Vi som väntar Septemberbebisar 2014

Hoppar in här! Är i slutet av vecka 5 enligt BM. (har alltså snart gått 6 fullgångna veckor sa hon)
Ska in på hälsosamtal inom kort.

Mina symtom nu är känslig för lukter, vissa smaker, mol/pirr/fladder m.m. konstant hungrig, illamående om jag inte äter hela tiden, åksjuk, sover extremt lite och när jag väl sover är det lite koma-varning. ena dagen förstoppad, nästa kass i magen, ena dagen varm nästa frossa etc. Likadant med humöret, ena dagen jättelycklig och pigg, nästa helt förkrossad och säker på att barnet har dött och grinar floder och orkar ingenting. drömmer om plus och att jag har en bebis varje gång jag sover, nästäppa, halsbränna, myrkrypningar, ömma bröst m.m. kissar oftare trots att jag slutat med kaffe. har haft symtom från och till i 2-3 veckor ca. Riktig bergochdalbana...

Känner väldigt stor oro över barnet. Blir nästan lamslagen av det stundvis.
Nån mer som känner så?

är på 6+4 idag och mår kasst.

Sen ett par dagar har jag fått följande

blå-ådriga SJUKT ömma bröst som håller mig vaken
RLS - håller mig också vaken
jättesvullna slemhinnor, överallt
näsblod på mornarna
lock för öronen
magkatarrs-känsla, hela magen i uppror
Molvärk som skiftat från ligamenten till att kännas mer i livmodern istället
en ny form av trötthet, konstant "grusig" i ögonen
deppighet, oroar mig för bebisen och känner mig helt tom
ingen aptit, kan bara äta pyttelite sen får jag halsbränna eller mår illa

Speciellt deppigheten är väldigt jobbig just nu. Och jag får dessutom skuldkänslor för att jag inte är glad. Jag kan bara inte tro på att jag kommer få ett barn, eller att det fortfarande lever där inne och jag typ bara gråter av allt och sörjer trots att jag inte märkt av några tecken på MF. Känns fånigt men det är så jag känner ändå..

Efter mkt googlande har jag läst mig till att allt detta är helt normalt och i sin ordning, så nu undrar jag om det är fler än jag som mår så här i början??

För 4 dagar sen mådde jag ju jättebra...

Tack :) Ja, det kanske är så. Jag har ju ganska många klockrena symptom men jag köper det liksom inte ändå. Det enda beviset jag har är 6 st jättesvaga gravtester men de säger ju inget om hur bebisen mår.. men jag oroar mig delvis för att strecken var så svaga - trots att kroppen skriker att det är nåt i magen som växer.

Tänkte tjata mig till ett VUL under veckan så jag kan få nåt verkligt att förhålla mig till. Ska försöka tänka att jag är gravid tills motsatsen bevisats även om det är lite svårt just nu.

Eller hur! Jag vill inget hellre än att få barn och nu är jag inte ens glad över att vara gravid. Konstigt.

Känns bara som att jag är sjuk och eländig och att det där med att vara gravid är en avlägsen dröm.

Hoppas det sjunker in snart, då kanske deppigheten går över också?

Har förresten BF 19 sept. Första barnet