dödstankar

Mycket jobbigt på en gång. Har det löst sig med boende? Har du varit till socialen så du har något att leva på vad gäller mat och så? När de mest akuta praktiska sakerna är lösta, mår man automatiskt lite bättre, men kanske de är det redan. Hur gammal är din son? Kan ni prata över skype så ni har så mycket kontakt det går?

Om du besöker vårdcentralen kan du berätta för läkaren hur du mår. Kanske kan du då få tala med någon kurator eller något utan att det blir inom psykiatrivården. Vet inte hur det funkar, men en tanke. Hoppas du har någon familjemedlem eller vän du kan prata med. *kram*