Insomnia!

Hej alla! Jag har haft precis samma problem och fick usel hjälp av MVC. Fick till slut ta hjälp av sömntabeltter till en början och sen går över till att ta antidepressiv medicin Mirtazapin som man blev dåsig av. Slutade amma och gav ersättning istället. Fick även bra hjälp av psykolog och somnprogrammet .se. Fick info om att man får sömnfobi precis som vilken annan fobi och måste lära om kroppen att inte stressa upp sig av sovrummet. När känslan kommer att JAG KAN INTE SOVA!! är det bara att gå upp och bryta av med att tex läsa, gå sen och lägg dig igen när du känner dig trött. Men framförallt ta hjälp så att du kan öva på detta utan att ha en bebis som kommer väcka dig direkt igen.

Jag fick råd av läkaren att inte göra det men fick information av en psykolog senare att det ev gick att amma på mirtazapin. Det är prio ett när jag blir gravid igen att undersöka möjligheten att fortsätta amma om jag får liknande problem och vill använda mig av mirtazapin igen. Någon som har erfarenhet att amma och ta mirtazapin? Jag använde även insomningstabletter under en kort period och tog dom på kvällen och ammade inte på natten eller morgonen och pumpade ur för att sen börja amma vid lunch igen. Tycker dock att kbt för sömnproblemen har hjälpt otroligt bra tillsammans med mirtazapin.

Jag gick upp lite men visste om det där med att man får ökad aptit så jag försökte äta så nyttigt som möjligt :) har slutat med medicinen nu och försöker träna avslappning varje dag och lära mig att komma till ro och bli trött på kvällen. Tränar på att inte bli stressad om jag inte somnar direkt utan slå bort stressande tankar och tänka att det inte är hela världen om jag är trött dagen efter. Vilket var det som stressade mig och jag såg framför mig att jag inte skulle klara av "jobbet" som mamma utan vara helt utslagen.

Du kan absolut bryta den! Första steget är att bryta tanken och inte ligga kvar i sängen när det känns jobbigt, kroppen ska inte förknippa sängen med att ligga vaken. När du inte kan somna har du säkert missat ett "sömntåg" så då är det bättre att gå upp och göra något tråkigt för att sen gå och lägga dig igen när du känner dig trött, kolla aldrig på klockan. Försök även att inte göra annat i sängen än att sova och ha sex. Planera inte allt kring din sömn, fokus på sömnen gör det bara värre, gå inte tex och lägg dig tidigare för kompensera dålig sömn natten innan. Sova på dagen är ett big no no, du ska ha så kallat sömntryck på kvällen. Kan verkligen rekommendera sömnprogrammet.se där får man massor av bra tips. Kunskap om sömn och avdramatiserandes kring hur mycket man behöver sova mm har verkligen hjälpt mig. Sen tycker jag även mindfullness har hjälpt. Är vanligtvis en person som inte trott att jag skulle ha hjälp av liknande men detta i kombination med medicinering har varit super! Hur jävligt det än känns när man är mitt uppe i det så kan jag lova att det blir bättre bara man slår slag i saken och fokuserar på att ta tag i problemet. Sök även hjälp på din vårdcentral och hör efter om dom har en sömnexpert du kan prata med. Jag har haft lite kontakt med en arbetsterapeut med sömnexeprtis som har gett mig en del hjälp med avdramatisering och mindfullness kring sömn.

Min lösning till en början var att jag blev sjukskriven så att min man kunde vara hemma och ta nätterna. Fick info från psykologen att det är prio att få nyblivna mammor att må bra så om sjukskrivning hjälper så är det det som ska sättas in. Prata med din läkare på vårdcentralen, det finns inget prestige i att föda och vara hemma med en liten bebis, den hjälp du vill ha har du rätt till!

Att din man inte ska hjälpa till på nätterna för han jobbar var precis som jag och min man också resonerade, men för sjutton, man jobbar ju som en tok med en liten bebis hemma. Kanske inte så mycket fysiskt men det är psykiskt påfrestande och det är precis lika uttröttande. Idag så resonerar vi som så att den som är hemma med barnet är den som jobbar mest och har den tunga biten.

Att sluta amma var en del som hjälpte mig, gjorde det dock när lillen var 5 månader och var matglad så det var en lätt övergång. Har så här i efterhand blivit galen på att mvc gav råden om att man som kvinna ska ta på dig att amma och att mannen ska sköta allt praktiskt. I mitt fal hade det varit bättre om vi från början delade mer, att jag pumpade ur och min man kunde ta en nattmatning så jag fick sova. Tror inte att barnet blir så förvirrat och inte kan fortsättas att amma, jag och mina syskon är matade precis så enligt min mamma. (skulle ha lyssnat på henne). Jag vill göra mer i hemmet för att må bra, jag och min man vill dela allt, så jag blev galen av att sitta som en mjölkossa och bara amma och sen försöka sova och äta.

Börja med att prata med vårdcentralen om ev sjukskrivning och försök att prata ny medicinering tycker jag!

Ett förtydligande är att om du som mamma blir sjukskriven så har din man rätt att ta ut föräldraledigt direkt. Jag var hemma på heltid i ca 2 månader och sen blev jag halvtidssjukskriven i ca 1 månad då min man kunde gå tillbaka och jobba igen. Det där med att man förstorar hur viktigt det är med bra sömn och ett visst antal timma per dygn känner jag igen. Men det som är så finurligt med vår kropp är att den kompenserar utebliven sömn med att sova igen det nästa gång du sover, genom att sova djupare eller nått liknande. Idag är min son ca 1 år och jag sover bra igen, är lite känslig ibland när jag ska sova och har något viktigt dagen efter men brukar vanligtvis lugna mig med att det värsta som kan hända är att jag är trött och det har ju funkat förut, och jag kommer förhoppningsvis sova bättre natten efter eller den tredje natten. Andningsövningar brukar fungera också, bara ligga och fokusera på andningen och känna hur magen åker ut vid inandning och in vid utandning. Du kommer behöva träna på dagtid och lära kroppen att slappna av , precis som att gå till gymmet och träna dina muskler, det kommer inte funka vid första försöket. Du kommer tappa fokus och börja tänka på annat men då är det bara att återgå till andningen och slappna av, om och om igen. Jag känner verkligen igen det där med att man förut gillade att sova och somnade direkt, jag var precis likadan. Men jag lovar dig det blir bättre, försök bestämma dig om du vill fortsätta att amma eller inte. En glad och nöjd mamma är bättre än att kämpa på med något som sliter på dig och gör dig nedstämd. Ersättningen idag är ju så bra och säker, min son fortsatte få det som mellanmål ett bra tag efter att jag slutade amma.