Arg 5-åring
Usch det låter jobbigt, och är såklart jättesvårt att sitta och säga "gör så här", man vet ju aldrig vad som funkar på olika barn. Mina barn har bara haft "kortare" perioder av sånt där. Mest med mat, hoppa in/ut i bilen, gå in/ut genom dörrar och annat som kan vara nog så frustrerande. Framförallt att de väljer saker som om man missar det är det omöjligt att fixa i efterhand. Trycka på hissknappen t ex.
När det har varit som värst så har jag valt mina områden med omsorg. Saker som verkligen betyder något. T ex har jag inte köpt hem godis, kakor, kex, läsk, saft eller vad det nu är så det finns ingenting hemma.
I bilen har alla fasta platser som de har fått välja själva. Samma sak vid matbordet.
Resten kör jag lite olika varianter.
Vill de inte sova - då släcker jag ner allt och går och lägger mig. Det har nog varit ett par kvällar i början som de har sprungit omkring uppe, men de har tröttnat rätt snabbt. Det gäller att det inte finns något roligt att hålla på med då...
Borsta tänderna, duscha har jag bara struntat i. Jag berättar att borstar man inte tänderna får man hål i dem av tandtrollen. Det har varit perioder då de verkligen inte velat. Ibland har jag köpt speciella tandborstar och slagit in i paket för att göra det lite roligare. Så har jag varvat med munskölj ibland.
Ta på sig kläder har jag också struntat i, det händer fortfarande att vi går ut från dagis mitt i vintern utan ytterkläder. De ändrar sig rätt snabbt. Speciellt att gå ut barfota på vintern har de bara gjort en gång.
Vill de inte äta så slipper de. Jag lämnar maten framme. Vi har ju inget särskilt spännande annat att äta av hemma heller. Vill de inte gå upp på morgonen kanske jag slår på Gangnam style på högsta volym och dansar omkring i sovrummet, vilket brukar leda till reaktionen "snälla mamma sluta dansa jag ska gå upp".... 
Det här kanske inte låter klokt så här, det är ju inte så att jag håller på så här jämnt, men min poäng är att minimera bråket, och att så mycket som möjligt helt enkelt inte ge sig in i nåt bråk. Gå därifrån. Låt honom göra som han vill då, det är väl inte hela världen. Barn blir inte förstörda av att få sin vilja igenom. I alla fall inte om ni inte bryr er. Om ni kämpar emot jättemycket och han sedan vinner, då är det något annat, det visar att han kan vinna och få er att göra något ni inte vill, det ger honom makt.
Det är klart att det är roligt att bestämma saker, roligt att testa mamma och pappa, att få så mycket uppmärksamhet. Då kanske det blir så att det sprider sig. Det blir som en dålig spiral. Det finns föräldrakurser i massor med kommuner som fokuserar just på det där problemet och rent konkret hur man bryter mönstret. Och jag tror inte att det är nån omöjlighet. Jättemycket hänger på att hitta rätt sätt att bemöta det på.
Du nämner att ni blir arga och stressade, det är nog steg ett. Relax. Skit i det. Varva ner. Ta ett steg tillbaka och titta på vad ni har framför er egentligen. En femåring som skriker över en strumpa, rätt komiskt egentligen. Vill han äta flingor med gaffel och kniv, det kanske ni också borde prova. Det kan ju vara rätt roligt. Just det där att som förälder plötsligt bete sig helknäppt - jaså du vill äta UNDER bordet, det vill jag med! Ner med allt på golvet. Bryt upp det och var inte så förutsägbara. Reagera inte alltid på samma sätt. Använd fantasin.
Men kanske mest av allt, svara inte på skrik med skrik.
Det är allt jag kan komma på, hoppas det ger någon idé...