Anonym (förtvivlad) skrev 2014-01-11 10:02:58 följande:
Så länge vi betalar hyran så får vi ju bo kvar. Men dom 1100kr som vi går minus tas varje månad från annat, jag har tex inte mer än två hela ombyten kläder kvar. Lagar varje vecka kläder om och om igen. Limmade ihop och målade skor som min man haft i flera år inför en arbetsintervju härom veckan.
Man undrar ju vad det är för människor som bestämmer dom nya riktlinjerna?
Varför förstår inte folk att när man försämrar eller helt tar bort rätten till a-kassa, sjukersättning, m.m så hamnar alla dessa till slut på socialbidrag. Om man år efter år lever med hoten från soc sida så var man inte sjuk från början så blir man. Varje månad riskerar man att få avslag, man har aldrig rätt till ledighet, måste alltid vara tillgänglig att jobba eller skaffa nya intyg. Min man har i 6 månader tvingats praktisera helt gratis utan möjlighet till anställning inom det yrket han jobbat flera år som timvikarie. 8,5 timme mån-fre. Vilket också påverkar våra barn, långa dagar på fritids utan sommarlov, till vilken nytta? Bara för att det måste ställas dom hårdaste kraven som går hela tiden. Det är ledsamt.
Och jag har så mycket kläder att garderoben nästan spricker... Men jag har varit i den sitsen att jag haft extremt ont om pengar. Jag minns den vintern när jag inte hade råd att köpa ordentliga vinterskor utan gick i vanliga lågskor i snön. Det kanske är därför jag samlar på mig så mycket kläder och skor nu. Jag kommer att skänka bort en hel del.