Ibland faktiskt.
Det som ofta stör mig hör kanske inte riktigt till men jag kan störa mig på att många är så otroligt verklighetsfrånvända och rädda för vad som finns utanför deras egen lilla bubbla. Jag har bla en bekant som engagerar sig mycket i vad som händer i världen och i utsatta människors öden och bloggar på FB, hon har fått så otroligt mycket skit för att hon förstört julefriden eller kommentarer när hon exempelvis länkat till "de bortglömda kriserna i världen" att "Ja men svenska barn har det miiiinst liiika illa" eller "ja, men vaddå, de får skylla sig själva som krigar".
Goddag yxskaft liksom, eller så har jag helt missat alla svältande, föräldralösa HIVsmittade barn på Sveriges gator.
Återigen till till din TS, de människor som jag känner igen detta i har faktiskt varit de jag träffat på tex ÖF och dyl (hängt en där med minsta barnet, annars ogillar jag såna sammanställningar) dvs sammanhang som har med småbarn att göra, oftast de vars mål i livet är att skaffa så många barn som möjligt, uppdaterar kontakt på FB hur de städar och lagar mat och gnäller över de som faktiskt väljer att göra något mer såsom att jobba, plugga,ha ett intresse mm förutom barnen, FB och hemmalivet.Vet inte hur mycket "välment kritik" jag fått som pluggar, jobbar och har en del intressen samt läser mycket har fått i form av "men baaaarnen måste gå först" eller "men vaddå, matte 2 liksom baaah, d har väl ba de fina som ska in på högskolan ha".
Att diskutera något utanför hem och barn går liksom inte, för dem finns det inte så mycket mer än så.
