Samarbetsproblem...

Jag förstår att du jättegärna vill ha bilderna och teckningarna som minne, men är det verkligen ett krig som är värt att ta just nu?
Är det värt att spä på konflikten pga några teckningar, eller kan du kanske släppa frågan och ta upp den igen om, och när, det är lite lugnare emellan er? Om ett år så kanske den pärmen inte har en så laddad innebörd, och du plötsligt bara får den av UF eller kopior av innehållet.
Jag skulle släppa en sån här "liten" sak för att få det stora hela att bli bättre först, förstår du hur jag menar?

Jo jag förstår, men blir ledsen när uf inte försöker samarbeta och inte verkar vilja få det bra.. Barnet har även frågat uf, det är barnet som mest vill ha en sån pärm här också. Uf gör allt för att jävlas, som drabbar barnet och jävlas med saker som inte drabbar denne själv. Tycker det är extremt omoget. Ett exempel till är att jag inte får bilder från förr under tiden vi var ett par på min förälder som har gått bort. Man blir väldigt ledsen över så "små" saker när denna människa inte visar någon som helst medkänsla eller förståelse... Men det är väl egentligen att bara lägga det på is och försöka ta upp det igen om något år eller när barnet själv kan kopiera pärmen.

Tack för ditt svar

Hur länge sen är det ni separerade? Sen ni fick en dom?

Som sagt - jag tror du får bilderna och pärmen till slut. Men det låter som om ni har hamnat i en ond cirkel där allt kan användas till ett känslomässigt maktspel.

Om ni har så dålig kommunikation så skulle jag rekommendera att börja ta så mycket av den skriftligt, via mail.
Då är det lättare att hålla sig saklig och till rent praktiska saker som rör ert barn.
Och på det sättet så blir "skadorna" mindre (man säger ofta så mycket dumt när man är upprörd..) och det går fortare för er att hitta en kommunikation som funkar, oavsett om ni fortsätter per mail eller börjar tala med varandra igen.

4 år sedan och 1 år sedan vi fick domen. Uf har alltid spelat det maktspelet, använt barnet också som en del av det. Tyvärr har jag väldigt svårt att tro att uf kommer ge det eftersom allt ska gynna uf, bebis sakerna jag fick under processen var ju antagligen för att jag inte skulle kunna säga i utredningen att vi inte kunde samarbeta. Eftersom det blir bra för uf, fjäsk kallar jag nog det för eftersom det blev motsatt efteråt...

Vi har sms kontakt men det är inte lätt, uf börjar alltid bråka om något när man skriver eller frågar något. Dom gånger man pratar med uf öga mot öga är allt jätte bra och låter bra, men sen i praktiken så är det ett helvete. Människan är väldigt duktig på att prata och få allt att låta så bra och självklart, men sen som sagt när det kommer saker på sms är det ett helvete med samarbetet. Så ingenting hjälper ju, för smsar vi är det tjafs och uf är otrevlig, pratar vi är och låter det bra och samarbetet verkar fungera men inget av det som sägs märker man av utan uf fortsätter precis som vanligt...

Hur ofta har ni kontakt per sms?
Har ni vv eller annat schema?
Har ni bra överenskommelser (nerskrivna) runt barnet eller måste ni samarbeta om allt i barnets vardag?

Jag vet hur svårt det kan vara att samarbeta med en person som inte vill, som vill ha så många kontaktytor som möjligt, och där det är konflikter på varje :)
Det är därför jag frågar för att se om vårt sätt att kommunicera med den föräldern kanske kan hjälpa dig också!

Sällan, skriver om det är något om barnet inför umgänget och så. Inte alls mer än nödvändigt, förutom då när man har hopp om att uf kanske kan ge med sig om barnets pärm. Men uf gör mycket saker för att jävlas efter umgänget, byter ut kläder till trasiga kläder och skyller på att uf blandat ihop det med ufs bonusar. Har noll koll på saker, säger sig ha slängt ett par helt nya strumpor och barnet kommer hem i trasiga strumpor. Annars är det inte mycket kontakt vi behöver ha ang barnet, är friskt och skolan ger uf kopior av informationsbladen vi får. Umgänget är förlängt helgumgänge med 5 nätter. Vi har domslut på veckor, dagar och tider när umgänget ska ske, då väldigt punkt och prickat gällande umgänget.

När jag läser egendom låter allt väldigt fjantig och väldigt svårt att förklara, men det är verkligen ett problem men som är svårt att bevisa och få andra att förstå.

Jag lovar dig - jag förstår precis. Så den biten kan du släppa :)

Vårt sätt att kunna hantera kommunikationen har vi löst så här (jag skriver vi - för alla otaliga gräl har inte bara påverkat oss båda, men vi har också valt hur vi ska hantera det tillsammans):
Vi har en mailadress som enbart används i kommunikation med den andre föräldern. Sms är enbart till för akuta situationer.
Vi kollar den mailen en gång i veckan. Vi har byte på fredagar, så vi läser ev mail på onsdagen och så besvarar vi dem på torsdagen. på det sättet har ilskan hunnit rinna av en, vi har diskuterat igenom idiotierna som oftast finns där och vi kan se vad som är värt att besvara, ta ett krig om, och vad som bara ska låta stå oemotsagt.
Vi håller en strikt, neutral ton där vi enbart informerar om praktiska saker och vi använder helt enkelt så få ord som möjligt. Inga utläggningar inga förklaringar inga "vad menar du nu egentligen" - nada. Strikt informationsbasis om aktiviteter, läkarbesök etc.

Vi ser noga till att lämna tillbaka de kläder som bonus har med sig till oss. Vi lägger ett torsdagsmail emellanåt där vi ber att få tillbaka de fyra par jeans som fastnat, eller den nya höstjackan. Men vi tar inte den fighten varje vecka, utan när det samlat på sig liksom.

Du säger att exet har bonusar? Har deras mamma kanske bättre koll på vad som tillhör vilket barn? Kan du påpeka för henne att du får tillbaka hennes barns kläder, och undra om hon är ok med det? Annars se till att barnet åker till umgänge med kläder som du kan ha och mista - om du har ekonomisk möjlighet till det förstås.

Och du - försök andas! Min bästa väninna sa alltid att vi skulle låta mamman (vilket det rör sig om i vårt fall)  boxas ensam i sin ringhörna. Låt henne stå där och veva och så går vi mentalt och tar en kopp kaffe istället :)

Så skönt att du förstår! :)

Jag har skrivit lite för min sambos räkning, men även för min egen, ville vara så neutral som möjligt. För oftast när man skriver vem man är och om man är bf, uf eller bonus kan man få många konstiga svar.. Så i detta läget är det faktiskt umgängesmamma som jag skriver om och min sambo är boförälder. Ert sätt verkar verkligen bra, detta är något jag ska föreslå till sambon.

Mamman har egna kläder till barnet hos sig, så vi behöver inte skicka med kläder till umgänget vilket är skönt. Men vi står för kläderna barnet åker dit i men ändå är det nästan alltid problem med kläderna när barnet kommer hem. Att pappan till exets bonusar skulle ha bättre koll har jag svårt att tro då han verkligen är på hennes sida. Tror inte heller att dom egentligen vill ha tillbaka jeans med stora hål i båda benen och trasig knapp. Detta är helt oförståeligt i våra ögon hur man kan påstå att man inte har koll och blandar ihop barnens kläder. För kommer barnet i trasiga kläder så reagerar man ju direkt och det är ju inget man vill sätta på sitt barn... Men hon/dom använder barnet för att jävlas med oss. Det är hemskt och man blir så arg och ledsen.

I längden har man ju inte råd att byta ut deras trasiga kläder och inget roligt heller när garderoben minskar och minskar. :(

Ja, men det är så svårt att släppa ibland för man undrar hur människan egentligen tänker. Men verkligen super bra råd, dessa uppskattas verkligen :)

jotack. och det finns inget som kan göra en (eller mig iallfall) som ren dumhet :)
Det påverkar dessutom så mycket förhållandet. Man lever i en konstant konflikt som inte ens är ens egen. Man kan inte lösa konflikten för den är inte min att lösa. Det känns tröstlöst ibland. 
Och eftersom man förväntar sig idiotier, väntar på dem, så är man förbannad redan innan de dyker upp. Och när de dyker upp blir man ännu mer förbannad eftersom man ju visste de skulle komma :)

Inboxa om du vill. Jag lovar dig att jag har sett och hört det mesta ;)