl mer relevant än att bara ge upp.
