Fantastiskt att ni kom så långt iaf.. Så fort vi känner minsta hopp och lycka kastas vi tillbaka till ruta ett. ????
Anonym (ungefär samma) skrev 2014-03-01 10:07:12 följande:
Mitt bonusbarn hade ungefär samma sits. Fick inte komma tillbaka. De hade GV.
Försökte hämta i skolan och i hemmet men barnet betedde sig som om vi lekte röda-vita-rosen eller någon annan "tafattlek"; skrämmande att se hur stressat barnet var! :-0 Slängde sig bakom buskar och träd och gjorde allt för att vi inte skulle se barnet. Efter råd från soc bestämde vi att vi skulle låta bli att försöka hämta för att inte utsätta barnet för den skräck det faktiskt hade! :-0 ;-(
Till slut blev det tingsrätten och vårdnadstvist. Tyvärr sökte inte min sambo Verkställande av dom för då kanske den andra föräldern hade slutat lattja med barnet vidare (det har varit jobbiga år både före och efter detta).
Nåväl. Min sambo fick ensam vårdnad och sedan dess åker bonusen till den andra föräldern för ett ganska stort umgänge. Med tanke på allt som har hänt hemma hos den andra föräldern (och som jag inte vill skriva ner) tycker jag att umgänget är alldeles för stort.
Barnet trodde att vi skulle misshandla det om vi fick tag på honom. Att vi avskydde honom och att vi inte ville ha något med det att göra ;-( . Att vi skulle misshandla den andra föräldern och dennes särbor/sambor.
Min sambo blev under den perioden vi inte fick träffa barnet anmäld av den andra föräldern för psykisk misshandel, olaga hot, att min sambo förföljde den andra föräldern, att vi utövade mail- och telefonterror och därför ansöktes också om besöksförbud och jag vet inte allt som anmäldes under de åtta månader som barnet kvarhölls hos den andra föräldern. Den andra föräldern har antagligen utgått ifrån att det är denne vi letar via mejl och telefon när det varit barnet.
Ensam vårdnad beslutades det om bland annat för att min sambon ansågs vara bäst lämpad i att se till barnets rättighet till bägge föräldrarna plus att det hänt alldeles för mycket i den andra förälderns liv som inte kunde anses som bra för barnet.
Barnet var överlyckligt när det förstod att vi inte hade något emot det utan att vi VILLE träffa det!
Läskigt hur det kan bli så fel för ett barn p g a en förälders påverkan! :-0 Stackars barn!
Längtar ihjäl mig till den dag då barnet kan stå på egna ben!
