Ni som växte upp med äldre bror - var det så här tufft som för vår yngsta?
Har själv bara växt upp med systrar som inte var särskilt stöddiga och hårda, så jag lyssnar gärna på någon som har levt med en storebrorsa (med fysiskt övertag) och kan säga vad man kan räkna med och vad som är "konstigt". Jag måste nog säga att jag funderat sedan min son var i två-årsåldern då hans syster kom till världen. Det var så hårda tag nästa omedelbart mot henne, vilket vi antog var svartsjuka och försökte skydda så gott vi kunde. Sedan dess har det varit tufft för henne generellt sett, det är tjuvnyp, slag och taskigheter. Tycker att vi varit tydliga och observanta och t ex lagt undan saker som han får tillbaka först när han uppför sig schysst igen. Det har funnits stunder då jag undrat lite över hans förmåga att känna empati, men han är ju bara 9 år, så allt är väl inte helt komplett heller. Tyvärr blir det ju så att eftersom hans lillasyster är den som alltid får ta hans bråkigheter, så är det han som får tillsägelserna mest. Någon som känner igen sig från uppväxten eller som har samma situation? Det är så slitigt att hålla ordning på det här hela tiden.
