Någon med missfall/ missed abortion, följas åt inför nästa graviditet?

Hejsan, beklagar verkligen dina missfall, så hemskt att behöva gå igenom.
Själv har jag varit med om två missfall, det senaste hade jag för ett par månader sedan, nu känner jag mig snart redo igen för att försöka, men jag är så rädd, orkar inte gå igenom fler missfall.
Samtidigt försöker jag nog tänkta att jag kan bli gravid och att jag har kommit halvvägs, nu ska det bara ta sig hela vägen.

Känner igenom mig mycket i din text, speciellt direkt efter mina missfall, vilken besvikelse, själv gick jag till kuratorn och fick stor hjälp där. 
Jag fick även sort stöd av mina nära och kära, en vän till mig fick missfall för ett tag sedan efter IVF och nu är jag ett stort stöd för henne...

Jag har förresten börjat äta folsyra och extra d-vitamin har hört att det ska vara bra inför en graviditet. 

Snart är det vår tur, kram på dig..

Hej! Tack för ditt svar och dina stöttande ord. Beklagar att du gått igenom samma sak. Som du säger är det positivt att man kan bli gravid, det gäller bara att de kunde stanna. 
För mig börjar det kännas bättre, är gladare igen och orkar vara tillbaka på jobbet. Jobbar på en gynavd och möter dagligen kvinnor som går igenom samma sak, eller kommer för aborter som i sig också kan vara en stor sorg. Jag kände att jag inte hade möjlighet att göra mitt jobb professionellt om jag hade varit där förra veckan. Nu går det bättre igen. 

Får vänta nu denna månad med att försöka igen. Sen är det nya tag :) Håller tummarna för att det blir din och min tur att få bebis antingen i slutet på 2014 annars en 2015 bebis!

Beklagar verkligen det du går igenom, känner igen förtvivlan och längtan. Fick första MA i augusti -13 i vecka 19 och den 7 januari i år fick jag reda på i vecka 10+3 att det var en ofostrig graviditet. Vet inte vart man ska tavägen, känner mig bara arg,ledsen och att allt är orättvist, har inga barn sedan tidigare. Vill så gärna har barn men just nu känns det som man inte orkar gå igenom ett till ma, alla förväntningar man haft, första gången var vi på 2 ultraljud och allt såg bra ut sa dom, 4 veckor senare skulle vi på ultraljud igen och hjärtat hade slutat slå, har aldrig känt sån sorg och slag i magen som då. Sen denna graviditet kändes mycket bättre, hade alla gravidtecken och mådde illa till skillnad från första gången då jag inte kände något. Eftersom jag var så orolig över ma denna gången med fick jag ultraljud i vecka 10. Ringde kl 9 och fick tid kl 10 så han inte tänka så mycket, men hade aldrig i min vildaste fantasi tror att jag skulle gå igenom samma sak igen. Fast denna gång sa hon att det inte fanns något, det ända hon såg var en hinnsäck, vad menade hon med det?? Kändes som jag blivit lurad på en graviditet och att jag ljugit, men så är det ju inte, jag var ju gravid bara fostret som aldrig utvecklades. Hoppas jag snart får tillbaka glädjen och viljan att försöka igen, som min sambo säger, längtan efter barn är större än rädslan .

Hej här är en till som försöker med nummer tre. Jag vi har två barn och dem hade vi inga mf/ma innan och gått bra.sen fick vi ma i somras och va då i v 10 när det uppmärksammades och i v 11 när jag fick medicinsk hjälp. Detta var då en ofostlig grav som hade. Slutat i v 7+2. Sedan tog det 4 månader innan jag blev gravid igen och lyckan var stor till v 6 och jag började blöda :(. Kom till kk och den gyn läkaren satt och skrattade åt mig att jag kom och sökte för en sådan sak. Ledsen som man var så orkade jag inte lägga mer tid på den idioten. Efter det så hade vi sex utan skydd för jag tänkte inte blir jag gravid så lätt men tji fick jag. Fick ett positivt test och jag och min man blev jätte glada för det här och vi svävade på måln att veta att vi skulle få bebis efter sommaren. Men som åter igen gick till mf i v 7. Nu ska vi få en utredning vilket känns oerhört skönt, tråkigt att läsa om era mf beklagar .

Hejsan tjejer, fick visst mensen igår och blev inget denna gången, sen jag började äta D-vitamin har min mens börjat komma på dag 29 och innan kom den allt från 33 - 36, så min cykel har blivit kortare av någon anledning.
När jag tänker mig gravid så känner jag både glädje och förväntansfull men även ångest och oro, fattar inte hur jag ska orka, är så rädd för att få missfall igen att jag inte kan släppa det...
Har ni bra läkare som ni kontaktat? Kommer ni få täta kontroller under nästa graviditet?
Jag har ingen för de på sjukhuset sa att man inte får någon hjälp förrens man haft tre missfall, får kanske kolla upp några privata här i stan, lycka nu till alla och ge aldrig upp, jag känner hopp men massa oro..

kramar till er

Det är tråkigt att läsa att vi är flera som går igenom detta, men skönt med stöd från er som vet precis den längtan, glädje, oro och förtvivlan...
Skönt för er Anonym (Tredje mf) att ni skall på utredning. Kanske är det inte något problem utan bara otur, men då är chanserna att ni får en trea stora, även om det känns hopplöst nu.

Jag har ätit D-vitamin i flera år och folsyra sedan förra sommaren. Jag tror att vi här uppe i norden får för lite d-vitamin, så lika bra att äta året runt. Om inte annat, så för humöret :)
Jag jobbar med min läkare, en suverän kvinna som jag har mycket god kontakt med. Jag får komma till henne när jag vill förutsatt att hon har jouren, så det känns otroligt bra. Jag får säkert komma till de övriga läkarna också men det känns skönt att få komma till den som känner till min historia väl. Som hon sa, att en av sex graviditeter slutar med missfall, förmodligen många fler som man inte vet om. Men det är ju fantastiskt sen när det går vägen och att det kan gå vägen.

Jag vet ju så väl att missfall är vanligt och att det händer, men jag vill inte att det skall hända och jag orkar inte med den oro som de första veckorna innebär. Vacklar mycket med om jag vågar bli gravid igen, men precis så klokt som du skriver Änglarimittrum är längtan större än rädslan. En av mina bästa vänner hade 8 missfall innan hon fick två söner på raken. Hennes förtvivlan var så stor innan hon fick sina söner, men nu är hon lycklig och nöjd med sina två hjärtan.

Anonym (Orolig) Det känns märkligt att du inte får komma och göra ett VUL vid nästa graviditet. Det stillar ju oron för stunden om det är så att allt är bra. Jag tycker att du skall ringa och försöka boka en tid när du blir gravid nästa gång. Berätta om dina tidigare missfall och berätta hur orolig du är. Får du inte komma så kan du ju söka privat. De har ju ofta tid att både lyssna, bekräfta och ge information.

Kramar

Tack för ditt svar =)
Hehe, jag tycker faktiskt också att mitt humör har blivit bättre sen jag började äta D-vitamin och framför allt dagarna innan mens, väldigt befriande faktiskt.
Jag får väl ringa gynavdelningen på sjukhuset och höra med dem nu om jag blir gravid igen, men det brukar vara svårt att få tid där har jag märkt när jag var gravid senast.
Annars får man kontakta en privat, det är nog det minsta problemet, känner bara ångest att sätta mig där i gynstolen. mitt sista missfallet upptäcktes i vecka 13, när man trodde att allt var okey, har nog aldrig varit så ledsen i hela mitt liv och då hade jag haft ett missfall månaden innan också för jag blev gravid direkt.

Förresten vad är en extrauterin graviditet för något?
Ja som du säger så är det jätte vanligt med missfall. ju fler man pratar med har haft det men man är så tyst om det och ingen pratar om det, jag beställde hem en bok häromdagen som heter *när det inte blev som du tänkt dig* handlar om missfall. sorg och att våga igen.

Ha en fin kväll 

kram

Jag har också två pojkar och vet inte heller om vi vågar försöka igen, efter senaste missfallet. Vi blev oplanerat gravida för några månader sedan med bf i juli. Vi hade inte haft en tanke på att försöka skaffa fler barn, men ganska snabbt kände vi att vi verkligen ville ha det här tredje barnet. På kub i v. 13 upptäcktes det att fostret hade dött i v. 11. Vilken chock! 

Jag blev inlagd för att sätta igång missfallet med cytotec. Det gick bra, men vid återbesöket på gyn förra veckan visade det sig att det fanns rester kvar, så nu sitter jag här hemma och kör andra kuren med cytotec. Har inte särskilt ont och blöder nog inte mer än vad som är normalt, men det är ju ändå en risk. Är orolig att det ska bli några komplikationer. Om allt inte kommer ut nu måste jag skrapas om några veckor.

Vi hade hunnit berätta för våra pojkar att de skulle få ett syskon, så de blev ju också ledsna och hoppas på att det ska komma en ny bebis i min mage. Men vi vet inte om vi vågar försöka igen när det här är över. Jag är 40+, så det är ju större risk för missfall, och varje missfall är ju en risk i sig. Dessutom mår jag alltid illa i början av mina graviditeter. Då går jag runt som en zombie och är inte särskilt delaktig i mina barns liv. 

Helst skulle jag nog vilja släppa tankarna på ett till barn och satsa helhjärtat på de vi redan har, men samtidigt satte den oplanerade graviditeten igång bebisdrömmar som inte går att trycka bort...

Hej alla ni. Jag fick missfall idag. Var gravid i v13 med fjärde barnet och har aldrig fått missfall förr. Det var en riktigt läskig upplevelse med mycket blod. Blödde ner sängen, taxin, stolen i väntrummet osv. Svimmade två gånger, ena gången i gynstolen under undersökningen och då blev det världens pådrag. Det sattes tre infarter och jag rullades fort in på OP där jag sövdes. Vaknade på uppvaket i en blöt säng fortfarande klädd i min blodiga klänning. Nu är jag jättetrött efter blodförlust och såklart skakad men har lite svårt att ta in det hela. Vad händer nu undrar jag. Ska jag ringa min barnmorska? Hur länge blöder man? När kan man försöka igen? Får man automatiskt någon samtalskontakt (tror jag behöver det)?