Här är en till som känner igen sig. På något konstigt sätt känns det dock skönt att höra att man inte är ensam. När man ligger där sömnlös på natten tror man ju man håller på att bli tokig. Alla andra mammor som ammar pratar om att de somnar om som en sten efter amningarna och själv är man ett vrak. Det är fruktansvärt jobbigt mentalt och kan lätt bli en negativ spiral. Viktigt att prioritera sömn. I värsta fall kan det leda till en depression. Lycka till!
Boel - hur har det gått? Fick du någon hjälp av din bm?
Boel - tycker det var nonchalant av din bm att inte ta dina sömnproblem på större allvar. Insomnia kan vara ett tecken på förlossningsdepression eller leda till en depression och borde tas på allvar. Vill inte oroa dig och säger inte att det behöver vara så för dig men lova att du tar kontakt med vården igen om du känner dig nedstämd, får oro/ångest eller helt enkelt inte orkar med. Det är viktigt att du får sova! Kram!
Har du kunnat sova något, Boel?
Ja, men att sova tre timmar/dygn i mer än 2 veckor är ohållbart! För att orka behöver kroppen sömn.
Mårtensson - kan man inte amma när man äter Mirtazapin?
Har hört att man ofta går upp i vikt när man äter Mirtazapin. Gjorde du det? Funderar på om jag kanske skulle byta antidepp. Äter nu Setralin men sover fortfarande dåligt. Vill dock kunna amma samtidigt vilket man kan med Setralin.
Det är precis det som är mitt problem! Ligger och stressar upp mig över att jag kommer vara ett vrak om jag inte får sova. Får ångest och kan inte slappna av. I vanliga fall somnar jag så fort jag lägger huvudet på kudden men nu blir jag uppstressad på kvällen och kan i stort sett inte gå in i sovrummet utan att tänka på min sömn. Jättejobbigt! Vet att det sitter i mitt huvud och att jag kan påverka mycket genom tanken, utan medicin, men det är svårt. Är expert på att älta och förstora saker samt att stressa upp mig. Kan du ge mig lite tips på hur man ska tänka? Vill inte fastna i dålig sömn. Är rädd för att inte kunna bryta den onda cirkel jag fastnat i 
Tack för att du tar dig tid att svara! Det betyder mycket! Man känner sig så ensam i den här situationen. Min man sover som en stock och har svårt att förstå mitt problem. Tycker tipsen var bra och lät vettiga. Det svåra är när man har en liten bebis som ammas på natten. Då blir ju sömnen störd ändå. Har funderat på att sluta amma men vet inte om det skulle lösa något. I så fall får ju min man matningarna på natten och han jobbar ju. Hur lång tid tog det för dig att "bli bra"? Hur sover du idag? Kollade in sömnprogrammet.se men tyvärr tog de inte emot nya prenumeranter Har i alla fall anmält mig till en sömnskola på min vc. Usch, jag känner mig så uppgiven nu. Känns som jag aldrig kommer ur det här. Hur länge orkar jag? Äter ju redan anti-depp så det är ingen lösning. Måste få i ordning på mina tankar men det är så svårt! *ledsen*
Isolande - hur orkade du i åtta månader? Hur mycket sov du? Känner att min livskvalitet försämras så av min sömnlöshet. Är rädd att få ångest eller drabbas av depression. Klarar inte detta i månader till. Har så svårt att tänka positivt! Vill bara byta ut min hjärna 
Isolande och Mårtensson - tack för att ni tar er tid att svara på mina frågor och berätta om era erfarenheter. Är så tacksam då jag känner mig så ensam om mina problem. Känner så igen mig i det du skriver Mårtensson om att amning är boven. Förra barnet (2 år) flaskmatade vi och kunde därför dela lika. Nu känner jag mig så uppbunden och att jag måste amma på natten. Vi har gjort så att jag pumpat ut alt gett ersättning första delen av natten och då har min man tagit bebisen. Då har jag kunnat sova (med hjälp av sömnmedel nu det senaste) och sen har jag tagit andra delen. Har då inte kunnat sova knappt något, bara slumrat. Vet att problemen sitter i mitt huvud så jag är tacksam för alla råd. Mitt största fel är att jag förstorat betydelsen av dålig sömn så mycket. Tänker katastroftankar och blir besatt av hur många timmar jag sovit och hur jag ska kunna sova. Kan inte släppa det. Ingen bra grund för att slappna av och sova. Jag måste göra som du skriver Mårtensson och bara ligga i sängen när jag är trött och kan sova. Just nu förknippar jag sängen med att ligga sömnlös och ha panik. Ska börja skriva sömndagbok också. Har läkartid inbokad nästa må så då hoppas jag på hjälp med mannens sjukskrivning och ev ny medicinering. Det paradoxala i det hela är att jag i vanliga fall alltid älskat att sova och somnar så fort jag lägger huvudet på kudden. Suck!
Oj, nu blev det ett långt inlägg. Känner att jag använder er lite som mina terapeuter
Förresten, förlåt Boel att jag kapat din tråd. Hur går det för dig? Hoppas du får sova och slipper hamna i sömnlöshetsträsket. Det är fruktansvärt!