Missfall, så ledsen

Missfallet fick jag 28/12-2013 så det är ju inte längesedan men jag känner mig så ensam ingen att prata med för alla liksom säger att det är bara och försöka igen. Jo klart men jag är ändå liksom 33 snart 34 så jag känner att åldern inte är på min sida heller:(

"Maria" vi hade ju berättat för min pappa sambons mamma och syster. Sen var sambon eld och lågor och berätta för några fler. Jag var ju så glad för jag trodde inte jag kunde bli gravid och jag är enda barn till pappa så att han skulle bli morfar var stoooort för mig.. Men ångra mig efter ul varför jag berättat för någon.. Stort lycka till med din graviditet nu.. Hoppas allt går väl... Kram

Snöflinga. Tack för dina svar. Tror jag/vi får prata med någon för det känns ganska tungt och inte bara det för jag är inte helt fokuserad när jag jobbar heller har jag märkt. Jobbar med fd missbrukare och aktiva missbrukare som kräver min uppmärksamhet till 100% samt att jag bara jobbar nätter vilket gör att jag tänker på det dagtid men även nattetid då jag är vaken då med ???? hjärnan får liksom inte vila och sen då fokusera på mina patienter/brukare..

Har ofta tänkt på IVF om det skulle vara något men har hört att det är väldigt dyrt. Så har inte kollat upp det själv samt hört om någon klinik i Danmark men innerst inne har jag väl hoppats på att bli gravid själv ???? beklagar att det inte gick hela vägen där för er men hoppas att adoptionen blir precis som ni tänkt er och får ett fint litet barn. All lycka till er. Kram

Har inte gjort någon utredning alls. Jag är lite överviktig och det enda folk säger inkl läkare är att jag kommer ha svårare och bli gravid. För övrigt fullt frisk. Adoption är som du säger inget misslyckande.. Ni kommer få ett jätte fint barn att älska och ert nuvarande barn ett syskon.. All lycka till er:)

Tyvärr kommer jag bli påmind typ varje månad nu framöver då en arbetskamrat nyligen berättade att hon var gravid. I samma vecka jag skulle varit. Om mitt gått vägen skulle vi föda med två veckors mellanrum så jag känner att det kommer bli jobbiga månader att se henne och se hur det fortlöper. MEN är glad för hennes skull ändå så ni inte tror annat:) bara ledsen att inte mitt gick hela vägen denna gången.

Mimmih.. Beklagar så även ditt missfall. Känns så tomt och tråkigt. Har du barn sedan innan? Jag vet inte när min mens kommer igen. Förr kunde jag räkna på exakt dag när den skulle komma. Nu vet jag inte.. Vill också försöka snart igen annars kommer det bli utredning och gå den vägen tror jag.

Det är bara just nu hoppas jag som jag reagerar på andras graviditet men ja jag vet inte hoppades så mycket på att detta skulle gå hela vägen speciellt eftersom jag gått så lång tid utan och veta... Tror nog vi väntar en cykel med så att kroppen fått liksom hämta sig lite ifrån det som hänt.. Men jag/vi kommer nog försöka så fort vi kan för nu är det mer liksom ja vi vet att det kan ske. Trodde ju inte det innan :) Har ni funderat på IVF någongång?