Inlägg från: isolande |Visa alla inlägg
  • isolande

    Insomnia!

    Här har du en till, det var vedervärdigt! Jag fick ta sömntabletter vid ett par tillfällen då min man åkte iväg med barnen för att jag skulle få sova.

    När den minsta började sova bättre på natten slappnade jag av mer och mer och nu sover hela familjen bra igen! Trodde aldrig den dagen skulle komma....

  • isolande

    Mina råd är: Ta hjälp, få avlastning så mycket det bara går! Med amning är det ju svårt, men försök så gott det går iaf.

  • isolande
    Gräddnosen skrev 2014-01-20 09:23:51 följande:
    Tack för att du tar dig tid att svara! Det betyder mycket! Man känner sig så ensam i den här situationen. Min man sover som en stock och har svårt att förstå mitt problem. Tycker tipsen var bra och lät vettiga. Det svåra är när man har en liten bebis som ammas på natten. Då blir ju sömnen störd ändå. Har funderat på att sluta amma men vet inte om det skulle lösa något. I så fall får ju min man matningarna på natten och han jobbar ju. Hur lång tid tog det för dig att "bli bra"? Hur sover du idag? Kollade in sömnprogrammet.se men tyvärr tog de inte emot nya prenumeranter Har i alla fall anmält mig till en sömnskola på min vc. Usch, jag känner mig så uppgiven nu. Känns som jag aldrig kommer ur det här. Hur länge orkar jag? Äter ju redan anti-depp så det är ingen lösning. Måste få i ordning på mina tankar men det är så svårt! *ledsen*
    Jag hade det som du i 8 månader. Hemskt! Vidrigt! Men numera sover barnet som en gris och jag med. Det tog ca en vecka för mig efter att sonen började sova lugnt tills dess att jag oxå sov igen.

    Hur fick vi sonen att sova? Ja, efter 8 månader med att pröva allt!! så fick han skrika istället för att få mat/buffas/bäras. Tog en natt, sen sov han med kanske ett uppvak och då var det bara att bädda om så somnade han igen. Nu vaknar han inte alls på natten, 10 månader gammal.
  • isolande
    Gräddnosen skrev 2014-01-20 12:58:58 följande:
    Isolande - hur orkade du i åtta månader? Hur mycket sov du? Känner att min livskvalitet försämras så av min sömnlöshet. Är rädd att få ångest eller drabbas av depression. Klarar inte detta i månader till. Har så svårt att tänka positivt! Vill bara byta ut min hjärna
    Jag orkade inte. Jag grät varje dag, jag skällde på min man, jag var otrevlig, orkade ingenting förutom att hämta storasyster på dagis och vara ute en stund med barnen. Jag tänkte hemska tankar om min son, att jag hatade honom. Jag hatade mig själv för jag inte kunde göra honom nöjd.

    Jag sov kanske mellan 22-00, sen var jag klarvaken, låg och lyssnade efter honom, slumrade till, då vaknade han, låg och rörde sig lite kanske, eller skrek en timme. Lite olika. Oftast somnade jag en stund vid 06.30 igen innan min man gick till jobbet. Då gick han upp och tog båda barnen, först då slappnade jag av.

    Vedervärdigt. Men du klarar det. Man klarar mer än man tror även om det är smärtsamt och väldigt jobbigt att ta sig igenom det.
  • isolande

    Gräddnosen, du har mina fulla sympatier! Jag slutade amma delvis pga sömnbristen. Pumpa blev bara ytterligare ett måste/ prestation så det gick bort. Från 5 mån körde vi ersättning på heltid.

Svar på tråden Insomnia!