Efterlysning -Upplevelser av idrott i skolan

Gymnastiken på lågstadiet minns jag bara med glädje. Däremot när vi började närma oss 11-12 års åldern så blev det inte lika roligt längre. Det var jobbigt att duscha bland alla andra tjejer och på själva idrottslektionen skulle man klara av vissa moment som ingick i läroplanen. Man skulle bland annat kunna ta sig upp på en stång (vad den nu kallades) och snurra runt med ett av benens knäveck fastkilat runt. Jag kom aldrig upp! Och alla stod och skrattade. På löptävlingarna var jag alltid den som kom sist och hade blivit ompasserad både en och två gånger ibland av de snabbaste.

Den värsta tiden var i högstadiet. Då jag var mobbad samtidigt så blev jag extra utsatt i omklädningsrummet. Tjejerna stod och vrålskrek på mig att jag var fet och ful och kunde lika gärna dö. De tog mina kläder och kollade vilken storlek jag hade och dog nästan av förvåning eftersom jag krävde några storlekar större än dem. De sa att jag hade fula hängtuttar och att jag aldrig skulle få en pojkvän och den enda som skulle kunna tänka sig knulla mig var min egen far!

Ja jag påtalade vad som hänt, både en och två och femtio gånger. Gick hos en kurator för att få skydd på rasterna. Inga vuxna brydde sig (förutom mina föräldrar) då. Jag gick aldrig mer på en endaste gymnastiklektion efter det.

Har fortfarande problem med omklädningssrum och besöker väldigt sällan badhus exempelvis och jag sätter inte min fot på ett gym!