Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

alltidhemlig

Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Mitt barns pappa har sedan början av december ett jobb där han bara får jobba helger. (Natten till lördag samt dag söndag.) Därför tycker han att jag ska ha barnet alla helger trots att även jag har ett jobb som innehåller helgarbete. Jag kan dock jobba även vardagar men iom OB-tillägg så är lönen bättre på helgerna samt att det gör det möjligt för mig att få fler arbetstimmar. Dessutom studerar jag och behöver lägga så mycket tid som möjligt på det.

Grundtanken sedan separationen har varit 50-50 men då pappan och jag sedan dess bor i olika kommuner har kravet för det varit dubbla förskoleplatser. Det gick igenom i höstas och barnet går på två förskolor, något som funkat mycket bra. (Jag vill egentligen bara ha barnet på en förskola men då är det omöjligt med 50-50 så av två mindre bra ting ...)
Hela tiden från separationen tills beviljandet av två förskolor så har jag haft barnet den absolut största delen av tiden då första förskoleplaceringen var i min kommun. Jag önskade då att han skulle ha barnet så ofta som möjligt men han vägrade ha barnet två helger i rad för då fick han ju ingen fritid. (Att jag då fick vara utan så kallad fritid var tydligen irrelevant.) Värt att notera att jag hade barnet 12 helger när han hade barnet fyra. Alltså kan det inte ha varit särskilt betungande för hans del.

I november var det 50-50 och barnet ifråga fungerade bra på båda förskolorna och det kändes väldigt bra för min del.

I december gick jag med på att ha alla helger samt mina vanliga veckodagar och det sas då att om helgjobbet fortsatte så skulle han komma på en annan lösning. Det har bevisligen inte skett utan nu har jag fått följande förslag för januari och februari:
-Han har barnet mån-fre varje vecka och jag fre-mån.
-Vi kör varannan vecka men mina veckor blir lör vecka A-mån vecka C. (Hoppas att det går fram vad jag menar med "veckonamnen".)

Alternativ 1 innebär att barnet inte kommer gå på förskolan i min kommun på nästan två månader, minst. Jag utgår från att det inte är till barnets bästa.

Båda alternativen innebär dessutom att jag aldrig kommer kunna jobba helger. Eller sitta inne en hel dag och plugga. Eller tävla och träna med hästen. Eller för den delen leva mitt eget liv. (Hoppas det inte låter som att jag inte vill ta ansvar för mitt barn. Tro mig, det vill jag! Men jag vill också ha tid att komma ifatt med resten av livet.)
Jag frågade vad som sker om jag vägrar något annat än 50-50. Då är hans enda svar att då kommer han inte kunna jobba och han kommer inte kunna betala tillbaka sin skuld (ca 30 000 kronor) till mig. (Något han iofs inte gjort hittills iaf, men ändå.) Han har för övrigt betydligt bättre möjligheter till hjälp med barnpassning än vad jag har. (Han har syster, mamma, mormor och flickvän i samma kommun.) Men nej, han bara vägrar.

Flera saker, som jag inte tar upp här, visar på att jag försöker samarbeta och visa välvilja men utan resultat. Jag får absolut ingenting tillbaka. Det gör såklart att jag tröttnat på att visa samarbetsvilja gentemot honom.
Jag vill ha 50-50 och det har jag alltid varit väldigt tydlig med men hur långt ska jag behöva anpassa mig själv?

alltidhemlig

Om jag blev helt ensam hade jag till att börja med fått barnbidrag och dottern hade fått barnpension, eller vad det heter. Det hade gett ett lite annat utrymme för att betala barnvakt vid särskilda tillfällen.

Jag försöker minska ner på min hobby men tro mig, hästar säljer inte sig själva. Och sluta jobba är rätt dumt eftersom enbart studiemedel inte räcker som inkomst.

Frågan är alltså mest hur jag kan få honom att inse att han måste lösa saker. Ska det krävas TR-dom på varannan vecka-boende? (Med resultatet att han inte kommer jobba och han inte betalar på skulden till mig.)

Jag kan uppenbarligen lösa saker de gånger jag måste jobba. Kan jag fixa barnvakt så kan jag inte för mitt liv förstå varför han inte kan.

alltidhemlig

Queenie70 skrev 2014-01-08 14:36:37 följande:

Fast om barnet bor huvudsakligen hos dig så får du ändå barnbidrag och underhållsbidrag, på ungefär samma summa som du skulle fått om barnet fått barnpension. Du kan hursomhelst aldrig få en TR dom på varannan veckas boende mot hans vilja. Finns ingen instans som kan tvinga en förälder att ha barnet mer än de önskar.

Om jag drar det vidare till TR, ja. Och gör jag det kommer jag aldrig få tillbaka de drygt 30 000 kronorna han är skyldig mig. Så nej, inte ett alternativ i dagsläget.

Nej, men han vill ju ha barnet 50-50 men han vill att dagarna ska fördelas exakt enligt hans önskemål. Det är problemet. (I alternativ 1 är det ju dessutom han som har barnet en dag extra per vecka.)

alltidhemlig

Anonym (Wildrat) skrev 2014-01-08 14:40:11 följande:

Hästen får du nog ge upp ett tag tills barnet är större. Tyvärr men så är den bistra sanningen (då kanske du har råd att jobba lite mindre också). Pluggandet får du nog ta på kvällar som de flesta andra småbarnsföräldrar. Den bistra sanningen är att du kan inte både ha kakan och äta den. Vill du ha en relation med ditt barn får den komma först, försörjning sedan och allt annat när det finns tid för det. Oavsett vad pappan gör. Hans liv kan du inte påverka...

Hästen betalar inte jag så det är ett icke-problem. Och som jag har skrivit, hästen är till salu men det vimlar inte av hästköpare, särskilt inte såhär års.

Plugga på kvällar är jättesvårt när föreläsningarna ligger på dagtid.

alltidhemlig

AstaMärta skrev 2014-01-08 14:55:31 följande:

Om det nu är så att man inte kan tvinga någon att ta mer ansvar och ha sitt barn mer än man vill, då borde inte pappan kunna tvunga TS att ha barnet på helgerna. Jag hade nog fortsatt fösökt få igenom varannan vecka, hur stor är risken att han blir av med jobbet - kommer han inte försöka skaffa barnvakt istället?

Han är timanställd så han kommer givetvis bli av med de timmarna. Det är ett faktum. (Han har inget problem med att strunta i att betala tillbaka pengar till mig så det rör honom inte i ryggen.)

alltidhemlig

Nöjd man skrev 2014-01-08 15:46:13 följande:

Inte någon lätt sits TS. Om du inte vill driva det via familjerätt och slutligen TR så är det upp till dig vad du är beredd att göra. Ditt ex kommer du svårligen kunna ändra på. Enda vägen skulle vara via hans familj om du har bra kontakt med dem.

Annars är det att göra prioriteringar i ditt liv. Vad är viktigast och sedan näst viktigast och så vidare. Du kommer inte att kunna uppfylla mer än några av de viktiga bitarna i ditt liv men då gör du det som är de viktigaste åtminstone.

Jag har bra kontakt med i stort sett alla i hans familj, t.ex. hans mamma och syster, men jag vill inte behöva dra in dem. Det är inte de som beter sig tokigt.

Jag kan i dagsläget inte prioritera om, tyvärr. Jobba måste jag. Studera måste jag. Ta hand om hästen måste jag så länge jag äger den.

alltidhemlig

sextiotalist skrev 2014-01-08 16:09:59 följande:

OK, jag förstår dilemmat. Men faktum är ju att han är timanställd, troligen ingen större möjlighet att kunna styra sina timmar. Och alternativet är ju att han inte arbetar alls, då blir det ändå tuffare för dig att få tillbaka dina pengar.

Så det är nuläget som det ser ut, jag ser inte att han inte vill samarbeta, utan mer att han sitter i en sådan knepig situation att han inte kan välja själv.

Du får se om du har ett nätverk som kan hjälpa dig, eller om han har det

Du tycker alltså att det är rimligt att begära att den andre föräldern ska ta ett större ansvar? Jag hade aldrig begärt det motsatta. Om jag bara fått möjlighet att jobba helgpass så hade jag löst det med barnvakt, inte tagit för givet att han skulle lösa det. (Givetvis hade jag frågat om han kan tänka sig att ta barnet alla helger men jag hade inte satt det som ett ultimatum.)

alltidhemlig

Ramborg skrev 2014-01-08 16:14:50 följande:

Har du inget bevis på skulden? E-post till exempel? Du får kräva in skulden på vanligt sätt vis kronofogden.

Det låter ärligt talat inte som om han kommer betala frivilligt ändå.

Givetvis finns skulden på papper, nerplitad in i minsta detalj, men tyvärr hjälper det inte i det här läget.

Han har dragit på sig andra skulder och finns redan hos KFM. (Det stämmer, har kollat det. Först trodde jag bara det var en lögn för att komma undan att betala till mig men nej. Han har hunnit dra på sig skulder.) Således bryr han sig inte ett dugg om den saken då han pga liten inkomst inte har utmätning på lönen. Och visst kan jag ställa mig i kö där men med all säkerhet kommer jag inte få ens i närheten av hela summan. (Han planerar att studera på gymnasienivå nu och därefter högre utbildning så högre inkomst lär ligga minst fem år framåt i tiden ...)

alltidhemlig

Anonym (75) skrev 2014-01-09 07:57:51 följande:

TS har ju också helgjobb. Varför ska hon tacka nej till sitt helgjobb bara för att pappan bytt arbetstider?

Pappan kan väl be sin familj passa barnet medan han jobbar.

Exempelvis nästa vecka, det finns inga timmar för mig på vardagarna utan bara på helgen. De timmarna får jag tacka nej till eftersom jag har barnet. Jag förlorar alltså inkomst för att han har bestämt att hans inkomst är viktigare än min.

alltidhemlig

Anonym (Samma) skrev 2014-01-09 08:40:21 följande:

Jag tycker inte du ska gå med på hans krav. Det kommer inte att fungera i längden vare sig för barnet ( som inte får vara på ena förskolan) eller för dig.
Jag har samma problem med mina barns pappa. Han vill kunna ta det jobb som han blir erbjuden och att vi ska ändra boende efter det. Men det funkar inte. Ska vi dela boende och ansvar så innebär det inte att jag ska stå stand by hela tiden och måste rätta mig efter honom.
Man får komma överens om något som passar båda, och det har ni gjort och sen får man se till att inrätta sitt liv efter det. Ditt ex kan ju ha barnet vv och försöka se om hans släktingar kan vara med barnet på helgerna. Och under tiden leta annat jobb.

Jag kommer nog bli tvungen att välja något av alternativen för annars kommer barnet inte få åka med på en semesterresa senare i vår. (Som ligger på "hans" vecka men som jag fått okej på tidigare.) Han väljer alltså att hota med att "straffa" barnet med utebliven resa.

Det är ju inte ens varje arbetspass han måste ha barnvakt utan bara hälften. (Eftersom jag i grundschemat ändå har varannan vecka och därmed också varannan helg.)

Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

INNEHÅLL