Kan man rätta till "fel" uppfostran?

Jag tror absolut att det hjälper om du ändrar ditt beteende, speciellt nu när de är så pass små. Än är det inte för sent!

Ja, om du lyckas ändra ditt beteende och håller fast vid det nya beteendet/ är konsekvent så tror jag att dina pojkar kommer att ändra sitt beteende, men räkna med att det tar tid. Ju äldre barn blir ju svårare är det att göra en förändring, men absolut inte omöjligt, så kämpa på för er allas skull. Lycka till.

Ja att ändra ditt betende tror jag hjälper, när du blir arg så bli det på ett sätt som du tycker är ok att de blir arga på. 4 åringar går ju att prata med kanske du kan förklara på ett sätt han förstår att även du agerade fel när du blev så arg och erkänner det så att säga och att ni båda två ska träna på att bli arga på ett bättre sätt och hjälpas åt, 4 åringar brukar vara hjälpsamma och dessutom kan det vara spännande att öva på samma sak som mamma.

Tack för svar. Vi pratar ganska mycket om mitt humör så att säga och jag är noga med att säga att det inte är deras fel att jag blir arg. Bra tips att arbeta tillsammans han och jag, det kanske blir lättare för mig också =)

Detta är tyvärr ett förekommande fenomen. Dessvärre tror jag det är nästan hundra procent genetiskt, och de kommer nog aldrig kunna bli helt lugna. 

Det enda tipset jag har är att köpa var sin sånhär till dina barn, de har visat sig vara effektiva för att lugna nerver:
www.stressboll.se/image/3401001916024775/stressbananen/

Ja, det kan man. Jag hade en period när barnen var små då jag var väldigt tröttt och stressad och därför hade problem med humörsvängningar och dåligt tålamod, skällde på barnen och bråkade med min man. Den perioden är över nu, jag har fått tänka om helt.

Är man själv inte så stressad så orkar man vara tydlig och konsekvent och prata istället för att gorma åt barnen. Barn kan bli väldigt stressade av skäll, och så blir de aggressiva mot varandra, för de kommunicerar aggressivt.

DEN GLADA NYHETEN ÄR ATT BARN KAN LÄRA OM VÄLDIGT SNABBT! Börja redan idag, och då ska du inte låta bli att reagera när ett av barnen slåss eller bär sig åt, du ska bara inte börja gapa och kasta saker själv, men säga till tydligt och konkret, många gånger, så går det snabbt in.

Det är jättebra att du börjat öva mindfulness och liknande. Se till att det inte bara blir en metod som du lär dig, håller på med ett tag och sedan struntar i att använda. Förmodligen är du som jag mera stresskänslig än genomsnittet, (kanske pojkarna också) och då behöver du tänka över vad du kan göra, ta gärna kontakt med någon KBT-coach eller kanske någon på företagshälsovården eller liknande (jag vet inte vad du har för situation och nätverk runtomkring). För mig hjälpte det mycket att dels lära mig verktyg för stresshantering men allra mest långsiktiga effekter har jag fått av att löära mig att acceptera nuet som det är, jag orkar inte göra samma karriär och ha lika högt tempo som alla andra, jag får hitta en nivå på krav som passar mig och min familj, välja bort många aktiviteter och uppdrag som är roliga, utvecklande och spännande men som jag blir uttröttad av.

Det behöver inte vara att gå från att vara innerstadskarriärmänniska till att köpa en get och flytta ut i skogen. Hitta din egen balans, det är svårare än man tror men skönt när man gjort det.

Å vad jag känner igen mig. Tålamod är något jag har ont om.  Min son är 8 år och jag har ångest för hur jag bäddat men jag jobbar dagligen på att bättra mig och ju lugnare jag är desto lugnare blir sonen. Just nu är det ingen bra period då sonen brutit armen och fått ett trauma efter det- men, vi hoppas det går över (livet har många faser).

Jag fick ett bra tips av min terapeut att sätta ett namn/ord på ilskan. För -man får bli arg men man skall ju självklart inte alltid gapa och skrika (bättre att gå ifrån och gå ut och skrika). Vi kallar ilskan för "argen"... nu kommer den där argen- vad skall vi göra med den? Vi påminner varandra. Min son säger numera: mamma nu kommer "argen"... och då kan jag ju inte låta bli att stanna upp och stoppa den. Samma gäller för sonen.. oj, nu kommer "argen".. låt honom inte bestämma över dig osv. Det blir en rolig grej av att vi inte skall vara arga längre. Man kommer långt med humor! Menar för den skull inte att man alltid skall skämta bort arga känslor men med lite lekfullhet kan man hantera dem bättre!

Klart du kan ändra situationen- de är fortfarande så små! Det är aldrig för sent!