Ni med jobbig första förlossning, hur hanterar/hanterade ni rädslan inför den andra?

Aurora med noggrann planering med tidig Eda, erfaren BM, Max 12 H aktiv fas, därefter snitt. Så körde jag. Det blev en skolboksförlossning, allt gick toppen, aldrig rädd alls. Du klara det :)

Jag läste "föda utan rädsla" och jag blev inte gravid igen förrän jag kände mig redo att gå igenom en förlossning igen. Jag sa även nej till igångsättning, skulle det bli aktuellt skulle det ist bli snitt, eftersom jag trodde att anledningen till min första förlossning var igångsättningen. Det visade det sig att det inte var dock men andra förlossningen gick mycket bättre ändå.

Jag konstaterade att förlossningen, hur helvetisk den än varit, resulterat i något som jag aldrig skulle kunna leva utan. Och att det var värt varenda sekund. Så jag gjorde om det 2 ggr till.

Jag tänkte att det iaf inte borde bli tuffare än den första gången. Så andra gången försökte jag njuta så mycket jag kunde och slappna av och var själv så länge jag kunde. Låg inne eftersom jag hade sammandragningar och åkte in och eftersom jag var omföderska tyckte de att jag skulle stanna över natten eftersom det kan gå fort med andra barnet. Låg själv i mörkret i ett 4-bäddsrum, tog små promenader och försökte verkligen rida genom värkarna. Ringde på barnmorskan och sa att jag trodde att det var dags snart, men eftersom jag var så lugn så gav hon mig ett par huvudvärkstabletter och sa åt mig att sova! 30 min senare var jag 10  cm öppen och fick springa in på förlossningsrummet, ringa maken etc. men han hann precis :)

Men att vara själv i mörkret var riktigt mysigt, bara bebisen och jag som kämpade tillsammans, var faktiskt jättefint.

Genom att det kommer bli planerat kejsarsnitt med andra barnet om några veckor. Det känns otroligt tryggt och jag är lugn och glad.

Jag sa redan vid inskrivningen av min andra graviditet att jag skulle behöva hjälp inför förlossningen. Jag fick då remiss till PSE (psykosociala enheten) på SÖS. Där har de spec-bm som jag skulle tro är ungefär samma som aurora.

Tyvärr så läste inte bm på förlossningen mitt brev från pso (pga stress, personalbrist osv) så min andra förlossning blev skit den med.

Inför nr 3 gick jag åter på pse men valde då att genom dem sättas igång så snart jag var redo (dvs så redo att hinnorna gick att tas). Jag fick då Eda innan de tog hinnorna och möjlighet att själv fylla på eda. Den förlossningen var definitivt den bästa och den enda jag minns hela ifrån.

Jag hade en jkligt tuff första förlossning som slutade med att jag sprack en hel del.
Inför andra barnet så gick jag på aurorasamtal och i samråd med dem så fick jag en planerad igångsättning med bla Eda lagd innan förlossningsstart, minimalt med folk i rummet, erfaren bm och snittkontrakt om det skulle dra ut på tiden.

Det blev en toppenbra förlossning så när mitt tredje barn föddes för två månader sedan så fick jag samma igen och den här gången så fick jag återigen en drömförlossning.

Genom att stoppa huvudet i sanden och maniskt upprepa "andra förlossningen är alltid lättare". Dålig taktik! Visst var den något lättare, men ändå fruktansvärd. Nu med tredje barnet vägrar jag vara med om det igen så det blir planerat snitt. Ångrar så att jag inte tog tag i problemet vid förra graviditeten. Via aurora-mottagningen kan man bli lovad all möjlig lyx som man inte får annars. Det tror jag hade gjort min andra förlossning till en mycket bättre upplevelse.

Det där med tidig EDA-infart (inte själva substansen, utan bara infarten så BM kan spruta i när det börjar behövas) fattar jag inte att man inte gör oftare. Varför inte ha det som rutin på de som vet med sig att de vill ha EDA förr eller senare? Mycket bättre att ha den ditsatt så man slipper plågas i väntat på narkosläkare (som jag gjorde med första...) och sedan vänta ytterligare på att den ska ta.

Min läkare under andra förlossningen kommenterade det oxå, han sa att det var mycket trevligare att lägga EDA på en kvinna som inte var hysterisk under värkarna och faktiskt kunde ligga still. Sen när jag hade infarten och kände att jag behövde smärtlindring kunde BM fixa det på två sekunder. Tryggt och enkelt, ingen panik, ingen hysteri.

Isolande: håller verkligen med! Varför ger man inte Edainfarten tidigare på fler förlossningar.
Vid min första förlossning så fick jag Eda mitt under värsta värkstormen. Dagen efter hade jag 3 stor blåmärken på ryggen där läkaren stuckit fel för jag inte kunde ligga still och samarbeta...

Usch, stackars dig.... Mig fick fyra personer hålla fast, det var inte kul heller...