Hur göra för att bonusdottern inte ska känna sig utanför?

URSÄKTA STAVFELEN! Hoppas ni fattar

Vad svårt! För sanningen är ju att hon ÄR utanför. Ni andra bor ihop på heltid och hon gör inte det.

Vet inte vad mer som går att göra förutom att prata om det med henne, kanske det sjunker in efter ett tag att hon faktiskt får saker och göra saker hos sin mamma med? Hur gammal är tjejen? Skulle det funka att hon var mer hos er, var med i vardagen mer? Eller bor ni för långt ifrån varandra?

Men ni kan ju inte sluta att göra saker de dagar hon inte är där. Det är inte rimligt eller ok mot de andra barnen.

Kanske någon med erfarenhet av en liknande situation kan ge dig fler tips.

NEJ! Du ska INTE avstå från att göra saker med era gemensamma barn OCH PAPPAN ska inte avstå heller från att göra saker med småsyskonen! Nu vet jag inte hur gammal bonusdottern är men oavsett så måste hon lära sig att acceptera att ni gör endel saker tillsammans i den " stora" familjen och endel saker i den " lilla" familjen. Bekräfta för henne att hon tycker det är tråkigt att hon missade den där badturen,eller besöket hos kusinerna men samtidigt visa på för henne allt HON gör själv UTAN sina syskon, utlandsresorna ,badhus besök med mamman eller vad det nu är. Beroende på ålder så finns ju rättvise tänket där i olika grader - hur rättvist är det att hon får åka utomlands en vecka medan småsyskonen aldrig får åka bort mer än 2 dagar i sträck - det blir ju knappt en Stockholm / Göteborg resa beroende på var i landet man bor? BEKRÄFTA OM och OM igen att NI skulle vilja att hon alltid var med och att hon är ÄLSKAD och SAKNAD av sina syskon och ER när hon inte är med men att det vore fruktansvärt ORÄTTVIST om syskonen bara fick göra något " vardags roligt" varannan helg och HON får göra det VARJE helg+ på vardagarna . PAPPAN har här ett STORT ansvar att visa sin dotter att hon har RÄTT att känna " sorg" ( i brist på bättre ord) över att missa vissa saker i er familj MEN att det INTE innebär att hon på något sätt måste " kompenseras" för det att det inte är SYND om henne för att hon missar ett kusinbesök/ en tur till affären för att köpa kläder eftersom hon då ni gör detta gör ANNAT roligt med sin mamma!

Undrar också över hur gammal hon är? Det påverkar ju hur man kan hantera situationen tycker jag... Men ja, hon är ju "utanför" så det är ju inget konstigt att hon känner så. Men självklart ska ni hitta på saker även när hon inte är där! Men får hon följa med någon gång förutom då hon är hos er vh? Jag menar inte att ni måste ta med henne varje gång ni ska åka skridskor men kanske någon gång! Eller när ni firar hennes släktingars födelsedagar tex, då kan jag tycka att hon borde få valet att följa med (om nu inte mamman planerat något annat). Inte för att på något sätt göra det "rättvist" för det är ett ord jag har lite svårt för, det här handlar inte om orättvisa utan helt enkelt om att hon bor hos mamman och halvsyskonen hos er. Men det handlar om att hon borde få lite mer tillgång till sin pappa än vh. Jag menar absolut inte att hon behöver bo hos er mer (är själv emot att kasta barnen fram och tillbaka vv) men att hon faktiskt borde få göra saker med pappan där emellan vh för att hon och pappan vill umgås, och inte bara då det är "hennes tid att vara där". Kanske ni redan gör så? Annars vet jag inte, förstod inte vad du menade med att mamman valt att sätta henne i em annan skola? Bonusdottern borde ju vara äldst och därför börjat skolan före era gemensamma (?). Då är det ju ni som valt en annan skola till era barn, eller har jag missuppfattat? Skulle ju också kunna bli tokigt om alla barnen gick på samma skola och ni hämtade tidigare än mamman så stora flickan får stanna på fritids och se halvsyskonen gå hem med er..? Jag själv har barn med en som hade två tidigare (vi är nu separerade) och kommer inte sätta vårt barn på samma skola som halvsyskonen. Vår son bor hos mig och jag har valt boende utefter vad som blir bäst för honom, ett hus i ett mycket barnvänligt område där vi kan bo "hela livet" så han slipper flytta runt, och då kommer han självklart gå i skolan där. Hans pappa och pappans x har valt att sätta deras barn i en skola mitt i stan och bor också nära i ett "obarnvänligt" område. Skulle vara jättekonstigt om jag hade "behövt" göra samma val som dom för att alla barn ska gå i samma skola, då hade jag ju inte kunnat ge min son en sån uppväxt som jag tror är bra för barn.. Oj, blev lite ot och långt! Men måste ändå få tillägga att jag inte alls tänker lika som oanstående om att prata massor om att ni skulle vilja att flickan var hos er jämt och att ni är ledsna över att hon inte är det, saknar henne hela tiden osv. Jag förstår tanken men min erfarenhet (arbetar som familjebehandlare) är att sådant skuldbelägger barnen. De får de lätt till dåligt samvete över att då inte vara med pappan jämt och slits då mellan föräldrarna. Det bästa för barnen brukar vara att diskutera och agera utefter inställningen "det här har mamma och pappa bestämt för det är vad vi tror blir bäst för dig" och visa att alla inblandade mår bra över det.