Hur identiferar du dig?

Personlighet.

Mest efter åsikter och värderingar,sen är jag ju annat yttre också,men aldrig utseende,yrke eller bakgrund. Vad mina föräldrar var/ inte var och var jag kommer ifrån säger ju inget om mig egentligen.

Med körkortet

Jag identifierar mig med mitt inre jag, det som syns för andra är inte helt detsamma. Mitt utseende är ingenting, men jag försöker spegla det som finns inom mig, fast det är svårt. Min utbildning är för att jag ska kunna jobba med något som jag tycker är intressant, man behöver ju pengar för att leva.

Jag definierar mig utifrån allt jag är, kön, yrke, utbildning, erfarenhet, bakgrund, nationalitet, personlighet, intressen, förmågor etc. Det gör definitionen väldigt lång och ständigt föränderlig. Det finns det som aldrig kommer att kunna ändras och det kanske skulle kunna duga som identitet men allt annat spelar också roll.

Genom mina tankar och åsikter, genom mina vänner och nära anhöriga, att jag är tonårsmamma, genom mina intressen. Inte genom yrke, pengar, utseende. Föraktar folk som snabbt vill peta in mig i ett fack baserat på yrke, kön, ålder etc. De verkar fixerade vid ytliga saker och är för mig ointressanta.

I stort sett enbart personlighet. Tidigare har jag haft någon vag idé om att personligheten i stort sett är medfödd och att den inte förändras genom livet. Numera vet jag att jag haft fel om det. Personligheten förändras under åren beroende på vilka erfarenheter man får. En optimist som råkar ut för tillräckligt många motgångar kan bli en pessimist t ex. En som misstror människor kan förändras om hon bara träffar goda, ärliga människor. En gladlynt person kan bli en surgubbe om han tvingas genomlida åratal av smärtsam sjukdom ...

Jag har olika identitet i olika forum.

På jobbmöten är jag min yrkestitel och representerar det företag jag jobbar för - blandat med min personlighet så klart :) Min identitet på jobbet utvecklas ständigt och jag lär massor av mina förebilder hur jag ska bemöta människor i förhandlingar osv på ett bra sätt.

I bostadsrättsföreningen är jag den glada grannen som alltid hälsar och samtidigt "ordföranden" som man alltid kan ställa frågor till (fast inte mitt i natten).

I kompisgänget är jag den spralliga clownen som alltid kommer på nya upptåg samt träningsnarkomanen. Min identitet gentemot mina närmsta vänner har nog inte utvecklats så mycket.. Jag har samma vänner nu som för 20 år sen och vi har en tendens att falla tillbaka i våra gamla roller- oavsett hur länge sen det var vi träffades sist (även fast jag inte tränat hårt på många år) :)

Gentemot mina föräldrar och syskon är jag för evigt minstingen, lillasystern. Även denna roll är oföränderlig oavsett vilken roll eller titel jag har på jobbet. All pondus jag byggt upp i min yrkesroll försvinner platt när jag umgås med min familj.

Så är jag snart nybliven mamma, det kommer absolut bli en del min identitet, speciellt gentemot mammagruppen, skola, förskola och inte minst gentemot min man.

På banken är min identitet den trygga spararen med fast jobb, bostad och lagom med lån osv osv osv

 

Det beror  nog på med vem/vilka jag umgås med och var jag är, alltså miljön jag befinner mig i. Med familjen är jag nog annorlunda och på jobbet en annan.
Jag tror på att alla får/tar en roll i "gruppen" man befinner sig i och i vissa "grupper" har man en mer framträdande roll medan man i en annan "grupp" får eller tar en annan kanske mer tillbakadragen roll. Jag uppfattar mig själv så i alla fall och kan se på andra i tex. min närhet hur de förändras beroende med vilka de är med och var de är och vad de gör. Situationen kanske är främmande eller så är det känd mark och tar fram en speciell egenskap hos en som identifierar en som sådan. 

Jag är alltså aldrig exakt likadan överallt, hela tiden. Även om jag skulle inta en roll så skulle jag aldrig kunna dölja min personlighet och det är väl tur det. För annars hade världen sett trist ut :)