Skulle ni kunna släppa

Haha...Nej, eftersom jag är normalfungerande så finns det givetvis inte på kartan om saker ställdes på sin spets, att jag skulle välja en partner före mitt barn. Om min partner ens skulle ställa frågan till mig skulle vederbörande vara ute ur huset innan han fått på sig skorna.

Jag förstår absolut hur du tänker. Om barnet bor kvar, hur skulle du då lösa problemet. Skulle du vänta ut barnet så han "vänjer sig" vid din nya relation, eller göra slut på förhållandet för barnet skull?

Öh, nej, jag hade inte valt min partner framför mitt barn. Som Q säger, hade min man föreslagit det hade han åkt ut utan pardon. Och hade det inte fungerat mellan min son och min man, så hade han inte blivit min man från början.

Jag hade inte väntat ut, och heller inte göra slut på förhållandet i första skedet, utan sökt en aktiv lösning. Samtalskontakt, familjerådgivning, Bup etc. Om det till syvende och sist ändå visade sig att mitt barn mådde dåligt av att bo tillsammans med min partner, hade vi fått bli särbos till barnet mådde bättre el blivit större.

Öööh nä. Jag hade aldrig valt någon framför min dotter. Och om ens frågan kom upp, hade jag blivit fruktansvärt arg och sårad och hade förmodligen aldrig kunnat fortsätta de förhållandet.. Faktiskt.

Att ge upp vårdnad är väl ändå att ta i?

Skulle försöka prata med barnet, se om man kunde göra mer som familj, sen barn och ny för att skapa en bra relation mellan alla.

Sen om barnet vill bo mer hos mamma (som i detta fall) eller iaf känna att det är okey att åka extra till mamma om man vill/behöver så skulle inte jag har så stort problem med det i början.

Barn går alltid före en partner - punkt. Sånt är överhuvud taget inte förhandlingsbart. Punkt. 

Jag är själv bonusmamma och jag hade verkligen gått till botten med att förstå och lösa problemet.  Varför är han arg? Varför tycker han inte om dig?  vad har DU gjort för att han ska gilla dig?  Vad har du gjort för att han INTE ska gilla dig? 

Det finns mycket att göra i detta sits - om man bara vill - men det gäller att ni samarbetar kring detta. Du, din partner och barnet. 

Jag fattar verkligen att det är jobbigt.   Men grejen är att barnet bestämmer inte - det gör hans pappa och hans mamma.  

Barnet kan mycket väl ha egna känslor o tankar kring att föräldrarna separerade. Ett barns högsta önskan är ju att föräldrarna ska välja varandra igen oavsett ny partner eller inte.  Och en ny partner ses ofta som en rival mot föräldrarna. Både för att mamma o pappa inte kan bli ihop igen och för att en ny partner slåss om uppmärksamheten  med barnet. 

Barnet har inte bett om en ny partner.    Barnet kan också ha jobbigt med om en partner dyker upp alldeles för fort i det nya livet efter separation. 

Att skuffa undan barnet kommer i allra högsta grad få det att känna sig sviken och övergiven.  

Ta tag i det här istället. 

Exakt VAD i att barnet flyttar kommer att göra att det tycker om dig mer?

Bara att du ens funderar på saken visar att du är en väldigt egoistisk person.... hoppas du blir utslängd!

Jag menar såklart inte att han skulle tvingas bo hos sin mamma men eftersom hans hotar med att flytta dit så skulle svaret kunna bli. OK gör det då?! Varför skulle han hata mig mer för något han själv önskat?