Anonym (40) skrev 2014-01-30 14:58:46 följande:
En sak jag har lärt mig är att man behöver vara extremt påläst som hypothyreos-patient. Läkarna vill gärna släta över och hålla uppe värdena eftersom det finns en gammal myt om att man får benskörhet om man ligger för lågt för länge. Men så länge man känner sig trött/hängig så ska man tjata sig till att få öka dosen. Svenska rekommendationen är att man ska ligga mellan 0,2 och 4,0 på TSH som frisk och att man med diagnos ska ligga på ett värde under 1,0. Personligen behöver jag ligga mellan 0,1 och 0,15 för att må bra. Kommer jag upp i 0,2 så somnar jag stående före lunch...
De flesta läkare börjar med superlåg dos och ökar sen sakta med flera månaders mellanrum. Jag hade "tur" och gick både hos endokrinolog och reumatolog samtidigt när jag fick min diagnos och endokrinologen hade skrivit en lapp till reumatologen om att starta mig på 25 mikrogram och sen öka till först 50 och i nästa skede till 100. Reumatologen hade ingen riktig koll utan bad mig köra en vecka på varje dos tills jag var uppe i 100 så jag kände mig bättre väldigt fort. När jag träffade endokrinologen igen ett par månader senare så var han lite chockad över den snabba upptrappningen men ökade mig till 125 pga mina värden. Jag har förstått av andra att de kan få gå på låga doser i månader innan de får öka, vilket ju bara leder till att man går kvar med sina symptom en längre tid (har aldrig förstått varför läkarna vill att man ska vara halvsjuk i något år innan man får bli "frisk").
Nedstämdhet/deppighet är ett symptom på hypothyreos. Det finns många som blir feldiagnostiserade och går på lyckopiller i åratal innan de får rätt hjälp. När du ligger på rätt dos så bör du må mycket bättre.
Tack för ditt svar!!
Va synd att det är så här. Tråkigt att inte fler verkar kunna något om detta. Har ringt rådgivningen som inte haft svar på frågor och lotsat mig vidare till vårdcentralen som sen viftar bort allt. Och jag har verkligen fått känna på hur det känns att inte bli lyssnad på eller trodd på. Måste vara jätte jobbigt speciellt för er som haft sjukdomen så länge och hela tiden brottas med att få rätt hjälp.
Vad skönt att höra att nedstämdheten förmodligen har med detta att göra. Jag har tagit steget så långt att jag började gå till kurator men utan att känna någon skillnad. Och när man är så trött så känns ju inget alls roligt heller...
Men nu har jag ätit levaxin i en vecka imorgon och jag känner redan skillnad! Kanske är det psykiskt också men jag har vaknat två mornar nu och känt mig i närheten av en "normal männiksa". Jag har orkat sitta på en tretimmarsföreläsning och inte bara lyssnat utan även hört vad föreläsaren sagt. Det kändes helt fantastiskt!!
