Måste få spy lite

Dom förstfödda barnen har lika mycket rätt att få må bra i sitt hem som de små har. Nu tvingas dom bo med en person som inte vill ha dom där.

Då tycker jag att den personen kan flytta så att ALLA barn får må bra med sin pappa!

Levt nyfamiljsliv snart 15 ÅR o sett o hört de ena o andra, hatat, älskat, kräkts o känt glädje - hela skalan japp. Det hör delvis kanske till men en tanke slår mig då jag tänker på varför det blivit som det blivit. "Dom gillar inte mig" säger du - fakta är att blir det så så lyckas inte nyfamiljslivet o då mår många dåligt i den, tyvärr. Största orsaken till att det BLIIR så öht vågar jag påstå är att alltför många har alltför bråttom in i den nya familjen o dessutom skaffar dom barn alltför snabbt, inom 1-2 år efter första träffen står många o köar in till förlossningen. Då har man helt o fullt tänkt på sig själv o vad dom vuxna vill o glömt barnen, att ge dom tid o åter tid att acceptera den nya situationen, gå framåt i deras takt. Gör man det där o då är grunden en helt annan, det är verkligen SANT. Tar ÅR innan barn i skilsmässofamiljer känner sig väl tilfreds med att föräldrarna skilt sig, att den ena träffat en ny o denna nya dessutom ska flytta ihop med ens mamma / pappa, för att inte tala om innan alla är redo för en ny baby. Det blir lätt pannkaka om inte alla mår bra i den nya situationen FÖRE babyn anländer. Många som misslyckas i nyfamiljer lär i efterhand märka detta när dom kikar in i spegeln.

Ett sätt är att INTE ha gemensam ekonomi utan var för sig. Om ni är 4 som bor i lgh så får han betala för sig och sina barn. Tex hyran är på 4000kr (enklast att räkna) och om barnen hade bott heltid hade han fått betala 3000. Hans barn hade då kostat 2000kr månaden. Eftersom de nu bara bor vv så blir det hälften av 2000 och det blir 1000kr han ska betala för sina barn och ni delar på den summan som blir när hans barn inte är där dvs 1000/2=500

Du betalar 1500kr för din del och han betalar 2500kr för sig och sina barn. Totalkostnad 4000kr i hyra

Har ni gemensamma barn räknar delar ni deras avgifter rakt av tex ni har två gemensamma barn. Hyran är 6000kr (lättast att räkna. Du betalar 1000kr för dig hälften av era gemensamma barn 1000kr och hälften av den summan som hans barn inte är hos er 500kr. 2500kr för din del.

Han betalar 1000kr för sig själv, 1000kr för de gemensamma barnen samt 1000kr för sina första barn och 500kr för den delen då hans barn inte är hos er. Han betalar då 3500kr.

Totalkostnad 6000kr

Sedan gör ni likadant med elen, om ni ha va avgift och med maten. Då får han verkligen veta att hans äldre barn som är vuxna verkligen kostar och han får känna av det i sin plånbok, inte i er gemensamma.

Ja du ts,, vilken jobbig situation du lever i :/ Jag beklagar verkligen.

Jag har en snart 18 ( min ) och en bonus som är 26 ( hans då såklart ) .. Och har levt i en snarlik sits som din. Med undantaget att hans mamma inte varit inblandad mer än div terror eftersom han bodde på heltid ( ja, bodde :D ! ) 

Så här gjorde vi :
Jag hade traumatiska gräl varje ve och efter ett par år så kunde knappt det barnets namn nämnas för min man för det var en så het potatis..
-Han sket i skolan -ingen konsekvens.
-Han sov hela dagarna -ingen konsekvens
-Inget jobb -Inget vårdnadsbidrag eftersom han envisades med att gå på en skola i en annan kommun som han inte gick till. -Ingen konsekvens
-Satt framför datorn nätterna igenom och ropade dö fitta osv osv osv -Ingen konsekvens
-Gjorde absolut nada hemma eller ens i sitt rum-ingen konsekvens

Han gjorde INGENTING hemma och kunde öht inte ens koka en varmkorv. Och kostade MASSOR MASSOR

FÖR ATT MIN MAN INTE LYSSNADE PÅ MIG OCH HÖLL EN GYLLENE MEDELVÄG på nåt konstigt vis precis så som din gör.

Då han var  23 och komvux avklarat med en yrkesutbildning så sa jag varsågod att välj vill du bo med oss mig eller din vuxne son resten av livet ? 
På nåt konstigt sätt så föll polletten äntligen ner.

Morfar gick in med handpenning på en lgh och vi flyttade honom till en egen lgh där han sliv fortgår på exakt samma vis som förut ( bortsett att han jobbar ) 
Den här tjänsten har hans pappa gjort honom -bort curlad tills livet nästan upphör - inte jag, jag har försökt det ska gudarna veta.

MEN visst det är över, fast det har slitit enormt på vårt sambo liv och vår gemenskap på riktigt. + att pappans stil är som den är så om jag inte stod emellan nästan jämt så skulle den här sonen vart likadan som den andra. Vilket han inte är men men med vissa tendenser. Och det tråkiga är att man som du ts framstår som en riktig jävla hagga trots att man inte är det ! Och att leva som du ( och som jag gjort ) förändrar nästan personligheten,, tills man inte tycker om sig själv alls...

För att ha en vuxen människa i sitt hem oavbrutet som inte ens är trevlig eller hjälpsam är en plåga utan liknelse...

Ens barn eller inte små eller stora -alla som lever i en familj har en viss skyldighet att bidra till alla andras trivsel. Alla ska ju bo där-det är allas hem,

Så kort och gott : Den där pappan du lever med får se till att skärpa sig ordentligt ! Han är vuxen och har valt att leva med dig så då ska han också hjälpa dig att må bra och trivas. Annars kommer du bli sjuk.

Jag är själv skilsmässobarn med en mamma som gjorde allt för att baktala pappas nya. Till en början avskydde jag henne bara för att mamma gjorde det. Men sen skapade jag mig en egen uppfattning om henne och kom fram till att hon var helt okej. 
Däremot väntade pappa till att flytta ihop med henne tills jag och min syster flyttade hemifrån. Jag är rätt övertygad om att hade han inte gjort det så hade det blivit mycket konflikter. Tonåren var en känslig tid som det var och att då tvingas bo med någon man inte valt hade varit pissjobbigt rent ut sagt. 

Nu är jag själv separerad mamma där pappan träffat en ny, och det finns inte i min värld att jag skulle baktala varken pappan eller hans nya. Den som skulle förlora mest på det är vårt barn. Nu är barnets bonusmamma en vettig och trevlig person men det vet jag ju för att jag tagit mig tid att lära känna henne eller hur man nu ska säga. 

Jag har själv levt med en mamma son inte gjorde annat än spydde galla över min pappa och hans nya och jag förstår bara inte hur man kan utsätta sina barn för det! 

De är vuxna människor... En snart 18 o den andra runt 20 om jag tolkar TS rätt. Enligt TS har de verkligen försökt att få familjen att fungera men dessa "barn" väljer att bete sig illa, vägra lyssna på TS (trots att pappan gett henne "vuxenmandat") och bor som på hotell... Det är ingen som tvingar dem att bo där om de inte trivs.

Barn kan vara bortskämda o odrägliga o det ÄR inte ok att resten av familjen (bio eller bonus) ska behöva drabbas o anpassa sig för att barnen fått för sig att göra livet surt för den ena av familjemedlemmarna.

Oj, det blev fler kommentarer och funderingar än vad jag hade förväntat mig. Kul att höra om erfarenheter och hur ni tänker. Jag läser all med stor nyfikenhet. Speciellt intressant är det att höra om egna upplevelser som skilsmässobarn. Det är jag också, men min mamma dröjde väldigt länge med att hitta någon ny (alldeles FÖR länge om ni frågar mig, hon var grymt olycklig och det gjorde jätteont att se). Min pappa höll sin nya halvhemlig. I efterhand har jag förstått att det var för att hon inte ville ha med oss barn att göra. Det gjorde också ont. Jag var i samma ålder som mina bonusar när det hände.

Därför håller jag både med och inte med om tanken att man som förälder ska vänta väldigt länge med att släppa in någon ny. Min man var ju den som blev bedragen och fick sitt liv förstört, även om han i efterhand inte längtar tillbaka till det. Så han var inte direkt sugen på att trycka på pausknappen i all oändlighet, Hans barn som var halvgamla tyckte att han borde hitta nån, precis som mamma gjort. Och i början var jag välkommen och särskilt hans yngsta och jag bondade jättefint.. Men det hände alltså saker i takt med att mamman började ha åsikter.

Det vore onekligen bra om pappa vaknade upp lite mer och insåg att han curlar alldeles för mycket. Men jag har inte gett upp hoppet, för det verkar ju som om det är på gång. Och just nu ser jag fram emot den barnfria veckan igen!!!

Ja, de här resonemangen har jag lika svårt som Brumma att förstå. Faktiskt. Vi talar som sagt om en vuxen och en snudd på vuxen individ. Våra små barn älskar hela sin familj och vill absolut inte att mamma och pappa ska dela på sig. Det vill ingen. Mer än exet och de vuxna bonusarna. Hur ska de kunna må bra med sin pappa om han inte mår bra?? Och varför ska småttingarna torteras? Det känns konstigt. Bonusarna har ju mått skit av skilsmässan och har velat ha den ogjord. Hur kan man då säga att alla skulle må bra av en ensamstående pappa? Nä, det känns inte riktigt färdigtänkt.

Ni kan leva som särbos tills bägge barnen flyttat ut, det kommer förmodligen ske relativt snart eftersom dom är så pass stora. Men dom borde slippa bo med dig!

Hm? Så deras behov (eller vi kanske snarare ska kalla det önskemål i deras ålder) ska gå före vår 7-månaders behov av sin pappa också?