Inte så lätt som folk tror,
Är det fler bonusmammor än jag som finner det en svår balansgång när det gäller förhållandet till bonusbarnen? Jag har skaffat barn med en man som har barn! Mina bonusbarns mamma har varit väldigt tydlig med att jag inte ska ta en mammaplats, vilket jag respekterat. Men det är svårt att veta sin plats tycker jag!! För folk förväntar sig att jag ska ställa upp alltid för barnen, och om man gör minsta antydan att det är jobbigt så tror folk att man inte gillar dem, däremot kan deras föräldrar gnälla och säga att det är skönt att de åkt till den andra föräldern, föräldrarna själva kan åka på semester utan sina egna barn och aldrig ifrågasättas, medans om jag åker med pappan så ifrågasätter väldigt många varför inte barnen får följa med!,! Det ställs ju högte krav på mej än på deras egen mor!! Min man ska åka utomlands och jag orkar och vill inte ta hand om deras barn då, direkt ifrågasätts min relation tilll barnen, även av deras mamma som tydligt markerar att jag inte ska ta plats, men när det gäller att ställa upp att ta hand om hennes barn så hon slipper så ska jag ta fullt föräldraansvar om min man inte kan!! Barnen själva är noga med att markera att jag minsann inte alls känns som en mamma och om någon tror att kah och maken är deras föräldrar så ser de ut som en citron och markerar att jag inte är mamman vilket jag förstår! Men när jag sedan benämner min egen son som just bara " min son" så strålar svartsjukan i deras ögon! Vafan gör man i den situationen som bonusmamma! Jag måste väl ändå få behandla mitt eget barn som mitt eget barn?? Eller ska han inte få någon mamma alls eftersom jag inte är bonusbarnens mamma, det känns som folk tycker det i allmänhet, att jag ska inte tro att jag ska få ta kred när jag ställer upp för bonusarna eller att jag ens är en toppenbonusmamma som faktsikt alltid utom just nu ställt upp genom dessa år. Men jag ska inte heller få vara mamma till mitt eget barn för då är det oxå orättvist mot bonusarna! Känner mej hunsad?
