Hjälp!!!

Jag har inte varit med om samma, men har en nära vän som har... Hon var fullkomligt krossad och var övertygad om att hon aldrig skulle få barn, att det var fel på henne, att hennes kropp inte var ett bra ställe för ett barn att växa på. Efter två omgångar med piller för att "få ut allt" började hon lugna ner sig. Jag kommer tyvärr inte ihåg vilken vecka hon var i, men det var ganska tidigt så hon slapp skrapa. Det är mycket bättre för kropp och själ att driva ut med piller! Så ge dem en chans till.

Efter några månader (2-3) där jag och hennes sambo stöttat, pratat och peppat vågade hon försöka bli gravid igen. Den gången gick det vägen utan några komplikationer alls! De har nu två friska flickor på 8 mån resp. 2,5 år :)

Det jag vill säga är att missfall, på alla dessa obehagliga sätt, är läskigt vanligt. Man får tänka på att det antagligen är "fel" på fostret och att det är bättre det som hände. Bearbeta det ordentligt, prata, prata, prata och försök igen när ni känner er redo. Med största sannolikhet kommer ni bli föräldrar!

Kanske inte svar på dina frågor, men solskenshistorier är alltid bra.

Tack för din historia! ! Blir så glad att du tagit dig energi och tid att skriva till mig! Exakt en sådan historia behöver jag nu! Man känner sig ensam och misslyckad och att höra om fler som känt samma gör det enklare. Underbart att hon fick 2 tillslut! Jag mår redan bättre nu när allt är klart! Längtar till den glada jag igen men sakta kommrr hon närmare och närmare. Inte trodde jag innan att man kan må såhär av missfall , tror man måste varit med om det eller sett det på nära håll för att riktigt förstå. Tack igen för din berättelse. ..

Hej

Jag har haft fem missfall och har två barn, ett tredje på väg.

Första gången vi bestämde oss för att försöka få barn så funkade det på första försöket men sen fick jag missfall i vecka 8. Efter det tog det ett halvår innan det lyckades igen men då gick det vägen i alla fall, oroade ihjäl mig ända till vecka 11 då jag fick ett UL på MVC.

När vi ville ha barn igen tog det 8 månader innan det tog sig, det förlorade jag sen i vecka 6-7, efter det tog det sig igen efter bara 3 månader men jag förlorade det också, i vecka 6 har jag för mig. Sen blev jag gravid redan månaden efter och den gången stannade hon kvar hela tiden ut. Men då fick jag inget UL fast jag tjatade och förklarade att jag var sjukt orolig och hade haft vad jag tyckte många missfall. Jag var även in till gynakuten i vecka 8 för jag hade blödningar och då såg allt bra ut men det minskade ju inte precis oron. Som tur var kände jag fosterrörelser redan i vecka 14 och började så smått att slappna av då.

Nu sista gången vi försökte blev jag gravid på en gång men förlorade det lika snabbt, sen tog det sig månaden efter också fast jag fick missfall i vecka 6. Sen dröjde det två månader och så var jag gravid igen. Eftersom jag är lite fånigt logiskt lagd så förväntade jag mig ett missfall igen då (ett missfall -> första barnet, två missfall -> andra barnet, alltså borde det ju vara tre missfall innan tredje barnet :p) så jag gick och bara väntade på det fram till vecka 10, då bestämde jag mig för att jag kanske skulle skriva in mig på MVC i alla fall. På första besöket tog de extra prover pga alla missfall och jag lyckades få ett UL inbokat i vecka 12 och då såg ju allt bra ut. Men jag har fortfarande svårt att slappna av ordentligt fast jag är i vecka 32 nu.

Så jag har ju inte varit med om samma men har haft ett gäng missfall iaf och har varit väldigt nere varje gång. Även om det ju uppenbarligen var nåt fel och det var därför det blev missfall så sörjer man ju.

Kram

Tack för din berättelse!! Otroligt starkt att fortsätta trots en del missfall..måste känts fantastiskt sen när du fick 2 bar och ett på väg :) blev stark av din historia, den säger mig att fortsätta in i det sista, ibland går det och ibland inte..så är det bara. Ja jag kan tänka mig oron när man förhoppningsvis blir gravid igen . Jag är en orolig själ annars men jag kommrr bestämma mig för att ta det lugnt och att få 2 ofostriga i raken torde vara rätt ovanligt. Vill oxå va i v32:) underbart!! Njut av din fina mage ;)

Ja skräckhistorier finns det gott om, usch! Jaa nu är jag bättre och gladare. Av en händelse gick jag igenom massor av gamla bilder och insåg vilket bra liv jag har och att det finns mycket värre saker man kan vara med om..det plus mycket bra gehör här gör att livet genast känns lättare :) tack och trevlig helg. /från hon som oxå vill vara / kommer bli 3barns mamma en dag :)