Förfrågan ecoli-bakterier...

Hej, beklagar verkligen sorgen. Gör så ont varje gång jag läser om nyfödda som dör. Vi förlorade vår förstfödda son i just e-coli 2009. Man vet inte heller när han smittades, antagligen under förlossningen. Han föddes dessutom v 35 och då är dem inte så tuffa om de smittas. Haft en del samtal med olika läkare på olika sjukhus och slutsatsen är nog att jag var öppen för länge efter att vattnet gick så bakterien klättrade upp från min andra öppning och man borde ha tagit ut vår son tidigare. Jag tror jag kämpade i 25 timmar innan det blev akut snitt. Tror rek är 18 timmar när de är för tidigt födda då risken att smittas är så stor annars. Vårt fall är lite oklart då jag dessutom fick antibiotika mot GBS under förlossningen. En teori är att e-colin fick spelrum att bre ut sig då det var fritt fram för e-colin då antibiotikan bara tog död på GBS bakterierna. 
Jag var sedan livrädd att bli gravid igen, men vi försökte i flera år. Tyvärr blev det utomhavandeskap och min högra ledare blev bortopererad så tillslut fick vi göra IVF men det slutade även det i missfall. Så vi hade gett upp, men så blev jag spontant gravid 2012 och födde en underbar liten tjej april 2013. Jag odlades med jämna mellanrum hela graviditeten för att se att jag inte smittats igen. E-coli är ju ganska vanligt vid urininfektion. Tur nog så klarade jag mig hela graviditeten men födde vår dotter för tidig (v33) ändå pga sammandragningar. Hon var helt frisk och hon är vårt lilla mirakel  
Ville berätta att det som du drabbades av händer andra men att det kan även gå bra!!! Det som hände oss har sedan drabbat två andra vänner. E colin är väldigt agressiv  
Hoppas att du mår bra och önskar dig all lycka!!!
Kram

Hej Jenny och Cam03,

Jag beklagar oerhört båda era förluster som måste vara så smärtsamma. Jag är näst intill lite chockad över hur det gick för er då jag osannolikt nog just nu har en son som föddes i 32+5 som mot alla odds överlevt ecoliinfektioner som dessutom ledde till hjärnhinneinflammationer. Jupp. Han blev först sjuk ca 6 dagar gammal, sannolikt smittad av navelvenkatetern och till en början såg det mörkt ut. Men, han blev frisk efter 3 veckors IV-antibiotika och då var vi överlyckliga. Men, vi hann bara vara hemma i 2 dygn (!) innan vi fick åka in akut igen. Han hade fått det igen. Både sepsis och meninit. Då trodde vi att det var kört  men som sagt, han klarade det.

Som vi förstår är det avgörande att antibiotikan (om det finns en sådan för just den variant av bakterien som bebisen smittats av) sätts in asap. Det är förstås svårt att identifiera sjukdomstecknen på helt nyfödda barn så vår lycka är nog att hans infektion inte bröt ut förrän några dagar senare så att vi kunde se skillnaden mellan "frisk" och "toksjuk" bebis.

Jag önskar er båda varmt lycka till med nuvarande och kommande bebisar.

S