Arrangerar saker i "lek". Autism/asperger, känns igen?

När jag var liten lekte jag båt. Det innebar att jag släpade alla mina leksaker till vardagsrummet och radade upp dem på en stor matta. Minns inte att jag skulle ha "kört" båten eller nåt sånt. Så du kan gissa att jag blev road när min 3-åring började lasta mattan full med leksaker  Jag berättade om min båtlek, och han skulle visst också åka nånstans. Varken jag eller mitt barn har någon diagnos, men vi båda gillar helt klart att ordna med våra saker.

Så båtleken som du beskriver den skulle gott och väl passa hemma hos oss. Den andra leken tycker jag låter som att han leker trollkarl. Menar du att du är orolig för att ditt barn leker konstigt, eller har han någon diagnos? Hur gammal är han?

Känns inte igen, vår stora kille väntar på utredning för högfungerande autism (asperger). (Det startade med logoped när han var 3 år, sen har det bara gått vidare genom instanser och vi har väntat 2 år på BUP nu). 

Det han gjorde i 1-3 års åldern var att hänga upp sig på snurr. Alltså, han snurrade bilhjulen istället för att köra dem (även parkera dem i rad och inte köra), kunde sitta och kolla på tvättmaskinen när det gick, snurrade allt som gick att snurra som matlådelock osv. 

Senare, från 4-5, så är han intresserad av spel. Och nästan enbart spel. Han kan sitta hur länge som helst och spela på dator, wii, iPAD osv. När han leker, är det efter spelen han kör, när han pratar är det helst om spel. Nej, vi låter honom inte spela i timmar, men fick han det så kunde han lätt sitta en hel dag. 

Det du beskriver stämmer in på vår mellankille, han kör samma lekar. Och där finns inga misstankar om autism öht :) 

Ingen bilkörning här heller. Han har aldrig försökt köra med sin radiostyrda bil, däremot är han mycket fascinerad av hur hjulen snurrar. Förekommer alltså även hos "normala" barn.

Med dottern (4 år, autism), handlar det inte så mycket om vad hon leker utan hur hon leker. Alltså, vad hon än leker så handlar det dels mest om att placera vissa saker på bestämda ställen, oavsett om det är i rader eller utspritt över rummet. Och också oavsett om det är i någon ordning som vi förstår eller inte (t.ex. storlek, färg eller liknande,  oftast verlar hon dock inte sortera på det sättet). 

Men den gemensamma nämnaren är att dottern har en oerhört bestämd åsikt om var allt ska vara, och blir väldigt sur om någon flyttar på nåt. Leken sker alltid på hennes villkor också, det är hon som styr och bestämmer.  

Okej tack för ditt svar. Sonen kan leka både helt korrekt med sina leksaker, t.ex. köra bil och prata lite med 2 leksaksgubbar, däremot så utvecklas leken inte särskilt mycket. Han leker mer eller mindre samma sak. Bilen är trasig eller ska tankas men det händder inte så mycket nytt och sen upprepas leken mycket och kommer inte direkt vidare i den. Svårt att förklara.. Eller köra bilarna på diskbänken och pratar mycket i leken vad han gör mer än vad han är inne i själva leken. Kan köra lite på diskbänken och sen ser det ut som han går runt och kollar hur t.ex. bilen är placerad i olika vinklar.  Sen gör han även detta då han inte är sysselsatt med att bara "arrangera", någon trollkarl som någon annan sa, leker han inte. Leker jag tillsammans med sonen är det inte mycket samspel.

Oftast försöker jag komma med fantasi till leken och kan då föra leken lite framåt, men oftast fastnar vi på något sätt i ett moment som blir väldigt roligt. Eller att det överhuvudtaget blir svårt att leka tillsammans då mina initiativ till samspel inte riktigt besvaras. Gör jag som han säger går det bra, men blir inte så mycket samspel då, eftersom jag mest bara ska köra efter hans bil. ^^  Om jag låter bli att komma med lite fantasi till leken så blir det rätt enformig lek. Blev lite förvånad då han sa att det var krokodiler i havet (mattan) men det visade sig att han tydligen snappat upp det från tvn.

Intressant att läsa era svar. :)

Min som med autism skulle ha väldigt svårt för att låtsas att en pall och en matta var en båt. Kanske han skulle kunna det nu när han är 7 och har vant sig vid att andra barn säger att föremål är något helt annat än vad de är, men när han var yngre blev han upprörd om t ex någon vände upp och ner på en burk och sa att det var en båt. För honom är alla saker väldigt konkreta och han tycker att folk som använder sin fantasi ljuger.

Okej, jag förstår. Lite svårt att förklara, med sonen är det mer som att han drar till med något, utan att faktiskt leka på något sätt att det är en båt. Mer bara drar fram grejer och lägger. Men han kan ha "fantasi" på en enkel nivå, dvs han fantiserar inte ihop några direkta historier men kan säga att en filt är t.ex. vatten. Låtsas någon annan att en sak är något annat, kan han kopiera och säga samma sak själv, men kommer inte på det själv om du förstår. Men lite lek med gubbar och bilar kan funka även om det upprepas rätt mycket och man inte får vara med, fast han vill ju gärna leka med en. ;) Tycker det här med lek hos barn är väldigt intressant.

Ja, och forskning har ju visat att leken är så viktig, särskilt de tidiga åren. Då är det ju lite stressande att ha barn som har svårt för att leka. Jag tyckte det var ganska jobbigt när min son gick på dagis och man såg de andra barnen leka med obegränsad fantasi, medan vår son mest var intresserad av vuxen-sysslor, som hjälpa till att städa, organisera och besserwissra alla som bröt mot någon regel...

Men efter han fyllde sex började han faktiskt leka mer, även om fantasin fortfarande är begränsad. 

Känner igen det där sista. ;) Min son är ju rätt bra som sagt på att kopiera andra, däremot ser man att han inte har samma inlevelse eller förståelse för leken. Vad jag har fått för mig så brukar barn inom spektrat vara dålig på att imitera/kopiera?

Jo precis, lek är ju så otroligt viktigt för utvecklingen.. Jag blir imponerad som när jag såg 2 barn i samma ålder som sonen leka att det fanns ormar över hela marken och de hade förtrollande krafter osv. när där på riktigt inte fanns någonting utom deras egna fantasi. Då märker man hur begränsad ens egna barns lek är.

Jag har ju ett standard-barn och ett med autism/adhd, och de är nära i ålder, så jag får ofta se hur det krockar på grund av att sonen med autism inte kan leva sig in i leken. En gång lekte de verkstad med sina tramptaktorer och då sa lillebror "nu kör jag och lämnar barnen på dagis" och genast stelnade storebror (med autism) till och sa "men det är ju lördag, dagis är inte öppet på lördagar". Lillebror försökte förklara att det inte var lördag i leken, och sen försökte han med att man kan låtsas att det är ett lördags-dagis, men storebror var helt låst vid att det var lördag på riktigt. De diskuterade detta i säkert 10 minuter. Lillebror är smidig och kom till slut med någon lösning, men sen dröjde det inte många minuter innan nästa stopp kom. Det brukar sluta med att storebror blir förbannad på att lillebror ljuger. 

Men redan nästa gång de leker kan storebror acceptera samma typ av fantasi, så han lär sig av att leka med andra. Fast då uppstår ju nya situationen. Men till slut har han väl lärt sig nästan alla situationer som kan uppstå… Om jag går in och förtydligar och medlar går det också lättare. Ibland hjälper det att jag säger "det är bara fantasi". Han vet att det finns något som heter fantasi, som de flesta andra har mer av. Han vet att det är han som är avvikande på den punkten, och det dämpar ilskan om han får klart för sig att det är ett fantasi-missförstånd.