Jag har ett tag vetat att min man är introvert, han har själv klurat ut det. Nu har jag också insett att vi har svårt med kommunikationen. Pratade med en psykolog förra veckan som även tror att min man har någon touch av aspbergers. Finns det någon här som lever i en relation, antingen stämmer du själv in på det jag skriver eller din partner. Finns det några tips och råd? Jag famlar lite i blindo. Vi har snart varit gifta i 7 år.
Nån som kan komma med tips?
Det börjar ta på nerverna när man inte kan långplanera husrenoveringar tex.
Jag har ett tag vetat att min man är introvert, han har själv klurat ut det. Nu har jag också insett att vi har svårt med kommunikationen. Pratade med en psykolog förra veckan som även tror att min man har någon touch av aspbergers. Finns det någon här som lever i en relation, antingen stämmer du själv in på det jag skriver eller din partner. Finns det några tips och råd? Jag famlar lite i blindo. Vi har snart varit gifta i 7 år.
Har du själv läst den? Hur hjälpte den?
Har du själv läst den? Hur hjälpte den?
Hur man kommunicerar med en introvert man? You don't. Byt till någon som är intresserad av dig och inte bara sig själv och sitt inre och inte tycker att kommunikation med andra är ett nödvändigt ont. Byt till någon som bryr sig om dig, värdesätter dig och VILL prata och kommunicera med dig.
Lycka till!
Hur man kommunicerar med en introvert man? You don't. Byt till någon som är intresserad av dig och inte bara sig själv och sitt inre och inte tycker att kommunikation med andra är ett nödvändigt ont. Byt till någon som bryr sig om dig, värdesätter dig och VILL prata och kommunicera med dig.
Lycka till!
Hur man kommunicerar med en introvert man? You don't. Byt till någon som är intresserad av dig och inte bara sig själv och sitt inre och inte tycker att kommunikation med andra är ett nödvändigt ont. Byt till någon som bryr sig om dig, värdesätter dig och VILL prata och kommunicera med dig.
Lycka till!
Jodå, det har jag... Men jag måste poängtera att man kan vara introvert utan att vara sur och otrevlig, dra sig undan och inte vilja kommunicera. Om det är så du har det, önskar jag dig en ny partner som ser till dina behov och möter dig halvvägs. Det är fasansfullt energikrävande att försöka kommunicera medd någon som inte anser det vara viktigt. Dessutom känns det ensamt och tär.
Jag läser in i din TS att du inte är nöjd. Jag önskar dig då ett bättre förhållande där du är gladare och lyckligare och blir sedd.
Jodå, det har jag... Men jag måste poängtera att man kan vara introvert utan att vara sur och otrevlig, dra sig undan och inte vilja kommunicera. Om det är så du har det, önskar jag dig en ny partner som ser till dina behov och möter dig halvvägs. Det är fasansfullt energikrävande att försöka kommunicera medd någon som inte anser det vara viktigt. Dessutom känns det ensamt och tär.
Jag läser in i din TS att du inte är nöjd. Jag önskar dig då ett bättre förhållande där du är gladare och lyckligare och blir sedd.
Jag är själv introvert och upplever att min man tycker det är jobbigt. Så som att jag inte kan ta tag i saker och planera. Jag tycker det är oerhört jobbigt att vara uppbunden mer än nödvändigt - såsom jobb och barnens och mina egna aktiviteter. Svårt att planera semestrar o s v och vill ta dagen som den kommer. Visste inte att det är ett introvert drag riktigt men så är kanske fallet. Vi har nog i många lägen gått halva vägen var. Han kanske största steget - för jag vill inte "gå bort" och han älskar att gå på fest. Har fått honom att tycka det är skönt med inte så mycket stim och stoj. Men visst är det svårt att vara "asocial" och leva med någon mkt social människa. Är dock glad över honom för om jag levde ensam så skulle jag nog bli alldeles för isolerad (av egen vilja).
Hur löser ni planering och praktiska saker? Jag behöver tips, även om du garanterat inte är lika som min man:)
Nu håller jag på att riva tapet i vårt gamla data/gästrum för att vår snart 7-årige ska få eget rum. Förra sommaren föreslog jag för min man att vi kunde börja så smått, det var ju då ingen panik att bli färdiga... Nu har jag istället testat varianten att "stressa" fram det eftersom min händige och rastlöse pappa kommer om en vecka, det har inte hänt så mkt mer trots detta. Jag kan tänka mig att det är jobbigt men kommer aldrig kunna förstå.
En positiv sak med introverta verkar vara att ni lever mer i nuet, stämmer det? Det har jag svårt med. Man lär verkligen av varandra men det är inte lätt alltid.