• Elie

    Går det nånsin över?

    Jag lider med dig, verkligen. Det du behöver är någon som lyssnar på dig. Om du inte kan gå tillsammans med din man att prata med någon ( vilket säkert skulle hjälpa er båda) så se till att komma iväg själv. Jag gjorde också abort vid min tredje graviditet. Trots att jag inte ångrar beslutet (kändes inte som jag skulle klara av ett tredje så tätt) var jag ända ledsen. Till och från kom det upp från ingenstans och det stöder jag hade från min man var det som hjälpte mig komma framåt. För varje gång jag fick förståelse och utlopp för min sorg kom den inte lika ofta och klingade av med tiden. Jag vet inte hur det kommer bli för dig men du behöver någon som stöd på vägen och samtidigt låta dina känslor ta plats.

  • Elie

    Och ja, jag förstår att det måste kännas verkligen märkligt att bli friad till dagen efter. Att det har något att göra med "tröst" "skuld" eller vad det kan vara din pojkvän nu känner, går inte att förneka. Har du pratat med honom på riktigt om det här?

Svar på tråden Går det nånsin över?