Missfall, så ledsen

Stor kram till dig!
Hur länge sedan var det?
Fick själv missfall i våras och tänker på det ibland fortfarande med sorg. Vi har ett barn sedan tidigare, men det gör ont ändå. Tror att det alltid kommer att finnas en sorg över barnet som inte blev. Men sorgen är naturligtvis inte lika bedövande som det var just efter.

Låt sorgen ta sin tid, bra att bearbeta det som hänt. Tids nog kommer du känna dig bättre, stackare.

Missfallet fick jag 28/12-2013 så det är ju inte längesedan men jag känner mig så ensam ingen att prata med för alla liksom säger att det är bara och försöka igen. Jo klart men jag är ändå liksom 33 snart 34 så jag känner att åldern inte är på min sida heller:(

har ett barn sen tidigare, fick ett missfall förra året och nu gravid igen.

min bm sa om missfall att det är mer vanligt än ovanligt att man har 1-2 missfall än 2 "felfria" graviditeter. Saken är den att vi inte pratar om dom. som i vårt fall så hade vi inte hunnit säga till någon att vi väntade barn. så därför berättade vi heller inte att vi fått missfall.

jag tänkte så som bm också sa att det var något som var fel och därför hände det här, men man blir ledsen och måste tillåta sig själv att få vara det. behöver man prata om det så gör det!!

och från början tänker man på det och ältar det JÄMT men det bleknar så som dom flesta händelserna i livet.

Du är inte ensam.

kram

"Maria" vi hade ju berättat för min pappa sambons mamma och syster. Sen var sambon eld och lågor och berätta för några fler. Jag var ju så glad för jag trodde inte jag kunde bli gravid och jag är enda barn till pappa så att han skulle bli morfar var stoooort för mig.. Men ångra mig efter ul varför jag berättat för någon.. Stort lycka till med din graviditet nu.. Hoppas allt går väl... Kram

Det tar tid att landa i sorgen efter ett missfall, särskilt om man som vi (och du?) har svårt att bli gravid. Det är klart att det är lättare för de som nästa månad blir gravida igen.
Känns det väldigt hopplöst finns möjligheten att få tid hos kvinnoklinikens (eller vårdcentralens) kurator. Det kan kännas skönt att få ösa ur sig lite till någon som verkligen lyssnar.

Hur ni sedan ska gå vidare beror ju lite på övriga omständigheter. För vår del kom missfallet efter en IVF-behandling. Då är det ju inte lika enkelt att bara försöka igen. Nu har vi bestämt oss för adoption istället.
Men de allra flesta blir ju gravida igen och får barn efter ett missfall.

Snöflinga. Tack för dina svar. Tror jag/vi får prata med någon för det känns ganska tungt och inte bara det för jag är inte helt fokuserad när jag jobbar heller har jag märkt. Jobbar med fd missbrukare och aktiva missbrukare som kräver min uppmärksamhet till 100% samt att jag bara jobbar nätter vilket gör att jag tänker på det dagtid men även nattetid då jag är vaken då med ???? hjärnan får liksom inte vila och sen då fokusera på mina patienter/brukare..

Har ofta tänkt på IVF om det skulle vara något men har hört att det är väldigt dyrt. Så har inte kollat upp det själv samt hört om någon klinik i Danmark men innerst inne har jag väl hoppats på att bli gravid själv ???? beklagar att det inte gick hela vägen där för er men hoppas att adoptionen blir precis som ni tänkt er och får ett fint litet barn. All lycka till er. Kram

Ja, gör det! Det lättar mer än man tror att få prata med någon!
IVF är inte dyrt om man får det via Landstinget. Då kostar alla behandlingar som vanliga läkarbesök d.v.s 300 kr/gång upp till högkostnadskortet, samma med medicinerna.
Har ni gjort någon utredning för att se varför ni har svårt att få barn?

Vi fick ett barn efter vår första IVF-behandling så missfallet skulle bli ett efterlängtat syskon. Tungt ändå naturligtvis. Vi har däremot haft adoption i tankarna väldigt länge också, så just det känns inte som ett misslyckande alls. Det blir jättebra. Men trots det sörjer jag så klart det barn vi aldrig fick, som skulle ha fötts i höstas.

Beklagar ditt missfall! Jag vet precis hur du känner dig, fick missfall för en vecka sen och är 35 år så jag känner också av åldersstressen. Hade lovat mig själv att låta det gå en mens emellan men nu börjar jag redan fundera på att försöka direkt. Ska på VUL på torsdag.

Har inte gjort någon utredning alls. Jag är lite överviktig och det enda folk säger inkl läkare är att jag kommer ha svårare och bli gravid. För övrigt fullt frisk. Adoption är som du säger inget misslyckande.. Ni kommer få ett jätte fint barn att älska och ert nuvarande barn ett syskon.. All lycka till er:)

Tyvärr kommer jag bli påmind typ varje månad nu framöver då en arbetskamrat nyligen berättade att hon var gravid. I samma vecka jag skulle varit. Om mitt gått vägen skulle vi föda med två veckors mellanrum så jag känner att det kommer bli jobbiga månader att se henne och se hur det fortlöper. MEN är glad för hennes skull ändå så ni inte tror annat:) bara ledsen att inte mitt gick hela vägen denna gången.

Mimmih.. Beklagar så även ditt missfall. Känns så tomt och tråkigt. Har du barn sedan innan? Jag vet inte när min mens kommer igen. Förr kunde jag räkna på exakt dag när den skulle komma. Nu vet jag inte.. Vill också försöka snart igen annars kommer det bli utredning och gå den vägen tror jag.

Ja, det känns verkligen tomt, man är så isolerad med sina känslor. Jag trodde aldrig att ett tidigt missfall kunde vara så jobbigt. Jag var naiv och trodde att man bara skulle se det som naturens gång. Tror att min åldersstress (35) påverkar mig mycket.

Som tur är, tycker jag inte att det är så jobbigt med andras graviditeter och bebisar. Kanske för att det är mitt första missfall. Nej, vi har inte barn sedan tidigare.

Nu är det en evig väntan på första mensen… ska ni vänta på den? Jag ska försöka, jag tror det är bra att vänta en cykel. Men samtidigt vill jag inget annat än att komma igång...

Det är bara just nu hoppas jag som jag reagerar på andras graviditet men ja jag vet inte hoppades så mycket på att detta skulle gå hela vägen speciellt eftersom jag gått så lång tid utan och veta... Tror nog vi väntar en cykel med så att kroppen fått liksom hämta sig lite ifrån det som hänt.. Men jag/vi kommer nog försöka så fort vi kan för nu är det mer liksom ja vi vet att det kan ske. Trodde ju inte det innan :) Har ni funderat på IVF någongång?

Nä, än så länge behöver jag inte tänka på IVF, blev gravid med hjälp av ägglossningsstickor första månaden. Så det är ju i alla fall tur i oturen! Usch ja, förstår att det var jobbigt att vara gravid i 10 veckor och sedan vänta i 12 dagar. Jag vet som sagt hur tungt det är, men här är bra trådar för både stöd och pepp här på FL. Lycka till!