• Anonym (Jag)

    När slutade man ställa upp på sin partner?

    Ofta när jag läser trådar här på FL så slås jag över hur lite man verkar bry sig om och ställa upp på sin partner. Nu är ju jag 30+ och har varit gift i 14 år så jag har väl inte hängt med helt enkelt. Det jag tänker på är den totala oviljan att offra sig lite för något som är viktigt för ens partner. Det pratas om mina pengar, aldrig att jag skulle hjälpa till med HANS barn, tömma kattlådan, hälsa på svärföräldrar osv. osv. Jag tror ju själv att en lyckad relation handlar om ett givande och ett tagande. Jag följer med till svärmor trots att det är trist. Han följer med mig till IKEA trots att han hatar det. Har jag helt fel eller?

  • Svar på tråden När slutade man ställa upp på sin partner?
  • Anonym (nej)

    Nej, du har inte fel, tycker jag.

    Jag är 40+ och har också varit gift länge. Vi ser oss som ett team och hjälper varann och ställer upp för varann. Det är bland annat därför vi är gifta och lyckliga.

    De som skriver så tror jag inte varken är kära eller lyckliga...

  • helenen

    Nej, du har inte helt fel. Eller det kanske du har men i så fall har vi i alla fall helt fel tillsammans, du och jag.

  • Anonym (Linda)

    Självklart ska man ställa upp för varann men ibland ska man inte ta vilken skit som helst.

  • Anonym (Inte lida)

    Varför ska man lida för sin partners skull? Jag tror snarare på att man ska ha mindre krav på varandra.

    Jag följer inte med till svärmor men han behöver inte umgås med människor han inte har utbyte med för min skull heller.

    Jag hjälper inte till med hans barn (utan i yttersta nödfall om det skulle hända något jätteakut) men han behöver inte hjälpa mig med mina tråkiga göromål heller. (Och jag antar att han för övrigt inte anser att det är tråkigt att ta hand om barnen, vilket jag hade tyckt.)

    För mig är det viktigt att vara ihop med en vuxen människa, en som klarar av att duscha själv, städa och sköta sin egen ekonomi. Hade han behövt mig för att försörja honom hade jag tyckt att det vore förfärligt oattraktivt.

    Jag tycker att det är bättre att man ska plocka russinen ur kakan gällande förhållandebiten än att båda parter ska sitta där och tugga på något torrt rågbröd.

  • IsDimma

    Hela livet är väl ett givande och tagande. Så också ett förhållande. Jag har i dag gjort min sambo jätteglad för att jag lagade mat hemma och sen åkte till hans jobb för att han skulle få mat i magen. Inte det roligaste jag brukar göra, det tar nästan en timme enkel resa. Men samtidigt vet jag att han verkligen uppskattar det. Och jag vet att han iaf får i sig något att äta när han måste jobba långa dagar. Han kommer säkert hem någon gång i natt och då har han jobbat sen imorse.

  • LillGris

    Klart man ska ställa upp men man ska ju inte göra våld på sig själv. ta svärmorsexemplet. Om jag verkligen avskyr sin svärmor och hon avskyr mig ser jag ingen som helst poäng i att vi ska umgås mer än nödvändigt för att "ställa upp". Obs, jag avskyr inte min svärmor, jag älskar henne mycket.

  • Anonym (Jag)

    Jag startade den här tråden efter att ha läst om tjejen som inte kunde ta upp kattbajset efter sin sambos katt. Under vårt äktenskap har jag varit svårt sjuk. En period pajade min mage totalt, men min man hjälpte mig självklart. Han fick torka sikt och spyor efter mig och det är väl klart att det inte var trevligt för honom, men han gjorde det ju av kärlek till mig. Hur skulle en människa som vägrar att tömma en kattlåda göra i en liknande situation?

  • Anonym (Inte lida)
    Anonym (Jag) skrev 2014-01-23 21:11:43 följande:
    Jag startade den här tråden efter att ha läst om tjejen som inte kunde ta upp kattbajset efter sin sambos katt. Under vårt äktenskap har jag varit svårt sjuk. En period pajade min mage totalt, men min man hjälpte mig självklart. Han fick torka sikt och spyor efter mig och det är väl klart att det inte var trevligt för honom, men han gjorde det ju av kärlek till mig. Hur skulle en människa som vägrar att tömma en kattlåda göra i en liknande situation?
    I akuta situationer kan jag och säkert många andra med mig ställa upp mer.

    Men i kattbajstråden finns det ingen anledning till att killen inte själv kan tömma kattlådan.
  • Anonym (eh...)
    Anonym (Jag) skrev 2014-01-23 21:11:43 följande:
    Jag startade den här tråden efter att ha läst om tjejen som inte kunde ta upp kattbajset efter sin sambos katt. Under vårt äktenskap har jag varit svårt sjuk. En period pajade min mage totalt, men min man hjälpte mig självklart. Han fick torka sikt och spyor efter mig och det är väl klart att det inte var trevligt för honom, men han gjorde det ju av kärlek till mig. Hur skulle en människa som vägrar att tömma en kattlåda göra i en liknande situation?
    fast du var ju sjuk. ska den trådstartaren du menar ömt vårda sin sambo för att han är LAT?? han KAN ju fixa kattlådan men struntar aktivt i det - är det ett tecken på kärlek till katten eller till sin tjej menar du? män som vägrar diska, städa eller sköta sina barn pga lathet, är deras tjejer egoistiska och kärlekslösa som inte dutteluttar med allt åt dom då???
  • TanganyikaIka

    40+ här med och gift sedan länge, jag har haft samma tankar och reaktioner på hur dåligt man verkar bry sig om varandra i "yngre" förhållanden. Det får inte vara jobbigt och det får inte ta emot, och man kan inte sträcka sig det minsta lilla extra för varandra.
    Vi är ett team, ibland funkar vi bra, ibland sämre men vi ser varandra som ett lag som måste jobba tillsammans. 

  • Ramborg
    TanganyikaIka skrev 2014-01-23 23:04:13 följande:
    40+ här med och gift sedan länge, jag har haft samma tankar och reaktioner på hur dåligt man verkar bry sig om varandra i "yngre" förhållanden. Det får inte vara jobbigt och det får inte ta emot, och man kan inte sträcka sig det minsta lilla extra för varandra.

    Vi är ett team, ibland funkar vi bra, ibland sämre men vi ser varandra som ett lag som måste jobba tillsammans. 



    Jag tror att nyckelordet här är "team". Om din partner bara utnyttjar att du ställer upp, men inte ställer upp tillbaks, skulle du fortsätta vara en teamspelare då?
    42.
  • Lindsey Egot the only one
    Ramborg skrev 2014-01-23 23:14:50 följande:



    Jag tror att nyckelordet här är "team". Om din partner bara utnyttjar att du ställer upp, men inte ställer upp tillbaks, skulle du fortsätta vara en teamspelare då?
    42.
    Det finns ju de som blir svårt sjuka. Som aldrig blir friska. Men ändå får leva tills de blir gamla. Att då leva i ett team och dela lika på alla uppgifter kanske inte fungerar. Då får den ene bära en tyngre börda. Frågan är hur länge den orkar rodda allt själv? Hur hög är toleransen? Är det ok att lämna en sjuk partner?
  • Ramborg
    Lindsey Egot the only one skrev 2014-01-23 23:40:39 följande:
    Det finns ju de som blir svårt sjuka. Som aldrig blir friska. Men ändå får leva tills de blir gamla. Att då leva i ett team och dela lika på alla uppgifter kanske inte fungerar. Då får den ene bära en tyngre börda. Frågan är hur länge den orkar rodda allt själv? Hur hög är toleransen? Är det ok att lämna en sjuk partner?



    Det är ju en helt annan situation än den med killen som bara struntade i att tömma kattlådan. Är man sjuk men bidrar så gott man kan efter sin förmåga, då är man en teamspelare. Även om bidraget är rätt nära noll. Men om man bidrar med noll för att man är lat?
    42.
  • Lindsey Egot the only one
    Ramborg skrev 2014-01-23 23:47:42 följande:



    Det är ju en helt annan situation än den med killen som bara struntade i att tömma kattlådan. Är man sjuk men bidrar så gott man kan efter sin förmåga, då är man en teamspelare. Även om bidraget är rätt nära noll. Men om man bidrar med noll för att man är lat?
    42.
    Jo iof! Jag är den sjuka och det är jäkla frustrerande att inte orka dammsuga för det ökar smärtan och jag orkar inte många saker i hushållet för då blir jag sämre och blir sängliggandes. Och att se sin partner både jobba och försöka hålla hemmet i någorlunda skick och att han inte orkar, skapar en frustration inte bara hos honom utan även hos mig. För jag vill inte leva så här lika lite som han vill leva så här. Problemet är att han kan ju ändra på det (lämna). Jag måste lära mig att leva med det (jag är fast i mig själv). Det i sig skapar en frustration att den ene parten kan ändra på allt och få det kanske bättre medan den andre aldrig kan det.
  • The Doctor
    Anonym (Jag) skrev 2014-01-23 20:53:52 följande:
    Ofta när jag läser trådar här på FL så slås jag över hur lite man verkar bry sig om och ställa upp på sin partner. Nu är ju jag 30+ och har varit gift i 14 år så jag har väl inte hängt med helt enkelt. Det jag tänker på är den totala oviljan att offra sig lite för något som är viktigt för ens partner. Det pratas om mina pengar, aldrig att jag skulle hjälpa till med HANS barn, tömma kattlådan, hälsa på svärföräldrar osv. osv. Jag tror ju själv att en lyckad relation handlar om ett givande och ett tagande. Jag följer med till svärmor trots att det är trist. Han följer med mig till IKEA trots att han hatar det. Har jag helt fel eller?
    Du har helt rätt. Världen är befolkad av egoister numera.
    Vi ärver inte jorden från våra föräldrar utan vi lånar den av våra barn.
  • humledummle

    själv  27 år . klart man ställer upp för varandra . jag plockar nog mer kattbajs än vad han gör (hans katter från början ) och han hur trött han än är tar ut min hundar på kvällen . varför kan man ju fråga sig . men varet är enkelt vi är ett par . klart han hämtar mitt barn (från tidigare relation) från dagis när jag jobbar . det kallas att vara familj vill man inte ha alla bitar av den andre så som barn ,djur med mer ska man nog inte vara i förhållandet överhuvudtaget . 

  • Petrol

    Jag håller med TS.

    Skulle väl typ vilja sammanfatta det med att ett gott förhållande är ett sådant där båda ger mer än de får i hjälpandet och stödjandet i största allmänhet.

    Vi mot världen  kort och gott!

  • Fnulan

    Nej du har verkligen rätt. Ibland blir jag mörkrädd för vilka krav man ställer på sin partner. Jag är verkligen bortskämd och har det otroligt bra med min man. Visst kan vi också bli oväns ibland och surna till. Men vilken energi vissa lägger på att inte partnern tar upp strumporna från golvet.... Jag tror att det hade varit mindre energikrävande att göra det snabbt själv om man stör sig som att det gällde livet istället för att sura sönder förhållandet. 
    Det största felet många av oss gör är att man surar istället för att säga till.... 


Svar på tråden När slutade man ställa upp på sin partner?