Ytterligare en i raden miserabla och otillfredställda...

Jag vette FAN vad som hände med formateringen här egentligen - texten är ju helt trasig och oläslig...antar att jag inte förtjänar bättre när jag är så jävla elak att jag alls skriver det ...:/ 

Oj. Jag förstår dig precis. Så var det med mig och min man. I början hade jag bara tänkt mig att ha en man att mysa och ha sex med men så blev jag kär. Märkte precis som du väldigt tidigt att vi hade sex sällan och att han inte var så där kåt och villig (haha) som man ofta är i början när man knullar som kaniner. Trodde det berodde på att han kanske ville retas och var så jävla askåt jämt, precis som du beskriver! Ville typ gnugga mig mot allt, lämnade i princip snigelspår efter mig och onanerade hejdlöst både innan och efter våra dejter. Och när jag tog upp det med honom så sa han att han är dålig på att visa det och bla bla, rena.bortförklaringar eftersom det visade sig långt senare att det var hans självförtroende som förstörde. Men jag var ju redan fast och levde på hoppet. Sen dess har mycket hänt. Vi har gått igenom mycket jobbigt (sorg bla) och däremellan har vi liksom inte hunnit komma ikapp. Jag gick också upp i vikt, slutade bry mig för det gjorde ju ingen skillnad, blev äcklad av mig själv och sexlusten försvann. Vi är idag gifta och kämpar fortf med sexlivet, nästan 5 år senare. Den här biten har varit ett problem sen dag 1 egentligen. Eller dag 2 för försts dejten hade vi sex 3 gånger så blev ju blåst där haha. Du måste ställa dig frågan om du kan leva med så lite sex och vad det innebär för DIG. Det påverkar dig ju negativt på så sätt att du mår dåligt, går upp i vikt och slutar bry dig. Du vet att han tänder på dig men har en annan sexdrift men det slår på ditt självförtroende. Kan du nöja dig med hur det är, mötas på halva vägen och inte låta det gå ut över dig själv eller.vet du.med dig innerst inne att det inte går? Tänk nu inte på hur du HOPPAS på att det blir, vad säger din magkänsla? Att leva på hoppet är jobbigt och magkänslan brukar ha rätt.

Jo, det är väl just det - "kul" (även om jag lider med dej) att höra att jag inte är ensam iaf.

Det jävligaste är att jag tror verkligen inte jag kan leva såhär - om jag bara på något sätt kunde åka 17 år bakåt i tiden och dränka hans jävla ex-fru innan de träffades och hon förstörde honom - för jag vet att så mycket av det bottnar i det hon gjorde mot honom också :/ 

Men jag Vill ju inte göra mej av med honom bara för något så ynkligt som sex - det låter så ytligt och...kallt :/ 

Han gör mej så glad och får mej att må så bra på alla sätt Utom just det här - men jag Kan inte ha kakan och äta den, typ - antingen får jag offra allt han och jag har för sex, eller så får jag offra sex för det vi har...blä  :/ 

Det spelar ingen roll vad anledningen till ett uppbrott är, eller hur det ses av andra. Om du inte vill leva så så är det det enda skälet du behöver ha.

Mitt sexliv är väldigt viktigt och skulle aldrig kompromissa bort den delen. Ett levande och stimulerande intimt liv är viktigare för mig än att leva i en annars bra relation men som saknar intimiteten.

Tror att mitt problem är att intimitet finns det ju - hur mycket som helst - men inte sex.
Om han inte tog i mej alls så hade jag liksom bara sagt att "Ok, han är inte intresserad, jag har slösat nog med tid för både honom och mej" och dragit - men han vill ju hålla på och ta på mej hela tiden - bara inte ha sex.

Ibland funderar jag om han ändå inte är intresserad av mej utan typ sexsvälter mej för att jag ska göra slut, så han slipper göra slut med mej :/

Kan han få dej säker på att det inte är dej det är fel på, att hans lägre lust är oberoende av dej?

Min sambo vill mer sällan än mej, men han har till slut fått mej att förstå och känna att det är helt oberoende av mej. Han är mer känslig för stress, trötthet osv just vad det gäller lusten.

När vi hade en riktigt dålig period utan sex så var det trist att bara onanera. Men nu när vi har bra sex nästan en gång i veckan, och mycket närhet däremellan, så är det en helt annan sak att fixa egna orgasmer att dryga ut med emellan vårt sex, då är det ok.

Kolla också med din kille om han tycker det kan vara härligt/mysigt att ge dej en skön stund även om han själv inte är så kåt att han vill ha de egen orgasm. Min sambo tycker ibland att det är upphetsande att slicka mej utan att känna nån press på att få stånd och leverera penetration. Just att göra klart från början att jag vill komma och inte han, gör det avslappnat för oss båda, och han gillar det verkligen också. Ett sätt för er att kunna vara nöjda båda två om ni älskar varandra?

Det verkar vara så enkelt att ni inte matchar varandra sexuellt, det är bara att acceptera och bestäm dig för hur mycket kärleken till just honom är värd i förhållande till mer sex och kanske även kärlek till någon annan.

TS, jag tror du gör fel när du skyller problemen med hans ex-fru eller på dig själv. Problemet verkar handla om honom själv enbart, han kanske alltid har varit såhär. Tror att det handlar om att han har för låga testosteronnivåer eller nån näringsbrist kanske, eller kanske nåt djupt liggande psykologiskt problem. Nån spärr kanske? Gå till psykolog?

Eller så är han bara en stor mespropp. Men tänk på att om det är så här nu, när ni är relativt unga, så lär det inte bli direkt mer sex om ni får barn senare.

Låter bara konstigt med timslånga hångelsessioner som inte leder nån vart vidare, nåt som ju brukar falla sig naturligt då.

Hejsan!

Hur är det med din pojkvän i övrigt? Känner han sig ofta trött och deppig? Det du beskriver kan vara beroende på att han har låg testosteronnivå, kan vara så att han har haft det hela livet och därför inte direkt haft någon normal sexlust. Gå till läkarmottagning med honom, låt honom beskriva sina besvär för läkaren och kolla hans blodvärden av testosteron. Det är både för hans och för din skull eftersom om det nu är så att han har låg testosteronnivå så kommer han må otroligt mycket bättre efter att han har fått ersättningsbehandlig. 

MVH Läkare

Här är en till... Självförtroendet i botten, ersättningsäter och blivit fet. Min sambo (o far t mina barn) har dock försökt dölja sin låga drift, tvärt om sa han i början att han se sig själv som en "mycket sexuell person" och haft 1000 ursäkter som att skylla på tidigare partners. Försökte i flera år få honom att gå och kolla sitt testosteronvärde, men han slingrar sig ur det också. Jag har inte längre några förväntningar på sex, men en STOR del av livet saknas och när man inte har sex så hittar man inte tillbaka till förälskelsen i vardagen. Följaktligen dör relationen på sikt, vi sjunger i alla fall på sista versen. Kanske helt i onödan, funderar jag ibland. Jag råder ingen att försätta sig i denna situation, för det är inte mindre smärtsamt att göra slut efter 6år, bara mer bittert....

Men. Varför gör ni er till offer? Älskar ni dom? Älskar dom er? Vad är viktigast? För dig. För honom.