jobbigt

hur länge har det varit slut mellan dig och hennes pappa?  Kan hon ha en önskan om att ni två ska bli ihop igen? 

Jag lever i en bonusfamilj med egna biologiska barn och bonusbarn, det som är viktigt här är att barnen måste ändå komma först hur kär man än är som vuxna.  Barnen får aldrig känna sig åtsidosatta och bortglömda.  Som barn kan dom inte välja sin vardag - det gör ju vi vuxna .  Därför måste man vara noga med att visa hänsyn och respekt gentemot sina barn.

Självklart ska man inte tassa på tå för barnen, man ska kunna ha en vuxen relation med pussar o kramar men man behöver inte smeta ut det mitt i ansiktet på sina barn . 

Så du behöver helt enkelt prata med henne och få henne och berätta om sina känslor och tankar. Få en dialog med henne. 

Bor hon heltid hos dig? Var det nyss du träffade mannen? Jag tror det kan vara för mycket för snabbt.

De allra flesta barns önskan är säkert att mamma och pappa ska bli tillsammans igen. Det är väl naturligt, eftersom de är de människor barnen älskar mest, och då kan det vara väldigt jobbigt att se tiden med sina föräldrar halveras, och ibland t.o.m. begränsas till endast vh. Vi vuxna bestämmer och barnen har inget annat att göra än att foga sig efter det.

Barn är ju för det mesta väldigt anpassningsbara, och brukar så småningom acceptera att livet har förändrats, och att det som en gång var kommer inte att komma tillbaka. Kommer det in en ny partner i bilden till mamma eller pappa när barnen är mitt i sitt "sorgearbete", så ställs barnen inför ännu en förändring som de kanske inte är mogna för än. Det bästa är givetvis att ge barnen den tid de behöver för att känna sig trygga i sin nya livssituation innan det kommer in en bonusmamma eller bonuspappa i deras liv.

Det bästa är nog att utrusta sig med tålamod och inte försöka pracka på barnen den här nya människan som vi själva blivit stormkära i. Det kan nog lätt få motsatt effekt. Att ta det lugnt, se tiden an och att respektera barnens känslor. Att flytta ihop med någon som barnen inte tagit till sig än, kan vara dömt att misslyckas och gynnar därför ingen. Det kan naturligtvis inte vara så att barnen ska diktera villkoren i allt, men det här är ändå så pass "omstörtande" för en del barn som man måste ta stor hänsyn till. Barn är precis som vuxna olika. En del klarar av förändringar bättre än andra. En del anpassar sig fort, och andra behöver mer tid.

Barnens pappa och jag har varit skilda i tre år. Dom har aldrig träffat någon annan man en just den här. Barnens pappan och jag har träffats tillsammans med barnen till maj ifjol. Och träffa den " nya " i augusti. Barnens pappa tycker jag är det vidrigaste som finns på denna jord , och har väl gjort små gliringar till barnen om detta....Idag sa den stora tjejen att hon tycker synd om pappa , och han är bra för han inte träffat någon annan . ( vilket han har gjort ) men som dom inte vet. Flickorna har haft mig helt för sig själv , och jag har bara haft fokus på dom....... och det är klart att det svider .

Fråga varför hon inte gillar att du träffat någon. Och varför det är bra att inte pappa träffat någon? De har sina vänner, du vill ha en man i ditt liv för det blir vuxenensamt ibland, hur mycket du än älskar dina barn och att de alltid kommer att vara älskade, men att du kan älska en man också

Hon säger att det inte känns som förut......och att det känns konstigt. Barnen bor hos mig och träffar pappa varannan helg och lite vid behov. Tack för svaren och era tankar

Ta det långsamt så går det nog bra.

Tack för svaren jag får. Igår var hon arg och sa att jag ljuger för henne........precis som pappa säger sa hon. Åååå de gör mig arg ledsen . Hon sa att hon ville vet exakt när och vilken tid han ska komma. ..... jag frågade varför ? Då sa hon .....jag vill veta vad ni pratar om och så ni inte pussas. Sen somnade hon. Min kille smsa och fråga om han kunde komma över bara för att säga hej en snabbis. Ok tänkte jag......dom sover ju. Han kom , och hon vakna. ...... det tog hus i helvetet. Jag gick in till henne hon skrek å grät........du bara ljuger och ljuger :( försökte att förklara. .... vilket inte gick. Jag lade mig bredvid henne krama puss henne sa att jag älskar henne och hennes syster över allt annat i världen. Hon blev lugn och började prata om roliga program på tv. Sen fråga hon om han va kvar......vet inte sa jag. Ska vi kolla. ? Han var kvar och hälsade och sa att det var roligt att se henne. Satt å prata ssen gick vi och sov . När vi låg i sängen så sa hon .....

Kan inte han komma på lördag när vi ska ut och grilla korv. .....det är så kul när han är med . Men inte jämt :)

En sak som jag pratade mycket med mina döttrar om (de var i ungefär samma ålder som dina) var att det finns två sorters kärlek. En förälder-barn-kärlek som aldrig någonsin kan ta slut, den finns alltid där genom hela livet (jämför med att mormor och morfar fortfarande älskar dig och att du älskar dem). Och en vuxen-kärlek som kan växa men även försvinna, och att vuxna har båda kärlekarna samtidigt bredvid varandra. Det finns plats i hjärtat för båda kärlekarna och den ena sorten tar inte bort den andra (jämför igen med mormor och morfar, de älskar dig och dina syskon men de älskar även varandra/ev ny partner).

Det är jobbigt för barnen när det kommer in en ny person i familjen, man behöver tid på sig att lära känna varandra och hitta det nya samspelet. Men har man bara tålamod så går det nästan alltid bra.

Det svåraste du har emot dig är att pappan är ensam och bitter och du har någon om dom inte är där och är glad ändå på ett vis.

Precis sån är min mans ex och har varit hela tiden. Snart sju år. Barnen har alltid haft dåligt samvete över sin ensamma mamma fast vi efter en tid bytte till vh.. Skitsvårt att hantera kan jag säga.

Ledsna blickar, grät flera dagar innan dom skulle hit osv har vi fått veta nu när de är äldre. Så en förälder som vill förstöra kan lätt göra det.

Du får bevisa att pappa har fel. Hon kan inte veta allt om dig och ska inte det heller. Du kommer aldrig sluta älska henne för att denna man finna i ditt liv. Sätt gränser ocg var ärlig. Styrkekramar