SMALA barn

Jag har också ett smalt barn. Han föddes i v 31 och vägde 1190. Under de första åren åt han väldigt lite och var inte så intresserad av mat. Vår läkare sa att så länge han växer på längden och är pigg och frisk är det ingen fara.

Så istället för att tjata om att äta och skapa "ångest" kring mat så lät vi han helt enkelt äta så mycket (eller lite) han ville. Det viktigaste var att skapa en trevlig stund vid måltiden.

Jag var också väldigt smal när jag var liten och minns hur jobbigt det var att alla andra jämt tjatade om det. Det är inget jag vill föra över på mina barn!

Idag är han 9 år och är 145 cm och väger 26 kg. Fortfarande tunn, men vad spelar det för roll? Alla är olika och så länge han mår bra så är det lugnt.

Men visst kan det kännas som de smala barnen "glöms bort" ibland. Ofta läser man om hur t.ex. förskola och skola ska servera lättmjölk och lättmargarin för att komma åt problemet med överviktiga barn. Då är det viktigt som förälder att uppmärksamma de extra smala barnen som kanske behöver lite extra fett i maten.

Hemma äter vi "som vanligt" men vi använder röd mjölk, rent smör (aldrig margarin) och aldrig lightprodukter.
Så länge barnet följer sin egen kurva hade jag inte börjat införa bullar och glass. Jag tror att när de blir äldre/vuxna så kommer de ikapp med vikten.